onsdag 11 januari 2017

Motivation i Januarimörkret


Just nu funderar jag mycket kring hur jag vill att min träning ska se ut, hur min vardag ska se ut och kanske framförallt vad jag vill uppnå? Både rent allmänt och träningsmässigt. Januari är ju på många sätt en ny start. Många har avgett nyårslöften (ja, det märks tydligt på gymmet! Alla klasser är fullbokade och runt 20 pers i kö på nästan alla pass!) och ett nytt år blir ju ett nytt oskrivet blad som man vill fylla med bra och roliga saker.

Själv känner jag mig dock ganska opepp. Kanske är det mörkret? Eller bristen på sömn? Jag vill så gärna längta ut på långa springturer, men när jag tittar ut och det är mörkt,  regnar, slaskar, blåser och temperaturen ligger runt 0 grader. Då ÄR det inte roligt! Faktiskt!

Det som däremot inspirerar mig och ger motivation är gruppträningspass på gymmet och faktiskt fartfyllda pass på löpbandet. Och så längtar jag kolossalt efter ljuva försommarkvällar i skogen med hundarna. Springa på känsla och inte bry mig om tid och fart. Men det är för tidigt att tänka så. Jag vet det.

Nu gäller det bara att hålla ångan och flåset uppe så de där våriga löpturerna blir sådär härliga som de verkar i mitt huvud.

Mina punkter för att hålla motivationen uppe under kalla och mörka januari och februari:

* Det är ok att köra vissa pass på löpband. Själv tycker jag dessutom att fartlek och intervaller är lättare på löpband när jag lätt kan se vad jag håller för fart. Jag tycker det blir lättare när man bestämmer innan vilken fart man ska hålla i intervallerna och sedan bara knappar in rätt hastighet på bandet. Då är det ju bara att låta benen gå! Med musik i lurarna blir det inte så tråkigt heller.

* Alternativträna. Grupppträningspass för styrka och rörlighet är mitt bästa tips för motivation! Det är kul, varierande och socialt! Testa!

*Testa nya träningsformer. I mitt fall förhoppningsvis längdskidåkning. Ett pass hittills i år, men vädret lämnar lite i övrigt att önska även för denna aktivitet...

*Promenera mera! Sänk kraven. Men håll ett krav för heligt: Rör dig lite varje dag! Gå en promenad, kör lite yoga, kör ett pass almenäspokalen! Bara du gör NÅGOT! För mig innebär det att vissa dagar får det räcka med en promenad med hundarna. För, gör jag ingenting, då blir ju dessa mörka och regniga månader ÄNNU värre!

* Motivera dig själv med sånt som du blir glad av! I mitt fall är det nya träningskläder. Nu var det ju i och för sig något av ett nyårslöfte att INTE köpa en massa nya träningskläder, men i mörka januari kan något litet nytt vara aldrig så inspirerande. I mitt fall blir det nog ett par nya kompressionsstrumpor i en glad färg. Och som av en händelse råkar det vara så att min man tillsammans med en kollega startat en webbutik för just löparstrumpor och acessoarer! Kolla gärna in den: www.runon.se


Dagens träning blir eventuellt ett pass crosscage. Det är ett cirkelträningspass på gymmet. Just nu har jag köplats två så med lite tur får jag plats. Tänker hur som helst gå dit. Får jag inte plats på passet får det bli lite fartlek på löpbandet.

Vad hjälper dig att hålla motivationen uppe?

onsdag 4 januari 2017

Tankar om träning

En månad med diverse gruppträningspass på gymmet har gått. Jag har tränat ca 4 pass i veckan utöver min dagliga dos löpning. Gruppträningspassen har varit allt från tabata 30 min, till bodypump 60 min, för att inte nämna timmen med zumba...

Jag har hittat flera favoritpass. Framförallt vill jag nämna Bodybalance. Det är ett pass som på ett perfekt sätt kompletterar min löpning. Man jobbar med rörlighet, corestyrka och balans. Både utmanande och roligt!

Ett annat pass som blivit en favorit är Bodypump. Ganska otippat faktiskt. Jag som inte gillar styrketräning? Tänk att jag skulle falla för det när det sker i grupp! Särskilt eftersom jag inte alls uppskattar att springa intervaller i grupp. Då vill jag pressa på i min ensamhet. Under ett Bodypump pass får hela kroppen en rejäl omgång och jag riktigt ser för min inre syn hur jag kommer att ha en stark och stolt hållning i löparspåret. Det får mig att pressa det där lilla extra.

De här passen på gymmet har blivit lite av min "lyx-träning". Tänk! Jag kan träna i linne! I december! Bara en sådan liten larvig sak inspirerar mig. Dessutom blir ju min styrketräning avklarad, utan ångest och jag ser faktiskt fram emot varje pass. Det är ganska socialt också, i måndags till exempel, då bokade jag in ett 30 min tabata-pass på lunchen, fick ett infall och slängde iväg ett sms till en vän jag inte träffat alls under 2016 tror jag. Hon nappade direkt och så fick vi en kort pratstund, en ordentlig genomkörare av hela kroppen och detta hanns med under lunchen. Fantastiskt! Dessutom kan man träna mitt i vintern utan att samtidigt behöva förfrysa händer och näsa.

Hur det påverkar löpningen har jag dock inte fått kläm på ännu. Jag upplever att jag är starkare, och kan hålla en bra hållning under en lite längre tid. I framtiden hoppas jag att det ska visa sig att jag kommer flyga lätt och enkelt upp för alla (tidigare) så jobbiga backar. För är det något jag har tränat den senaste tiden så är det knäböj av alla de slag, med en massa vikter.

Löpningen då. Ja, det är min återhämtningsträning, där jag tänker, lyssnar på inspirerande poddar, får en stund med mig själv eller hunden. Det är den dagliga egentiden som jag blivit alldeles beroende av. Det kan också vara den där tuffa "hard core" träningen, den som man får lite ångest av innan men som härdar och gör mig mindre gnällig och mer tålig. Som gårdagens pass. Maken föreslog en tur i Axamo med hunden. Jag hade inte tänkt springa men har väldigt svårt att säga nej när någon föreslår ett löppass. Även om det är "duracellkaninen" Tomas. Jag förstod redan innan att det skulle bli tufft. Jag hade precis kört ett pass Bodybalance (med fantastisk avslappning i slutet och kroppen var nere på lågvarv) klockan var efter kl 18 och jag hade inte ätit något sedan lunch vid strax innan 12. Regnet piskade på där ute, det var mörkt och bara strax över nollan i temp... Och det blåste rätt kraftigt.



Men, jag bestämde mig för att försöka hänga på Tomas i hans tempo (han bedyrade att han planerade ett lugnt pass, men det brukar sällan betyda lugnt för MIG). Så vi gav oss av. Tempot var högre än min bekvämlighetsfart och ganska jobbigt, men fullt hanterbart.

Efteråt frös jag som en hund, men känslan är ändå oändligt positiv. För visst är man lite cool om man ger sig ut i sådana väderförhållanden?

Att mixa lyxträning i form av gruppträning på gymmet, med njutrundor och en och annan hard core löpning. Det är nog ett mycket bra recpet för att hålla träningsglädjen uppe och kroppen hel.

I alla fall för mig.