söndag 7 augusti 2011

Troende

Jag är kristen. Vad betyder det? Betyder det att man inte dricker alkohol? Är emot homosexualitet? Inte ljuger eller snackar skit? Går i kyrkan varje söndag?

Det handlar verkligen inte alls om det. Att vara kristen är att ha en troGud. Att man tagit emot Jesus i sitt hjärta. Att man finner frid och glädje i att veta att det finns någon som är större än jag. Någon jag kan vända mig till när allt stormar. Men även när allt faktiskt flyter på riktigt bra. Jag som kristen är som alla andra. Jag är en mamma, en arbetare, fru och kvinna. Jag blir arg ibland, jag ljuger ibland. Jag kan ha åsikter och funderingar. Tvivel och rädslor. Precis som alla andra.

Det finns en väldig massa fördomar om kristna. Det finns säkert många som också lever upp till dem. Men säkert ännu fler som inte gör det. Varje människa är unik. Varje kristen person är unik. Alla har vi en unik relation med Gud. Alla har vi inte kommit lika långt. Vi kanske inte alltid tycker lika, vi kanske till och med är oense ibland. Men det är inte det som är viktigt. Det viktiga är enligt mitt sätt att se det att man har en tro. En grund att stå på. Min tro bygger på Bibeln. Men jag har inte alla svar. Jag har inte förstått allting än, och gör det kanske aldrig. Jag tror att man under livets gång ständigt lär sig nya saker, hittar nya infallsvinklar, kommer vidare, tar något steg tillbaka men förhoppningsvis blir klokare med åren.

För mig är det inte viktigt att ha alla svar heller. Det viktiga för mig är att veta att Gud finns HÄR. Han har koll på läget liksom. Gud lovade aldrig att livet skulle bli lätt eller problemfritt, men när det stormar, som det ju gör för alla ibland, då har man nån att lita på. Som inte sviker. Någonsin.

Vad som är rätt eller fel för en männsiska som kallar sig kristen att göra eller inte göra. Det tycker jag är en sak mellan Gud och den enskilda personen. Vi människor vill gärna göra "syndakataloger" över vad man får och inte får göra. Det är inte Gud som skapar syndakataloger. Som kristen vill jag göra det som jag tror är rätt. Men vad man "tror är rätt" kan skilja sig väldigt mycket åt från person till person.  Och det är ju precis så det måste få vara. Jag kan inte blint följa regler som någon annan har bestämt. Jag måste ha en förståelse för varför jag gör si eller så. Det finns säkert saker i mitt liv som är åt helskotta fel. Men jag tror att om man lever sitt liv enligt vad man själv tror och känner är rätt. Då blir det i alla fall inte fel. För Gud ser till hjärtat.

Så följ Ditt hjärta och var öppen för Guds ledning. Då kan det inte bli annat än bra.

Jag var i kyrkan i dag. Under sommaren blir det lätt så att man inte kommer i väg till kyrkan lika ofta som annars. Jag kände verkligen att jag saknat detta. Att komma till kyrkan, sjunga lovsång. Det var en enkel lovsång där en kvinna i församlingen sitter ensam vid pianot och leder oss alla i några sånger. Underbart. Enkelt och ärligt.

Försöker få på pränt varför jag är troende och vad det innebär. Vet inte om jag lyckats, men nu har jag i alla fall försökt. :-)

Be blessed!

7 kommentarer:

  1. Hej fint inlägg och jag respekterar din tro men jag är inte riktigt säker på att den följer det bibeln säger. Det står på många ställen att vi skall förmana varandra, uppmuntra varandra och så vidare.

    Paulus uppmanar dom olika församlingarna i sina brev att ta itu med massa saker som han har hört förekommit.

    Synd ett ord som är utrotningshotat nästan överallt och speciellt i svenska kyrkan.

    Att man som människa är syndig och ofullkomlig kan aldrig stå i vägen för att tala om vad bibelns budskap verkligen är. Det kan upplevas som hyckleri att hävda både det ena och det andra och den kampen talar ju Paulus om i sitt brev.

    Det goda som jag borde göra det gör jag inte men det onda som jag inte vill göra det gör jag.

    Lagen har en uppgift eftersom den visar på hur ofullkomliga vi är och hur mycket vi behöver Gud och Jesus. Det som händer nu är att man tar bort hela det budskapet och säger att allt är okay och ingen omvändelse behövs.

