söndag 13 maj 2012

Favoritplatsen

Förra veckan upptäcke jag en riktig pärla, här, helt i närheten av mitt hem! 


Jag hittade platsen och har sedan återvänt två gånger till, inom loppet av en vecka. Jag Kan liksom inte se mig mätt på skönheten i denna plats.


Det blå vattnet, den härliga grönskan och solen som strilar genom löven på träden.
Promenaden på väg till denna plats är inte heller så dum. Ett och annat klätterträd går man förbi.


Denna härliga strand ligger alldeles vid en plats som heter Vidablick. Ett ställe som ägs och drivs av KFUM. I skogen runtom lägergården har de byggt olika hinderbanor och ställen för samarbetsövningar.


 Isak passade på att testa en av banorna...


Vi stannade till vid stranden och tog en fika. Nybakta halloncupcakes och kaffe i solen.


 Ja, man kan ha det sämre.



I morgon ska vi ha 10-årskalas på Vidablick. Hoppas och tror att det ska bli uppskattat. Men med ingredienser som trollstigsvandring, grillning, fotboll, fika och godis så lär ju oddsen i alla fall vara på vå sida. Nu håller vi bara tummarna för att det inte blir regn!! Men hittar där gör vi nog i alla fall. Annars finns det ju skyltar som talar om åt vilket håll man ska...

Stranden nedanför Vidablick. Ja, just nu är det min favoritplats på jorden.

tisdag 8 maj 2012

Härlig är jorden


I morse tog jag en morgonpromenad. Det är inget mindre än ren lyx att Vättern, Sveriges vackraste sjö, alldeles inpå knuten. 






Ett par kilometers promenad så öppnar sig denna vackra vy. 




Vårblommor, blå Himmel och nästan magiskt blått vatten.




Kristallklart. Vättern är känd för sitt klara rena vatten. Säkert det som gör den så vackert blå.




Solen stänker glitter i sjön. Visst blåser det lite kallt. Visst känns det ännu att våren knappt har börjat.




Vättern är vacker oavsett årstid. Fattar inte att jag inte går hit oftare. Fattar inte att mina barn och min man föredrar andra badplatser på sommaren. Vad kan vara bättre än klart, rent vatten och en solig strand? Det kanske skulle vara värme i vattnet då, men Vätterns vatten må vara svalt, men det är fantastiskt uppfriskande att ta sig en simtur vid varmt väder!

måndag 7 maj 2012

På krigsstigen

Nu när jag ändå är lite lagom irriterad på företeelser i vårt avlånga land.

En annan sak som jag börjat ledsna rejält på är att folk har en förmåga att lägga sig andra människors angelägenheter och döma om vad som är bäst för andras barn. Ta bara en sådan sak som amning. Om en mamma av någon anledning inte ammar, då får hon ofta höra att hon inte gör det som är bäst för hennes barn (d flesta mammor som inte ammar har ett bra skäl till det).

 Eller ta detta som barnomsorg. Att vara hemma med barnen så länge som möjligt (tills barnet är minst 3 år) är det absolut bästa. Vem bestämmer det? Är det alltid en norm som är den bästa i alla lägen?

Vi såg detta för någon vecka sedan, att Carolas barn fått en hårförlängning och det blev till och med ett debattprogram av det. Jag frågar mig, gör verkligen inte vi alla, eller i alla fall de allra flesta, faktiskt det som man tror är bäst för sina barn? En normal förälder vill ge det bästa till sina barn, de bästa av förutsättningar. Varför kan vi inte alla bara försöka förstå varandra, att de val vi gör för den egna familjen faktiskt är det vi tror är bäst. För OSS. Det är helt ok att komma med goda råd i all välmening. Men att starta en hetsjakt på kvinnor som inte ammar, eller väljer att börja jobba när barnet är litet eller vill ge sin dotter en fin frisyr. Någonstans långt dessförinnan går gränsen för vad som är ok.

Tack gode Gud att jag inte är en "kändis"!

söndag 6 maj 2012

När Jante tog sitt pick och pack och försvann

Det finns saker och företeelser som gör mig upprörd. Ja, krig och världssvält upprör mig ju såklart, men det finns saker att bli upprörd över på betydligt närmare håll.

I Sverige finns det något som heter Jantelagen: Du ska inte tro att du är något, du ska absolut inte tro att du kan något, och kan du något ska du inte inbilla dig att du är bättre än någon annan.

DET är något att bli upprörd över.

Man hör på lite olika håll folk som gör sig roliga över att det finns folk på, t ex facebook, som visar upp det de har bakat, berömmer sina fina barn och berättar för världen att de målat ännu en tavla. Precis som om det vore något fel med det? Jag frågar mig. Är det något fel på att tycka att något man själv har gjort är så bra att det tål att berättas om och visa upp? Är det fel att vara stolt som en tupp över sina barn?

För en tid sedan hörde jag en kvinna, ja, det är ofta kvinnor, sitta och fullständigt göra ner en av sina vänner: "Om man ska tro på hennes facebook-inlägg, bakar hon cupcakes dagarna i ända, hon verkar inte ha något viktigt att göra,. Inte nog med det, sen lägger hon upp bilder på dessa cupcakes på facebook. Perfekta små bakverk, jag menar, KAN man ens göra sådana utan att vara proffs? Hon fotar säkert direkt ur kokböckerna hon har hemma." 

