måndag 30 juni 2014

Salomon Fellraiser

Jag har ju varit i valet och kvalet kring vad jag ska köpa för skor. Att jag behövde nya trailskor var tydligt, eftersom jag både får blåsor på tårna av mina gamla och att de är fullständigt blankslitna undertill. Inte så mycket trail där inte!

Så jag har kollat runt på nätet, diskuterat på löparforum och till sist gått runt i affärerna i stan och provat. Tillslut föll beslutet på ett par Salomon Fellraiser. Anledningarna är många, dels har de bra mönster under sulan och lovar bra grepp även i blött och lerigt underlag. De är lätta och har ett lågt drop (skillnaden mellan häl och tår, jag är ju van vid 0 drop så jag vill inte tillvänja foten igen med för mycket drop). Men absolut viktigast av allt: De satt riktigt skönt på foten när jag testade de i butik.

Min filosofi när det gäller löparskor är att hittar man några skor som fyller kraven för det man tänker utsätta den för, så funkar det med vilken sko som helst, bara den känns bra på foten. Detta har jag lärt mig efter ett antal felköp och känt mig lurad av skoanalyser hit och dit.

Denna gång hade jag siktat in mig på Salomon Fellraiser, Salomon speedcross, inov8, icebug (kommer inte i håg vad modellen heter) och Salomon Mantra. De enda av dessa modeller som satt skönt på foten var Fellraiser och Inov8. Och då föll valet på Fellraisern eftersom jag gillar Salomons design och den mycket enkla snörningen.



Nu trodde dock jag att jag skulle få vänta med inköp av skor. Tomas tyckte inte det var läge just nu och jag får väl erkänna att jag ju faktiskt köpte nya skor för inte så längesedan (även om det blev ett felköp).

MEN! Jag fyller år snart. Och i helgen firades alla i familjen som fyller år i Juli (jag, maken och dottern Engla) av mina svärisar. De hade bett min käre make om tips på present till mig och ungefär samtidigt hade jag varit och provat ut storlek på Fellraisern. Så Tomas googlade och hittade ett par i min storlek till ett superpris (tydligen). Så, i helgen blev jag då lycklig ägare av ett par Salomon Fellraiser, en gåva från mina svärisar. Not bad!



Idag var det då dags för test. Kände mig lite halvseg så jag tänkte att jag tar 5 kilometers spåret i Habo, bara för att se hur de känns att springa i. När jag jag väl kom till vägskälet där milen och 15 km spåret fortsätter och man tar av för att följa 5 Km kändes det riktigt bra i både ben och fötter (dessutom hade jag just bestigit THE mördarbacke och var väl lite hög av det) så jag tog av mot Milen. När jag kom till nästa vägskäl kändes allt fortfarande bra och jag valde 15 km spåret. Bra val visade det sig. Skorna levde upp till alla mina förväntningar och i dag var det riktigt lerigt och dant på sina ställen, det var verkligen upp till bevis för dem!

Känslan att springa med de nya skorna var riktigt härlig. Jag kände att jag hade bra skydd för foten på de steniga partierna, på de mer flacka partierna hade jag bra stuns i steget och i leran hade jag riktigt bra fäste. Jag tänker mig att de är super för alla sorters terränglöpning, men antagligen riktigt dåliga för asfalt. Dessa är de skor jag kommer använda i skogen hedan efter. Till mina asfaltsrundor får det nog bli ett par andra... När det nu blir läge för nästa skoinköp... ;-)

söndag 29 juni 2014

Semester och nya rekord

Äntligen semester!  Vädret kunde verkligen vara bättre men sol eller inte, jag njuter av att vara ledig och inte ha så värst mycket tider att passa.
Semestern började med en weekend med mannen i mitt liv på Öster malma slott. Låter något flådigare än det var (hotellrummet var ganska enkelt) Men det var väldigt mysigt ändå.

