torsdag 28 juli 2016

Sommar och skadad

Det blev sommar. Jag gick på semster och har haft fullt upp med att skapa härliga minnen till mörka vinterkvällar. Så, bloggen har visst inte blivit uppdaterad på ett tag.

Men, nu är det dags att skriva lite!

Efter Hallandsultra hade jag ju ont i mitt vänstra knä. Det gick över men jag har tyvärr kvarstående bekymmer.

Jag har sprungit upp på en bergstopp i Kroatien (Vosac som ligger vid Makarska) och ner igen. Efter den turen (ca 15 km med 1400 höjdmeter) kunde jag knappt gå på några dagar, men det berodde mest på träningsvärk i låren! Troligtvis pga nedförslöpningen. Turen efter det hade något färre höjdmeter men bjöd ändå på rätt teknisk och krävande terräng. Då kände jag av mitt knä igen, men med någon dags vila var det bara att pinna på igen.

Jag hade nästan glömt bort att jag haft ont i knät och bestämde mig för i förra veckan att ta en långtur. Kliva upp riktigt tidigt och springa i 4-5 timmar. Förra tisdagen bar det då i väg, ställde klockan på 04:30 och gav mig iväg vid 5-tiden. Jag hade inte sprungit alls på två dagar innan och jag tog det väldigt lugnt. Målet var att njutspringa! Hade planen klar. Springa upp till Skirebo, sedan vika av mot Järstorp, bort mot Mariebo, ner till Munksjön, runt den och sedan runt Rocksjön för att sedan pausa en stund vid Vättern med medhavd energi i form av en snickers Innan jag skulle springa hemåt längs med Vättern.

Efter ca 15 km började knät säga ifrån. Jag ignorerade det och fortsatte springa. Obehaget tilltog. Det började göra ont. Efter någon kilometer gjorde knät så ont att jag inte kunde tänka på något annat. Forsatte med omväxlande gång/löpning. Fick till slut så ont att jag stannade och ringde maken. Han fick helt enkelt komma och hämta mig.

Efter turen hade jag ordentligt ont och svårt att gå. Kylde knät med is och det var skönt. Fortfarande vissa problem med att gå dagen efter men betydligt mindre ont. På torsdagen, två dagar efter, var smärtan helt borta. Sprang lite som uppvärming och nedvarvning i samband med ett styrkepass på fredag morgon och ingen känning i knät. Sprang 6 km i moderat tempo samma kväll, ingen känning i knät. Har sedan dess sprungit varje dag utan att egentligen få ont.

Idag sprang jag till jobbet och då kände jag av knät igen, efter ca 10 km. Men jag stannade och stretchade (som min sjukgymnast rått mig) och fortsatte springa. Det fungerade och klarade hela vägen till jobbet med att varva löpningen med gång. Sista kilometern gick jag.

Jag har egentligen inte ont nu efteråt, men en känsla av obehag eller lite som om benet domnat en aning. Och det gör mig nojig. Ultravasan 90 är 3 veckor bort och jag får ont efter en tur på knappt 15 km!!

Jag googlar och läser på. Sjukgymnasten trodde att det är löparknä jag har, men symtomen stämmer inte med det jag kan läsa på nätet. Smärtan/obehaget sitter möjligen lite åt yttersidan men mest runt knät. Det klickar lite när jag böjer knät (det gör inte ont) och det är nedför jag har svårt att springa när smärtan väl satt in. Uppför är inga problem.

Jag får nog helt enkelt nöja mig med att det nog rör sig om en kraftig överansträngning i samband med två ultror med bara en veckas mellanrum.

Frågan är om jag hinner komma i form igen till ultravasan.

Jag är riktigt orolig och kommer antagligen att boka en tid till en annan sjukgymnast, någon som är specialiserad på löpare vore nog bra.

Men planen från nu är att fortsätta springa lite varje dag, men försöka ligga under gränsen för vad som triggar smärtan. Samt att köra mycket styrketräning men fokus på bål/höfter och balans.

Goda råd är dyra och har du något bra tips är allt välkommet!