    Ingen människa har alla svar men det betyder inte att det inte finns svar på massor av svåra frågor och problem.

    Men även om du har svaret så betyder du inte att du kan handla i enlighet med hur du vet eftersom vi lever i förgängelsen.

    Då blir frestelsen att ge upp eller förneka eller omvandla det bibeln säger för att det lättare skall kunna passa mig och mitt liv. Det är ett stort misstag.

    Men jag gillar att du försöker formulera din tro det är ytterst viktigt och en resa som alla måste göra. Jag är på den resan och det finns många frågor kvar att ställa och även många svar att hitta.

    Kul att du länkade till din blogg på facebook jättefin blogg :)

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar David! :-) jag menar inte att allt ska vara ok, det jag menar är att det jag själv inte upplever som fel i mitt liv inte heller är det, även om det kanske finns andra som upplever det så. Hänger du med? Det kristna livet är ju en vandring, man har inte fått allt klart för sig ännu, och det är det jag menar med att man ska följa sitt hjärta. Man känner ofta i hjärtat om man gör fel, eller hur? Längre fram i min kristna vandring har jag kanske fått upp ögonen mer, och inser att vissa saker jag sysslat med är "fel", då gäller det att vara öppen för Guds ledning och erkänna att man haft fel och omvända sig ifrån det. Om man verkligen vill göra det rätta, då tror jag att Gud ser till det och inte till de fel man gör som man själv ännu inte upplever som "synd".

    Kristna har ofta varit lite för bra på att förmana varandra. Vi glömmer viktigare saker som att bry oss om vår nästa, uppmuntra och be för varandra. Alla gör vi fel ibland, men det man behöver när man gjort fel är ju för det mesta inte förmaning, utan uppmuntran och kärlek. Eller hur?

    SvaraRadera
  3. Fint inlägg! Vi har ju som sagt Bibeln som rättesnöre. Den berättar hur vi ska leva. Sen finns ju som du säger saker i vårt liv som inte är rätt, men som vi själva inte har upptäckt än. Det viktiga är att leva ödmjukt och i daglig omvändelse och som du säger, att snabbt ändra sig när Gud uppenbarar synd i vårt liv. Det är att inte lyssna till denna inre maning som är det farliga. Inte att vara ofullkomlig. För ofullkomliga är vi allihopa och alla är vi på vandring precis som du säger. Kul att du skriver om tro! :) Och jag har skrivit "precis som du säger" så många gånger att det nästan blev patetiskt ;-)

    SvaraRadera
  4. Tack Maria! :-) roligt att du håller med!

    SvaraRadera
  5. Så sant! Om vi kristna brydde oss om vår nästa lika mycket som vi förmanar ändra vore det fantastiskt :) nu klumpar jag ihop en hel grupp som jag egentligen inte gillar. Kram!!

    SvaraRadera
  6. @ Elisabeth jag förstår vad du menar men jag tycker ändå ditt inlägg speglar den humanistiska relativistiska synen på människan. Eller så upplever jag det iaf.

    Om det känns rätt så är det rätt! Jamen så länge man inte skadar någon så är det väl okay ?

    Till exempelvis talar du hellre om fel än synd som är den kristna termen.

    Jag tror inte alls att kristna är bra på att förmana varandra, sanningen är väl den att man undviker i möjligaste mån att säga till en människa.

    - Det du gör är synd omvänd dig ? Varför ? Jo man fruktar människor mer än man fruktar Gud.

    @ Fotograferande fembarnsmamma
    Jag upplever faktiskt inte alls att det är vanligt med förmaning utan oftast handlar det om kritik utifrån vad du gjort mot mig eller avundsjuka eller andra "köttsliga" orsaker. Men jag kan ju ha fel.

    Tack Maria ? ;) E de maken de eller? Iaf det är möjligt att jag har gjort mig ovän med Ebba nu men jag hoppas inte det. Hade gott :) Frid

    SvaraRadera
  7. Såklart vi inte är ovänner David! Jag tror att du missförstår mig en aning och så har vi kanske lite olika syn på vissa saker. Men som jag skrev i inlägget, det är ju precis så det är och måste få vara! Alla kristna lär aldrig någonsin bli helt överens.

    SvaraRadera