Under helgen har vi hunnit med inte mindre än två löpturer. Den ena på drygt 7 km och den andra på 8.6 km. Den senare rundan sprang jag lite i förväg för jag ville hålla min egen takt. Joggade på och tyckte inte att jag sprang så där överdrivet fort.  Försökte mest hålla ett jämt tempo. Trodde därför knappt mina ögon när jag kollade gps-klockan och såg att jag hållit ett snitt på 5.50 min/km. Det var väldigt längesen jag hade en snittid på under 6 min på en lite längre tur. Upplyftande då att jag kände att jag inte tagit ut mig så mycket!  Det innebär ju att jag borde kunna klara milen på under timmen!

Nu är vi på väg hem från vår weekend i Södermanland och om det blir en löptur ikväll återstår att se.  Har fått ett par salomon fellraiser som jag är väldigt sugen på att testa!

tisdag 24 juni 2014

Löpskolning

I går sprang jag och Tomas 15 km spåret i Habo (Gränsen stugan). Jag tog mig runt (trots astmaattack och totalt stumma ben deförsta kilometrarna) på hela 3 minuter snabbare tid än sist jag sprang där. Det går framåt alltså!



Men något Tomas sa när jag sprang "i mål" gjorde mig en aning brydd. Han säger att det ser ut som om jag liksom hasar fram när jag springer och att det kanske är därför som jag sliter ner sulorna så snabbt och (la han till) springer så sakta(!). Ja, den karln är inte så rädd om livhanken tydligen! ;-)


Att jag blev brydd beror till stor del på att det nog stämmer. Jag vill inte påstå att att jag alltid hasar mig fram, men säkert när jag blir trött. Säkert därför som jag envisas med att ramla på rötter och dyl. när jag börjar bli trött. Men när jag sprungit en längre stund är det som om jag inte kan förmå mig till att få till ett bra frånskjut med foten! Dessutom är det faktiskt jobbigt att tänka på springstilen i nästan två timmar! Man vill väl njuta av turen en aning också? ;-)

Nåja, det satte i alla fingret på vad jag nog är i störst behov av just nu, nämligen Löpskolning!

Ja, men ni hör ju själva. Låter nästan lika tråkigt som styrketräning. Men vill man utvecklas så är det bara att bita i det sura äpplet och börja googla ordet "löpskolning".

Hittade en bra länk HÄR så, enligt de övningarna ska jag börja köra lite löpskolning. Så, nu blir det alltså, få se här nu; Styrketräning två gånger i veckan, minst två längre springturer, Team nordic trail-löpning 1 gång och så då löpskolning minst en gång. Per vecka. Blir alltså i runda slängar minst 6 träningspass i veckan. Men det är inte så illa som det låter. Löpkolningen kan jag säkert samköra med ett lite kortare lugnt passoch styrka kan man ju faktiskt träna samma dag som man sprungit. Om man nu vill ha en eller ett par vilodagar.



Varför man nu skulle vilja det... ;-)

lördag 21 juni 2014

Hopplöst beroende

I går var det ju midsommarafton. Av naturliga skäl var det en inplanerad vilodag. Jag hade nämligen sprungit 16 km på morgonen i torsdags och även kört styrka på kvällen (TVÅ gånger på EN vecka! Yay!) Även i dag hade jag tänkt att "vila". Men idag av den enkla anledningen att maken är ute och vandrar med sönerna och jag ville ge min dotter lite "mamma-tid" utan att lämna henne ensam för att springa.

Men. Det är här beroendet kommer in. Redan i går kom tankarna på en springrunda idag in. Jag slog bort dem och kom fram till, gång efter gång, att jag INTE skulle springa idag. Men så körde jag pojkarna till Hökensås. Åkte bil genom härliga skogar på vägen hem. Kände bara: Jag. vill. springa!

När jag kom hem slog jag åter bort den tanken. Hade nästan lyckats bestämma mig för att inte springa när jag kom på mig själv med att fråga dottern: Gör det något om jag sticker ut och springer en sväng?

Döm om min lycka när hennes svar blev: Nej, om jag får baka undertiden så gör det mig inget att vara själv en stund.

