söndag 22 januari 2012

Räkna timmar

Läste i ett inlägg på facebook om hur kvinnor är. Bland mycket annat (som skrämmande nog var ganska så sant!) stod det att en kvinna vid sänggående räknar ut hur många timma hon får sova. Precis det gör jag varje kväll. Av vilken anledning? Ingen aning!

Eller är det kanske för att jag har nån fixide om att jag måste sova 8 timmar för att vara utvilad och om det visar sig att det är 8 timmar kvar tills klockan ringer så  somnar jag gott i trygg förvissning om att jag kommer att vara en pigg, glad och utvilad mamma/kvinna nästa dag.

Eller så surnar jag till för att jag inser att jag kommer att få alldeles för lite sömn. Då somnar man inte lika tryggt och gott.

Eller kanske är det en kontrollgrej? Att allt inasburdum måste planeras? Jag menar, som att man när man vaknar funderar ut vad man ska ta på sig, innan man hunnit kliva upp, funderar ut vad man ska äta, medan man klär på sig, tänker ut den snabbaste vägen genom trafiken när man äter frukost och planerar arbetsdagen medan man sitter i bilen, på vägen hem redan har klart för sig vad som ska ätas till middag och om något måste handlas osv osv. Inabsurdum. Riktigt så illa ställt är det inte med mig. Jag är inte riktigt så planerande. Men nära nog.

Eller, kanske man helt enkelt räknar timmarna tills man ska vakna för att det är så otroligt roligt med lite hjärngympa före läggdags.

Vilket som, jag trodde jag var ensam om detta!

Tydligen hade jag fel.

söndag 15 januari 2012

Arbetskläder

Detta trodde jag aldrig att jag skulle komma mig för att säga, men en sak som jag ser fram emot med mitt nya jobb är (faktiskt) arbetskläderna! Just kläderna var en av de saker jag verkligen inte trodde att jag skulle sakna, men att klä sig i sina egna kläder varje dag och dessutom behöva se något sånär ok ut började faktiskt bli en aning betungande! Det är inte helt lätt att hitta snygga, sköna och praktiska kläder som man kan ha på jobbet. Så det slipper jag nu bry mitt lilla huvud med. På barnmottagningen har man ju landstingets arbetskläder. De kanske inte är så snygga, men de är faktiskt både sköna och praktiska, så ja sätt ett kryss i taket någon, för jag detta trodde jag aldrig skulle ske! :-)

lördag 14 januari 2012

Fredagsmys

I går hade vi ett gäng härliga vänner över på fredagsmys! Jag lagade till e rätt fantastisk middag om jag får säga det själv. Förra veckan var vi bjudna till ett åar vänner i Sävsjö och, ja jag snodde menyn rakt av, även om jag rent tvångsmässigt måste modifiera recepten lite! ;-)

Till huvudrätt blev det grekisk kyckling (inte för att jag fattar vad som är grekiskt med detta receptet? Kanske fetaosten?)

Så här gjorde jag:

Jag smörjde en stor form med smör. Bottnade hela formen med färsk basilika. Därefter förstekte jag uppsilcad kycklingfile med lite salt, peppar och paprikakrydda. Kycklingen ska nu ner i formen. Vi var många så jag använde 2 kg kyckling.

För att smaksätta det hela lite extra hackades en burk soltorkade tomater och ströddes över. Sen tog jag en burk crème fraîche (5 dl) och ca 2-3 dl grädde. Rörde i hop det och hällde över kycklingen. Toppade med 200 g smulad fetaost.

Sen bara skjuts in i ugnen i 225 grader i ca 30-40 minuter. Till detta serverade jag kokt pasta och kokt broccoli (jag är lite lat, varför stå och skära upp en massa olika grönsaker när det går av sig självt att koka lite broccoli?!)

Till efterrätt blev det hallonglassbomb och romtårta!





och recepten kommer här!

Hallonglassbomb:

Vispa 5 dl vispgrädde
visa upp 4 äggulor
mixa 300 g hallon med ca 1 dl florsocker

Blanda i hop och häll upp i en form. Formen ska stå i frysen i minst 6 tmmar. ta fram den ca 20 minuter innan det är dags att äta.

