måndag 29 juni 2015

Som om tiden stannar

Att springa långpass kan vara en riktigt meditativ upplevelse. När man ger sig i väg, antingen med en pod i lurarna eller med stadens eller skogens ljud som enda sällskap. Efter några kilometer kommer jag ofta in i något slags flow. Jag tänker inte så mycket på det faktum att jag springer, utan mer på omgivningen, hur marken ser ut där jag ska sätta fötterna, hur blank sjön är som jag just sprang förbi, eller var sjutton nästa markering för leden är. Eller så lyssnar jag koncentrerat på en pod. Jag lyssnar aldrig så bra som när jag springer. Om jag till exempel sitter i bilen och lyssnar på ett radioprogram känner jag ofta att jag måste koncentrera mig för att hänga med i pratet och höra vad de säger (det kan kanske ha att göra med min hörselnedsättning, jag vet inte) och missar alltid någon liten detalj eller två. När jag springer hör jag varje ord, det är som om det går rätt in i huvudet och jag behöver inte antränga mig alls för att hänga med. Kanske är det därför jag gillar att springa med till exempel sommar i p1 i lurarna.

Det är inte så att det blir lättare att springa för att jag lyssnar på en pod, jag kommer in i samma flow även utan något att lyssna på.

Det är som jag skrev i början. Man går in i ett meditativt tillstånd. Efteråt känns det inte som att jag sprungit särsklit långt eller varit borta särskilt länge. Även om jag varit ute i närmare 3 timmar.

Det är som om tiden stannat.

lördag 20 juni 2015

Tid för återhämtning

Den senaste tiden har jag känt mig trött. Inget riktigt flyt i löpningen och allmänt trött för övrigt också.  Det är inte likt mig.  Jag brukar vara full av energi och lätt kliva upp kl 5 för att springa en mil.

Såklart har jag funderat på vad detta beror på. Säkert kan det vara att jag rent allmänt behöver semester. Det har varit mycket på jobbet den senaste tiden och så här sista veckorna innan semestern drar i gång är vi nog alla lite trötta.

Men när det kommer till löpningen tror jag inte att ser är hela sanningen.  Efter Göteborgsvarvet hamnade jag i någon slags euforisk springa fort mentalitet. Plötsligt kände jag att jag kanske faktiskt kan bli snabbare!  Vilket har gjort att jag fokuserat mer och mer på km-tiden på mina pass än på hur det känns i kroppen. Mina långa lugna turer som enbart syftat till att rensa huvudet på tankar och få ny energi har uteblivit helt. Även om jag sprungit långt och långsamt har jag inte lyssnat till hur kroppen mår för dagen utan bara kört på.

Jag vet ju så väl att jag mår som bäst och trivs som bäst med att springa när farten och distansen inte spelar nån roll.  När jag bara springer så länge jag orkar och njuter.  (Dock såklart inte alla pass men ett par i veckan i alla fall!).

Så, en sån tur blev det idag. Tomas föreslog en gemensam tur men jag sa direkt nej. Jag behöver mina ensamturer också.  Så, efter 12 lugna och behagliga km var jag tillbaka på banan igen.

Back to basics. Återhämtning behöver inte alltid vara vila.  Det kan mycket väl vara en springtur där du följer känslan i kroppen och låter tankarna löpa fritt.

tisdag 2 juni 2015

Livet och vardagen

 Jag brukar betrakta mig själv som en glad och positiv person. Allt går! Bara man vill och planerar. Det är min inställning till livet. Livet är långt, dygnet har massor av timmar och minuter och jag vill lägga min tid på det som är viktigt. Det handlar om att prioritera. De största tidstjuvarna i dagens samhälle är (tror jag) alla de där stunderna när man inte tycker att man gör någonting. Tid som måste fyllas ut med slösurfande på mobilen eller slötittande på Tv på ännu en tråkig serie som man ändå egentligen inte är så intresserad av.