Och så höll det på. Jag borde kanske lagt mig i, och jag gjorde ett lamt försök men fick inget genvar.

Denna kvinna är på intet sätt unik. Många har svårt med att det finns kreativa och duktiga människor som inte bara är just det, duktiga och kreativa. Nej, de har även mage att vilja visa hela världen att de är det. När någon pratar på det viset som i citatet ovan kan jag inte låta bli att tänka att det säkerligen handlar om låg självkänsla och avundsjuka.

Jag visar gärna upp när jag gjort något jag är nöjd med. Jag är ingen konditor, men ibland bakar jag och ibland blir jag riktigt nöjd, då tycker jag att det är roligt att visa upp det och kanske få en och annan positiv kommentar om det. Det handlar inte om skryt. Att kunna se på det man själv har gjort och känna sig nöjd. Det är inte skryt. För mig handlar det om inspiration. Jag blir inspirerad av människor som är kreativa och tror på sig själva. Som vågar säga att: detta gjorde jag ju riktigt bra. Som gärna delar med sig med bilder och berättelser om sådant som de tycker att de lyckats med.

När jag visar upp en bild på ett smycke jag gjort, eller en tårta jag bakat, då är tanken att det kanske också kan inspirera någon annan. Men ska jag vara helt och hållet ärlig så är det ju också för att få veta vad andra tycker om det jag gjort.

De flesta barn vill gärna visa upp och få feed back på när de till exempel målat en teckning. "Titta mamma, vad jag har målat!" Det vill säga, alla barn gör så, tills de märker att det betecknas som skryt och att de minsann inte ska tro att deras teckning är finare än någon annans.

För mig är det helt naturligt att visa upp det man tycker om hos sig själv. Att jag sen inte lägger upp bilder på mitt ostädade hem och det enorma berget med otvättad tvätt. Det är väl ändå inte så konstigt? Även om det kanske skulle sätta saker och ting i sitt rätta perspektiv. Ingen är perfekt. Ingen kan både ha ett toppjobb, mycket kvalitetstid med sina barn, en rolig hobby och ett perfekt städat hem. Något blir alltid lidande. För allt handlar ju om prioriteringar.

Att visa upp det man tycker att man har gjort bra, det innebär verkligen inte att man tycker att man är bättre än någon annan. Det handlar mer om att sätta ett rimligt värde på sig själv och att inte tycka att man är sämre än någon annan.

Nej låt oss köra Jante på porten och sätta ett värde på oss själva och varandra. Berätta när du gjort något bra och peppa andra när de gjort något som de är nöjda med. Beröm och lyft dina vänner, men glöm inte att DU också är värd uppmuntran och beröm. Alla är vi bra på något. Det är dags att vi också vågar visa det!


lördag 5 maj 2012

Ny bryggare.

Jag fortsätter väl på kaffetemat. Nu när det enda jag kan tänka på är en nybryggd kopp kaffe.

Att ens kaffebryggare går sönder öppnar ju ett hav av möjligheter. En ny kaffebryggare köper man ju inte varje dag direkt. Så nu har jag ju chansen att skaffa mig en snygg och bra kaffebryggare. Efter lite letande, diskuterande med vänner och faktiskt lite provsmakande har jag kommit fram till vad jag vill ha.



Jag vill ha en moccamaster. I rött allra helst. Den finns i silver, svart, guld och vitt också. Men rött, ja det är min färg det.

Den finns även med termoskanna.



Vilket ju förståss kan vara praktiskt. Men den har jag inte hittat i rött.




Eller rosa för all del. En rosa hade jag väldigt gärna velat ha om det inte var för en enda saks skull. Jag misstänker att min man inte vill ha rosa i köket. Men visst vore det coolt? Och ju mer man tänker på det, visst skulle en rosa kaffebryggare verkligen piffa upp vårt kök som går i svart, grått och vitt? Jo... Det skulle det verkligen. 

Hej, jag heter Ebba och jag vill ha en rosa moccamaster. 

Beroende

I morse vaknade jag med en outhärdlig huvudvärk. Klockan 7 en solig lördagsmorgon. Jag är inte sjuk. Så vad kan då denna huvudvärk bero på? Jag behövde inte tänka efter särkilt länge.



Vår kaffebryggare har lagt av. Plötsligt drar den inte upp vattnet. Den bara står och leverom och inget kaffe blir bryggt. Detta har såklart fått några mindre roliga följder.



Inget kaffe till mig.

På jobbet i går fastnade jag i en arbetsuppgift på eftermiddagen och när jag, en halvtimme efter alla andra kom till fikarummet för en eftermiddagstår. Då är kaffet slut. Trött, som man ju kan få vara en fredags eftermiddag, orkade jag inte brygga nytt och sen gick hela senare delen av fredagen utan kaffe till lilla Ebba.

Att fixa en cappuccino eller en latte tar ju lite tid, och det är den enda sorten som går att fixa hemma hos oss för tillfället. Vilket gjorde att jag inget kaffe fick heller på kvällen.





En latte i morse, gjord på en dubbel espresso, återställde omgående balansen i kroppen och huvudvärken försvann.

Hej, Jag heter Ebba, och jag är koffeinberoende.