söndag 6 september 2015

Lillasyster

Visst, jag är ju faktiskt en lillasyster i ordets rätta bemärkelse. I min familj var två två syskon och jag var yngst, så visst är jag lillasyster. Men på senaste tiden har jag allt oftare känt mig lite som en lillasyster även i löparsammanhang. Inte så att jag känner mig underlägsen, nej, jag är tvärtom riktigt stolt över det jag åstadkommit! Bara en sån sak som att jag satt PB på 5k, pb på milen (två gånger!), pb på halvmaran och pb på maratondistansen (i fjällmiljö) bara i år. Jo, detta är året då de flesta PB:n fått på nöten och det bästa av allt är att jag känner att jag har mer att ge.

MEN, känslan av att vara lillasyster i sammanhanget kommer av att jag ofta springer med Tomas. Han har sprungit mindre än mig (om man räknar år vi hållit på) och ändå springer han hur lätt som helst ifrån mig på de flesta distanser. Dessutom springer vi allt som oftast i grupp på lite längre turer och då är det oftast ett gäng män, möjligen någon otroligt vältränad kvinna och så jag. Män är ju per definition snabbare än kvinnor och detta gör ju att jag ofta känner att jag drar ner tempot för övriga. Att jag blir någon de liksom får ta hänsyn till. Lite som en lillasyster.

Detta är MIN känsla. Jag tror inte att någon av de andra tänker så. När vi springer långpass i grupp är det självklart att man anpassar farten efter den som springer långsammast, men med tanke på hur mycket jag tränar känner jag en viss irritation att denna någon nästan alltid är jag!

Nåja, jag får väl helt enkelt ragga upp fler kvinnor som följer med på långturer! Helt själviskt, allt för att jag inte ska vara långsammast. ;-) Eller kanske för att det faktiskt vore väldigt trevligt med fler kvinnor i ultrasammanhang. Jag tror faktiskt att vi kvinnor är bättre lämpade för långdistans än kortdistans generellt sett. För, hur ofta har vi inte diskuterat detta fenomen, att män i stor utsträckning ger järnet i början av ett lopp och sedan ofta kroknar innan de hinner i mål, medan kvinnor i större utsträckning går ut lugnt och håller ett jämt tempo genom loppet.

Så kom igen nu tjejer! När vi pratar långdistans är farten ganska oviktig. Det viktiga är att hålla länge, och då är det njutfart som gäller.

Min favorittyp av löpning alltså. Och, med tanke på vilka jag har runt mig som också tycker om att springa, så blir det ju allt som oftast långa turer på egen hand. Eftersom det är då jag verkligen kan falla in i min "njutfart" och inte pressa upp farten bara för att inte vara den som är långsammast.

Jag har nog det bästa av två världar. En make och kompisar som driver på mig och hjälper mig att pressa mig ibland, och dessutom möjligheten att sticka iväg själv ibland och då träna mig på att springa långt och lugnt.

tisdag 1 september 2015

Veckans plan

Litet blogg uppehåll blev det visst.  Men vad mer kan jag säga än att huvudet har varit tomt på ord?  Eller att när inspirationen till ett inlägg funnits så har tiden inte funnits där.

Nu skriver jag i alla fall. Mycket har hänt på löparfronten. Jag har varit vid kebnekaise och sprungit och vandrat med Tomas, sprungit blodomloppet 10 km och satte pb på milen.  Och nu i helgen sprang jag mitt livs första maraton; 42 km trail I fjällen. Underbart!

Så denna vecka handlar det om att inte gå på för hårt så att kroppen får återhämta sig.  Vilade söndag helt från träning. I måndags blev det 45 min crosstrainer och lite bålstyrka (jag MÅSTE få rutin på det!  Kände att mer magmuskler har varit bra att ha på maran! ). Igår ville jag känna hur benen kändes i löparspåret så vi (jag och maken) tog en lugn tur i klerebo med Frost (vår whippet). Benen kändes pigga men jag fick lite ont i bröstet.  Möjligen lite kraxig i halsen också?  Blev lite orolig att en förkylning var på g så istället för att springa till jobbet idag (som jag först tänkt) tog jag lite sovmorgon och tog det sena tåget till jobbet.  Underbart skönt!  Tror det var precis vad jag behövde! Känner mig mycket piggare idag och inget obehag i halsen. Så,  ikväll blir det en lugn tur i öxnehaga innan tnt, sen tar jag det nog lite lugnt på tnt.  Imorgon däremot är jag sugen på att springa både till och från jobbet.  Vi får se,  men det skulle passa bra då jag ju i så fall redan har kläder på jobbet (byter ju om till löparkläder på jobbet innan tnt) och det ju faktiskt är enda chansen till transportlöpning denna vecka.  Efter det passar det nog bra med vila på fredag och nån lugn tur i helgen.

Well, that's the plan. Vi får se hur det går!