Så jag gav mig av på en både rolig och lite utmanande tur. Sprang stundvis längs slutet av Bankerydsleden (den del jag och maken inte sprang förra lördagen) och det var stigning som heter duga. Men kände mig ändå taggad eftersom jag lyckades springa hela den längsta och jobbiga backen utan att gå! När jag kom hem stannade gps:en på 8 km och jag kände mig mycket nöjd med detta. Längre än så ville jag faktiskt inte vara borta från Engla.



När jag kommer in står hon och dansar och berättar sedan glatt att hon bakat chokladbollar. En sats med havregryn och vanligt socker, och en sats till mig utan både havregryn och socker (hon hade använt sötströ och kokoschips istället). Underbara unge!

Så resten av dagen höll jag mig hemma. Vi har haft mysmiddag i kvällssolen på altanen och tittat på en "kärleksfilm". Ni vet, sånt där som man bara kan göra när pojkarna inte är hemma.



Men det är nog dags att inse. Jag är hopplöst beroende av löpning.

Hej, mitt namn är Ebba och jag är löpare.

fredag 20 juni 2014

Inte bara härligt

Det går riktigt bra i löpningen över lag. Kollade min springstatistik senaste veckan och den säger hela 50 km på Bara en vecka. Och det känns inte som om jag sprungit så mycket?  Kroppen vänjer sig verkligen vid den träning man utsätter den för!  

Men lite smolk i bägaren är det allt. Blåsor på fötterna! Närmare bestämt mellan tårna!  Hur kommer det sig liksom?  

Min teori är att när jag springer och det är varmt så svullnar mina fötter och skorna blir för trånga. Verkar alltså behöva nya skor.  Igen.  Och b även kanske merino ull strumpor för löpning? De sägs ju vara super för att förebygga både fukt, svamp och blåsor. 

Denna gång har jag kollat in ett par skor från salomon: salomon fellraiser. Det är ett par trailskor och jag har störst behov av just det eftersom ju sälen halvmarathon väntar!  Men denna gång ska jag prova ut skorna ordentligt innan jag köper!  

onsdag 18 juni 2014

Järabacken!

I dag var det åter igen dags för Team nordic trail- träning. Var inte ett dugg laddad innan. Trött och seg efter mycket administrativt arbete på jobbet. Men en betald träning i grupp bangar man liksom inte. Inte om man inte är riktigt ordentligt sjuk eller skadad. Så, i väg bar det ändå.

I dag var det backträning på schemat och i min lilla värld tänkte jag att det nog skulle vara någon av de indre backarna i närheten av Öxnegården. Men, vår tränare Johan hade andra planer. Det blev backträning i Järabacken! Järabacken är en slalombacke.



Vi körde först 2 intervaller med 2 minuters uppförslöpning. Sedan 2 gånger 1 minut och sist 2 gånger 30 sekunder. Det var riktigt uppmuntrande att känna att benen blev mjölksyretunga men ändå orkade jag nästa intervall efter lite vila. Hade även krafter kvar att jogga tillbaka till gården efteråt. Gött!

Vi verkar vara ett riktigt härligt gäng och det ger en sån enorm energi! Ångrar inte en sekund att jag började med detta! Detta är precis den typ av motivationsinjektion jag behöver i löpningen!

Längtar faktiskt redan nu efter morgondagens långtur och nästa veckas Team nordic trail träning.



Härliga sommar!

tisdag 17 juni 2014

smaken är som baken



Tänk vad smaklökarna kan ändras! I vintras beslöt jag mig för att "sockerfasta" och sedan har jag egentligen inte börjat äta sött igen (med undantag för nån liten chokladbit då och då och nån bit tårta vid väl valt tillfälle). Så blev då denna dag lite dum, fick bara i mig en ägglatte till frukost (1 ägg, kokosfett och kaffe som mixas). Jag hade inte någon jätte stor lunchlåda med mig heller så idag på em blev jag faktiskt lite småsugen på nåt sött. En kollega erbjöd en banan och jag tackade glatt ja. Tog en tugga och sedan en till. Men usch så söt den var!  Tidigare har jag då aldrig upplevt att något kan vara för sött,  men detta var verkligen det!  Så,  två tuggor banan botade sötsuget och gav alltså upphov till dagens andra inlägg.