Får ibland frågan hur jag hinner springa så mycket. Då ställer jag mig faktiskt lite frågande. På ett sätt förstår jag frågan, men på ett sätt inte alls. Jag springer ca 5-8 timmar i veckan. Och även om jag lägger till tiden för tid jag lagt på styrketräning (det har faktiskt blivit av i maj månad! Yay!) så blir det melllan 6-10 timmar i veckan. En vecka har 168 timmar. I normala fall ligger min träningsdos på ca 7 timmar i veckan. Det är i genomsnitt 1 timme per dag. 7 timmar av dessa 168 är faktiskt en ganska liten del.

Vet ni hur mycket motion/pulshöjande aktivitet som rekommenderas av läkare/forskare för att det ska ha en tydlig positiv effekt på hälsan? Just det. 1 timme per dag! Det behöver i och för sig inte vara en sammanhängande timme, men det är vad forskningen kommit fram till att kroppen behöver. Ett minimum om man så vill. Här kan man såklart räkna in alla vardagsmotion också som att gå eller cykla till och från jobbet. Men jag som för det mesta åker bil eller tåg får inte så mycket vardagsmotion av den typen så att jag springer/ränar ca 7 timmar i veckan är inte på något sätt extremt.

Nu har jag ingen "TV-tittar dagbok" där jag skriver in hur mycket jag tittar på TV eller hur mycket jag sitter med mobilen. Men jag tror inte att jag tittar så värst mycket på TV. På söndagsvällar brukar det bli ett par timmar. Möjligen nån eller ett par timmar på onsdagar och lite på fredagar. Då oftast tillsammans med Tomas och/eller barnen. Mobilen är det kanske lite värre med. Kollar den några gånger varje dag på jobbet och efter middagen när lugnet lagt sig lite hemma kan jag tycka att det är skönt att sitta och kolla instagram och surfa runt lite.

Så, jag vill mena att jag inte springer extremt mycket. Säkert mer än vad som är "normalt" men om det är normalt att sitta framför TV:n ett par timmar varje dag medan det är sjukligt att träna ca 1 timme per dag (och återigen, detta är ett genomsnitt, det händer att jag har vilodagar!). Ja, då är jag gärna onormal. För i ett samhälle som klassar träning som något sjukligt är det något som är väldigt, väldigt fel!

Mina barn då? Hinner jag med dem då? Tja, i dag har jag sprungit drygt 10 km, jag har väckt mina barn, gjort frukost till dem och kramat dem alla. Sedan åkte jag till jobbet. Och det är lite av en typisk dag i dag. Jag brukar planera in löpningen så att det inte krockar för mycket med familjen. Oftast betyder det att springer innan de vaknat, eller att jag tar en lunchrunda eller springer delar av till eller från jobbet.

Är mitt hem tiptop och alltid välstädat? Svar nej. Det är det verkligen inte. Men det var det inte innan jag bröjade springa heller, så det tror jag tyvärr inte kan skyllas på löpningen. Och med handen på hjärtat, vi har väl alla något område där vi behöver bli bättre? Jag kan absolut bli bättre på att städa och hålla ordning (men det gäller samtliga i familjen Ankarcrona också) men det kan jag jobba med utan att dra ner på det som ger mig energi och ork att klara vardagen.

Och vet ni, jag sa något om att prioritera. Min prioriteringsordning ser ut som följande:
1. Barnen/familjen
2. Hälsa och välmående (men det hänger i hop med familjen). Löpningen faller in här också för det ser jag som en investering i min hälsa och välmående.
3. Vänner och socialt liv (kyrkan mm).
4. Hushållssysslor, som t ex städning (förutom det basala som disk, tvätt, matlagning osv, det kommer högre men det är ju lite av en överlevnadsgrej).

Ja, städningen kommer inte så värst högt. Men jag inser att jag inte varit så bra på att hålla kontakten med mina vänner den senaste tiden. DET måste det bli ändring på. Så nu har jag bokat in en lunch med en av mina bästa vänner på fredag. Och igår gjorde jag ett röj hemma, fast det var i ärlighetens namn ett sätt att avreagera mig. Var arg och irriterad och hade ont i bäckenet efter långturen i söndags så jag kunde inte ta ut frustrationen på det sättet. Och då blev det städat istället. Det behövdes! ;-)

Kanske borde bli arg lite oftare? ;-)