Den blev verkligen lyckad! Lite som mjukglass med hallonsmak!

Romtårta:

250 g mörk choklad (jag tog 70% ig)
250 g ljus choklad (valfri sort) jag använde odenses ljus bakchoklad.
125 g smör
3 dl vispgrädde
2 msk rom
200 g mandelmassa

Börja med att täcka botten på en rund form med löstagbar kant med mandelmassan (tryck eller kavla). Jag klippte först ut en lagom stor rundel av smörpapper att ha i bottnen.

Smält därefter smöret på svag värme på spisen. Häll i grädden och låt koka upp. Dra grädd/smörblandningen från spisen och ha i all choklad (hackad) lite i taget och rör tills all choklad smält. Nu är det dags för att röra i romen. Jag köpte en liten flaska mörk rom, jag är inte så hemma på sånt, men det funkade med mörk. Upptäckte ju att det finns en massa olika varianter! ;-)

Häll chokladsmeten över mandelmassan och ställ kallt i minst 4 timmar. Servera med fördel tillsammans med hallonglassbomb!

Mina gäster blev mycket nöjda och efterrätten fick stående ovationer. Typ.

Och med detta önskar jag er fin lördagskväll!

Over and out.

onsdag 11 januari 2012

Det vädergnällande folket


När man bor i ett land som Sverige. Där vädret kan vara så otroligt fantastiskt som det bara kan vara här. Ni vet några minusgrader, klarblå himmel, sol och gnistrande vit snö som tynger ner träden. Eller på våren. När snön smälter, det spirar krokusar bland fjolårets vissna löv och snöfläckar. Eller på sommaren, när det är sådär behagligt varmt. Ljumma vindar, vackert landskap och glittrande blått hav (eller sjö). Eller på hösten. Gult, grönt och oranget blandas till en sprakande färgexplosion, klar och hög luft. Och sol. Sol. Ja, den ja, det är väl kanske den som är problemet? Vi saknar den en stor del av året och när den helst gör sig påmind blommar vi upp, får ny energi och vågar åter sticka ut våra näsor. Jag tror att vi blir så väderfixerade här just för att vädret KAN och ganska så ofta är helt fantastiskt. Men allt för sällan lika hemskt som det kan vara härligt. Regn, blåst, och kallt. Det gör ju att man de där regniga hemska dagarna vet allt för väl hur härligt det skulle kunna vara. Det är det som skapar den där stressen att när det äntligen är lite sol, då MÅSTE man ut, fort som sjutton, för man vet ju inte när solen behagar visa sig igen.

Det är detta mina vänner, tror jag, som skapar vårt vädergnäll, vår fixering vid väderappar och den lyriska glädjen när solen äntligen skiner.

I dag skiner faktiskt solen. Men det är 6 plusgrader och av snön som föll igår finns inget kvar. Så det är inte heller bra. För det är januari. I Januari vill jag ha den där vita gnistrande kalla luften. Detta väder vill jag ha i mars. Typ.

Så var visst inte heller detta bra...

Blir man någonsin nöjd?  ;-)

måndag 9 januari 2012

Inspiration

Jag har ibland haft svårt för att följa min inspiration. Det kan tyckas att jag är pysslig. Att jag gärna skapar med händerna, syr, stickar, virkar, gör egna smycken osv. Men en sak har jag länge längtat efter. Nämligen att måla. Ni vet, måla, som i att måla tavlor. När någon har berättat att de brukar måla lite tavlor på fritiden, har jag känt ett stygn av avund. Men jag har ändå inte föresatt mig just det för att jag nånstans känt att, nej, jag är ju ingen konstnär. Vem är jag att tro att jag skulle kunna måla? Men i dag slog det mig. Helt plötsligt, bara sådär. Jag kan visst måla! Jag har flera tavlor här hemma som jag målade i tonåren. De kanske inte kvalar in på något galleri, men än sen då? Jag tycker de är fina och det räcker väl? 