Så kan det gå!

måndag 16 juni 2014

De senaste dagarna

De senaste dagarnas träning har bestått av både trail, asfaltslöpning och styrketräning.  I lördags var planen att springa Bankerydsleden tillsammans med Tomas. Efter en välbehövlig sovmorgon och en rejäl frukost gav vi oss av. Bankerydsleden har jag länge fasat för att ge mig på.  Den är 25 km lång om man springer hela, och väldigt backig. De första 5 km är ganska brant stigning, men å andra sidan blir det bättre efter det och man bjuds på underbar natur! Målet med turen var att ta sig runt.  Ta det lugnt och jogga i prat-takt. Det går ju alltid lite sådär när man springer med Tomas.  Han har svårt att ta det lugnt och "älgar på" några meter före mest hela tiden. Men vi tog det i alla fall ganska lugnt.  I de två värsta backarna gick jag en bit men annars var det löpning resten. Vi stannade och drack varje 5 km och det gjorde att turen faktiskt inte kändes så lång.  Vi sprang dock inte riktigt hela leden. De sista 4 km är ungefär som de första 5, mycket backiga, så vi vek hemåt innan det och gps:en stannade på 21 km.

Bankerydsleden kommer jag definitivt att springa fler gånger.  Perfekt trail-tur!

I söndags kände jag att benen behövde vila lite från löpning och körde istället styrka. Jag SKA få till styrketräning 2 ggr i veckan! Hur tråkigt det än är!

Igår kände jag av träningsvärk från söndagens styrketräning,  vilket nog talar för att jag slarvat med det... Men springsugen var jag ändå och i går kväll blev det en tur på ca 12 km. Sprang i mycket behagligt tempo och bara njöt av naturen och kvällssolen. Helt ljuvligt!  Medan jag sprang igår kände jag att jag ville ge mig ut på en tur idag igen innan frukost. Men mina ben är mer än lovligt stela idag så det får allt bli en vilodag nu. Gott det.

Imorgon är det då dags för team nordic trail igen, denna gång backträning så kanske lika bra med lite vila innan så jag klarar ge järnet!

På torsdag funderar jag på att gå upp tidigt och springa till jobbet. Känns väldigt lockande,

torsdag 12 juni 2014

Intervall pyramid!

I går var jag på mitt första riktiga Team Nordic Trail-pass! Jag var allt lite nervös innan, visste ju att det antagligen skulle bli intervaller och ni som läst här ett tag vet nog att det inte hör till favoritsysselsättningen. Dock är det ju så att ju mer man hatar en övning, dessto mer behöver man den. Så intervaller är ett måste. Ett måste för att utvecklas och orka springa fortare och längre.

När vi, jag och Tomas, sladdade in på parkeringen sist av alla (klockan var 18:29, träningen skulle börja 18:30) stod det ett gäng löpare redo. Någon kände jag igen sedan förra veckan men några var också nya.

Kvällen kom att innehålla lätt uppvärmning i form av löpning upp en bit i Öxnehagaskogen. Där körde vi en "namn-lek" för att vi skulle lära känna varandra lite bättre. Sen bar det av upp för ännu en lång backe och där bjöds det mycket riktigt på intervaller. Intervallerna var sk pyramid intervaller.

Bild lånad från tnt. Jag är den neongröna pricken längst fram...

 Vi körde 2, 3, 4, 4, 3, 2 minuters löpnining medn 1 minuts vila mellan varje. Sjukt jobbigt! Men ack så välbehövligt! Därefter körde ledarna en "skattjakt" i skogen och sen nerjogg tillbaka till parkeringen. MYCKET rolig träning! Det var en glad och öppen stämning under hela passet och efteråt var det några som stannade kvar och pratade en stund. Känner mig verklugen laddad att fortsätta med detta! Så kul!

