När Jante tog sitt pick och pack och försvann

Det finns saker och företeelser som gör mig upprörd. Ja, krig och världssvält upprör mig ju såklart, men det finns saker att bli upprörd över på betydligt närmare håll.

I Sverige finns det något som heter Jantelagen: Du ska inte tro att du är något, du ska absolut inte tro att du kan något, och kan du något ska du inte inbilla dig att du är bättre än någon annan.

DET är något att bli upprörd över.

Man hör på lite olika håll folk som gör sig roliga över att det finns folk på, t ex facebook, som visar upp det de har bakat, berömmer sina fina barn och berättar för världen att de målat ännu en tavla. Precis som om det vore något fel med det? Jag frågar mig. Är det något fel på att tycka att något man själv har gjort är så bra att det tål att berättas om och visa upp? Är det fel att vara stolt som en tupp över sina barn?

För en tid sedan hörde jag en kvinna, ja, det är ofta kvinnor, sitta och fullständigt göra ner en av sina vänner: "Om man ska tro på hennes facebook-inlägg, bakar hon cupcakes dagarna i ända, hon verkar inte ha något viktigt att göra,. Inte nog med det, sen lägger hon upp bilder på dessa cupcakes på facebook. Perfekta små bakverk, jag menar, KAN man ens göra sådana utan att vara proffs? Hon fotar säkert direkt ur kokböckerna hon har hemma." 

Och så höll det på. Jag borde kanske lagt mig i, och jag gjorde ett lamt försök men fick inget genvar.

Denna kvinna är på intet sätt unik. Många har svårt med att det finns kreativa och duktiga människor som inte bara är just det, duktiga och kreativa. Nej, de har även mage att vilja visa hela världen att de är det. När någon pratar på det viset som i citatet ovan kan jag inte låta bli att tänka att det säkerligen handlar om låg självkänsla och avundsjuka.

Jag visar gärna upp när jag gjort något jag är nöjd med. Jag är ingen konditor, men ibland bakar jag och ibland blir jag riktigt nöjd, då tycker jag att det är roligt att visa upp det och kanske få en och annan positiv kommentar om det. Det handlar inte om skryt. Att kunna se på det man själv har gjort och känna sig nöjd. Det är inte skryt. För mig handlar det om inspiration. Jag blir inspirerad av människor som är kreativa och tror på sig själva. Som vågar säga att: detta gjorde jag ju riktigt bra. Som gärna delar med sig med bilder och berättelser om sådant som de tycker att de lyckats med.

När jag visar upp en bild på ett smycke jag gjort, eller en tårta jag bakat, då är tanken att det kanske också kan inspirera någon annan. Men ska jag vara helt och hållet ärlig så är det ju också för att få veta vad andra tycker om det jag gjort.

De flesta barn vill gärna visa upp och få feed back på när de till exempel målat en teckning. "Titta mamma, vad jag har målat!" Det vill säga, alla barn gör så, tills de märker att det betecknas som skryt och att de minsann inte ska tro att deras teckning är finare än någon annans.

För mig är det helt naturligt att visa upp det man tycker om hos sig själv. Att jag sen inte lägger upp bilder på mitt ostädade hem och det enorma berget med otvättad tvätt. Det är väl ändå inte så konstigt? Även om det kanske skulle sätta saker och ting i sitt rätta perspektiv. Ingen är perfekt. Ingen kan både ha ett toppjobb, mycket kvalitetstid med sina barn, en rolig hobby och ett perfekt städat hem. Något blir alltid lidande. För allt handlar ju om prioriteringar.

Att visa upp det man tycker att man har gjort bra, det innebär verkligen inte att man tycker att man är bättre än någon annan. Det handlar mer om att sätta ett rimligt värde på sig själv och att inte tycka att man är sämre än någon annan.

Nej låt oss köra Jante på porten och sätta ett värde på oss själva och varandra. Berätta när du gjort något bra och peppa andra när de gjort något som de är nöjda med. Beröm och lyft dina vänner, men glöm inte att DU också är värd uppmuntran och beröm. Alla är vi bra på något. Det är dags att vi också vågar visa det!