Så kanske, kanske tar jag en dag mod till mig och går och köper mig lite oljefärger, en palett, lite penslar och en duk. Inte för att kunna visa upp. Utan för att få utlopp för min kreativitet. 

Den senaste tiden har jag haft ett enormt pysselsug (kalla det gärna inspiration) men det har inte känts som att något duger. Jag sätter mig och virkar, men ledsnar väldigt snart. Försöker pärla lite, men inspirationen rinner mellan fingrarna på mig. Så plötsligt satte jag mig och ritade. Ni vet, sådär som man gjorde när man var lite yngre, bara tog ett papper och en blyertspenna och ritade. DÅ kom inspirationen! Så kanske är det just det jag ska göra? Att jag sedan tänker olja är för att resultatet då blir så användbart. Olja har en fantastisk förmåga att skapa djup i en bild. Det blir mer levande. Och jag älskar färg. Med oljefärger kan man göra riktiga färgexplosioner. 

Kanske ...

Ljust!



Solen har lyst i dag. En längre promenad i det härliga vinterfrostiga ljuset väcker varje liten sömnig cell i min ljustörstande kropp. Det knarrar lite under fötterna när jag går. Det vita reflekterar solens strålar och skapar ljus som jag nästan glömt existerar. Vid toppen av ett berg blickar jag (och min 9 åriga son) ut över det frostiga landskapet och jag kan se på honom att även han njuter av den vidunderliga utsikten och ljusspelet som utspelas framför våra ögon.

Vi har inte mycket snö. Det är nätt och jämt vitt. Men det räcker för att väcka den barnsliga glädjen över att det är vinter och vi med stormsteg går mot både ljusare och varmare tider. Inom mig känner jag lyckan av att se vårfloden spricka fram, när det droppar från träd och takrännor. När de första knopparna på träden börjar spira.

Det är långt kvar ännu. Men ljuset väcker hoppet. Hoppet att även efter en regnig vinter kommer det en ljust grön vår.

Får man börja längta?

onsdag 4 januari 2012

Angående jobb

Jag skrev ett inlägg om lycka strax innan jul. Lyckan då berodde på att det hade ordnat sig på ett alldeles fantastiskt sätt med jobb för mig.

Jag blev faktiskt i denna jobbsökarsväng erbjuden inte mindre än 2 olika jobb. Det första jag erbjöds kändes inte alls perfekt. Det var ett helt ok jobb, jobbet som sådant var det verkligen inget fel på. Men. Det var på långt avstånd ifrån hemmet (och inte särskilt bra kommunikationer dit, bil var ett absolut måste, på slingriga vägar). Det var bara ett graviditetsvikariat och ja, endel andra orsaker gjorde att jag faktiskt, med handen på hjärtat, inte var själaglad. Men, precis då jag var tvungen att lämna ett definitivt besked om hur jag skulle göra. Så dyker ett annat erbjudande upp. Ett fantastiskt erbjudande. Jag har fått jobb på barnmottagningen som barnsjuksköterska. Ett yrke som är perfekt för mig, eftersom det är ungefär exakt vad jag är utbildad till. Dessutom ligger det bra till i förhållande till där jag bor och jag vet att det är en mycket trevlig arbetsplats eftersom jag redan känner några som jobbar där. Inte en fast tjänst förvisso, men ändå. Har tidigare knappt vågat drömma om att få jobb DÄR.



Så nu är jag "riktig" sjuksköterska igen. Till min sons stora glädje. Kanske är det inte så coolt att ha en skolsköterska till mamma när man är 9 år? Tja, vad vet jag om vad som rör sig i barnens huvud. :-)

tisdag 3 januari 2012

Paulun goes LCHF?

I vanlig ordning så mailbombas man av hälsoråd, tips på dieter och viktminskningsmetoder så här i början av året. Det är verkligen inget nytt under solen. Att reklam efter reklam skriker ut att vi ska bli smala är heller inget nytt.