När vi stod där ppe på Öxnehaga och snicksnackade kom vi att prata om "sommartåget". Det är ett löparevent som startar i Jönköping och går till Visingsö där det avslutas med lite traillöpning. 45 km. Upplägget verkar dock riktigt trevligt, temat för årets tåg är "the beach" så man får alltså gärna vara utkläddd. Längd vägen stannar man och fikar och fyller på lite energi med jämna mellanrum. Kåter ohyggligt kul! Skulle mycket gärna haka på, om det så inte var för en liten detalj. På hemsidan står det att för att följa med bör man kunna springa i 6.0 fart i 25 km. Där-är-jag-definitvt-inte. Än. Ledarna för trailgruppen trodde dock inte att det var så noga, men jag vet inte jag. Vill ju inte sinka hela gänget!

Nåja, det återstår att se.

Hursomhelst så är detta med sociallöpning ett riktigt kul komplement till min vanliga enmanslöpning. Är du också sugen på att testa, så träffas vi på Öxnehagagården onsdagar kl 18:30-19:30. Nästa vecka blir det backträning!

tisdag 10 juni 2014

Teknikens under

I lördags gav jag mig ut på en spontan trailtur. Sprang in i skogen och följde små stigar. På något ställe försvann stigen helt och jag fick krypa under lågt hängande grenar. Förstår verkligen varför km-tider blir oväsentliga vid traillöpning. Tiderna går ju inte att jämföra på något sätt eftersom det beror helt på vilka hinder man stöter på.



Men, som den löpare och teknikfreak man blivit så vill jag ju ändå veta hur fort jag sprungit. När det kändes tungt, hur fort sprang jag då? Strax innan den där backen? Då gick det väl ändå rätt bra? Så, såklart har jag gps-klockan på mig och brukar försöka ladda över informationen från turen till datorn när jag kommer hem. Det är faktiskt ganska intressant att sitta och analysera resultatet.

Men, det där med teknik är lite knepigt. Det är fantastiskt när det fungerar, men mycket energikrävande när det strular. Efter lördagens tur laddade inte klockan över någon information. Hur jag än försökte. Irriterad kollade jag ändå de data jag kunde se direkt i klockan (inte alls så detaljerat som i datorn) och fick snällt knappa in min löptur förhand på jogg.se

Där tänkte jag att det kanske blev nåt fel när jag skulle koppla in klockan till datorn, så i dag bar det av igen. Denna gången min "Morgonmilrunda". Att springa på morgonen är en förutsättning för att det ska bli av när det är såhär varmt. Vädret var alldeles perfekt. 15 plusgrader, sol, ingen vind och den där oslagbara klara morgonluften låg kvar. Härligt!

Bitvis kändes det riktigt bra och jag hann tänka att det kanske går att snygga till tiden lite denna gång? Väl uppe för den 3 km långa backen stötte jag även på en annan löpare. Hon sprang med ryggsäck. Tänk om hon också är en TNT-löpare? Hann jag tänka, men stannade såklart inte och frågade utan sprang om henne (!) och fortsatte min väg.
I slutet av turen kände jag mig dock väldigt sliten. Trött, energilös. Orkade inte alls ge järnet i de sista backarna. Tänkte då att jag får kolla om det kanske kan vara så att jag sprungit fortare under den första delen av turen och det kanske var därför som det var slut på energi i slutet?

Tyvärr ville min klocka inte ladda över någon information denna gången heller. Och ännu mer tyvärr bad jag maken om hjälp med detta och han uppdaterade programvaran i klockan. Så, all information om turen försvann. Och jag hade inte ens hunnit kolla hur lång tid själva turen tagit totalt. FRUKTANSVÄRT irriterande.

Så, nu vet jag bara att jag sprang 10,3 km (det är ju en av mina vanliga rundor så jag vet ganska exakt hur långt det är) och att det tog runt en timme. Förmodligen lite mer än en timme.

Nu får vi verkligen hoppas att uppdateringen ändå gjorde lite nytta så att jag kan spara nästa tur. Vilket blir i morgon, för då är det nämligen dags för första riktiga träningen med TNT!

Can't wait!

fredag 6 juni 2014

Team nordictrail

I onsdags var jag och Tomas på kick off för Team nordic trail (TNT) Jönköping.  TNT är en förening som riktar sig till både nybörjare och rutinerade löpare som vill springa trail. Trail innebär stigar, leder och obanat (alltså rätt ut i skogen).

Jag var lite nervös innan, som man så ofta är inför nya grejer. Men nervositeten var onödig! Det var ett härligt gäng som samlades vid naturkompaniet på A6. Ledarna för gruppen presenterade sig och förklarade upplägget för kommande "träningar".

Efter det bar det av i lugnt tempo till skogen ovanför A6. Där fick vi lite löpteknik-tips av Miranda som är en av huvudledarna i TNT i Sverige.

Efter det blev det lite intervaller och fartlek. Kul! Men jobbigt! Jag är inte alls van vid intervaller (eftersom jag ogillar dem) Men i grupp fick det mycket lättare!  Jag blev genast såld på den här idéen.  Jag tror att de här typen av träning kommer göra mig till en starkare löpare och dessutom hjälper säkert gruppkänslan till att behålla motivationen och glädjen i löpningen. Jag tror jag kommer att pressa mig mer när jag springer med gruppen, och då kan jag ju med gott samvete bara ägna mig åt det jsg gillar bäst resten av veckan: distans och tempo löpning!

Så, både jag och Tomas är numera anmälda och redo att ge oss in i trail löpningens underbara värld!
Can't wait to start!

Nästa onsdag kl 18:30 kör vi. Och jag är redo!

söndag 1 juni 2014

Månadssummering

Ännu en månad har gått och jag kan inte förstå vart denna vår tagit vägen?  Hur fort går tiden egentligen?  Nu är det i alla fall officiellt sommar och såhär första dagen på första sommarmånaden har jag njutit av både en trailtur i härlig morgonluft och slappande i solen.  Helt enkelt underbart!  Får påminna mig själv om att det faktiskt inte är semester ännu.  Men it sure feels like it!

Maj månad har varit en helt ok löparmånad. Den började ju lite sådär med ont i benet och knät.  Men nu verkar det ha gått över och jag är verkligen på G igen!  119 km Har jag sprungit denna månad. Och det känner jag mig faktiskt nöjd med!

Sprang faktiskt både idag och igår trots att jag egentligen tänkt ta det lite lugnt.  Men när solen skiner och benen Bara spritter, då KAN man inte låta bli att springa! Har inte fått tillbaka smärtan i benet heller så det gick ju bra!

Idag sprang jag och maken stråkenleden ihop. Ställde klockan på 6:30 och sprang innan den värsta värmen kom och innan barnen ens hunnit vakna.  Kom hem och åt en härlig helgfrukost på altanen efteråt. Gött!

Bor du i närheten av mullsjö kan jag verkligen rekommendera stråkenleden. Det är en kuperad och varierad terräng. Både rötter,  stenar och bitvis trappor och branta utförsbackar. Man får hålla tungan rätt i mun så att säga!



Efteråt var det riktigt gott med sportdryck (osötad men med elektrolyter för att återställa vätskebalansen). Det behövdes vill jag lova!  Efter bara nån km dröp jag bokstavligen av svett!  Det brukar tyda på en bra förbränning va?


Men bansträckningen... Både min och Tomas gps-klockor sa drygt 7 km.  På skylten för leden stod det 8.7 km.  I broschyren stod det 9 km!  Tycker nog det dags för dem som sköter leden att kontrollmäta!

Hur som helst,  detta var en bra kickoff för juni.  Sommaren har bara börjat och jag har massor med spring i benen.  Det känns verkligen lovande!