Det som däremot är nytt, det är att de flesta mail jag fått handlar om LCHF och tips på kokböcker i ämnet! Intressant eftersom LCHF har varit så kritiserat (trots att det finns många moderna studier som visar på stora hälsovinster med LCHF-kost). En av dess största kritiker har varit Fredrik Paulun (landets egen GI-guru) som jag personligen tror mest har velat behålla sina kunder till sina GI-produkter. Men nu gör han en ko-vändning! Han lanserar en LCHQ (ja, såklart måste han hitta på ett eget namn, när han nu ska rida på LCHF-vågen) kokbok. Det nya uppdaterade LCHF, typ.



Nu låter jag ganska kritisk i min bedömning, men det är jag egentligen inte. Det är väl underbart att även kända hälsoprofiler kan medge när de haft fel (och här vill jag inte på något sätt påstå att LCHF är hela sanningen heller, vi lär oss ju ständigt mer om våra kroppar och vad som påverkar hälsan)! Detta LCHQ-tänk ((Low crab, high quality) ligger faktiskt ganska nära mitt eget LCHF-tänk. Lite LCHF, men en lightare variant som accepterar frukt, bulgur och qinoua i lite större utsträckning. Faktiskt ganska precis så känner jag. Jag ser till att äta någon eller ett par frukter varje dag för att det är ett fantastiskt sätt att få i sig vitaminer! Mina naglar blev helt bedrövliga med en kost helt utan frukt. Så, numera har jag återinfört frukten i mitt liv. Vilket ju egentligen är ganska logiskt. Varför skulle vår skapare har skapat all denna fantastiska frukt om inte för att vi ska äta den?

Summa sumarum så verkar LCHQ vara lite av ett mellanting mellan strikt LCHF och GI. Funderar starkt på att köpa boken, för att ta mig en närmare titt...

Är du intresserad att läsa mer om boken kan du läsa HÄR där finns också en länk till gratis tjuvläsning av boken.

måndag 2 januari 2012

Nytt år!

Ja, det hann till och med bli ett nytt år innan jag tar bladet från munnen och skriver ett blogginlägg.

Tänkte börja året med en bokrecension. I julklapp fick jag (bland annat) boken jag önskat mig:



"Två gånger är en vana" av Denise Rudberg.

Det ska sägas att jag läst de flesta av henne böcker. Gillar verkligen hennes skildringar av den svenska överklassen. Jag gillar också hur hon knyter i hop nya böcker (och även helt nya serier) med de tidigare böckerna. Lite subtilt med några eller något gemensamt namn. En huvudperson i en äldre bok blir en liten parentes i en nyare. Me like. På nåt sätt ökar det trovärdigheten och igenkänningsfaktorn. Så har ni inte läst hennes tidigare böcker, så måste man såklart inte göra det, men det höjer läsvärdet lite grann om man har gjort det.

Just denna bok är den andra i hennes serie om Marianne Jidhoff som är en nybliven änka (överklass såklart, vad annars?!) som återgår till sitt arbete som åklagarsekreterare efter en mycket lång tids frånvaro från arbetslivet. Böckerna har tilldelats epitetet: "Elegante crime", vilket innebär att det är mord och hemskheter som utförs i och drabbar de fina salongerna.

Jag läste den första boken i denna serie för ganska precis ett år sedan. Blev absolut inte besviken. Känslan är den samma som i tidigare böcker och morden inte så hemska att man inte törs läsa. Denna andra bok var möjligen aningen sämre än den första. Men missförstå mig inte. Jag gillar den och ser fram emot nästa bok... Dock känns den inte riktigt lika genomarbetad som den första. Det är en del direkta felskrivningar (tryckfel?) som irriterar lite (nån av karaktärerna i boken får plötsligt namnet Harry istället för Hans, och i slutet byter en av personerna efternamn med en annan karaktär...). Slutet känns lite snöpligt. Jag hade gärna sett ett lite mer invecklat slut... Inte fullt så ojdå, nu måste boken bli klar och så nu avslutar vi snabbt att lösa trådar. Det irriterar en aning att det första brottet i storyn, som är upptakten till allt, liksom blir löst med en parentes.


Annars var den underhållande och absolut läsvärd! Riktigt mysig läsning såhär i mellandagarna då livet går lite mera långsamt än annars.

Betyg: 3 av 5 möjliga.