onsdag 30 mars 2011

Förnya recept?

Funderar på detta med receptbelagda medeciner. Visst ska absolut vissa läkemdel vara receptbelagda. Men vad är egentligen vitsen med att man efter att ha fått ett recept utskrivet, för t ex astma, och sen går det ut efter 1 år? Jag misstänker att tanken nog är att man då ska på en ny läkarundersökning för att kontrollera om man fortfarande behöver medecinen eller om man behöver göra någon ändring. So far so good. Men det är ju inte riktigt så det fungerar i praktiken. I praktiken så ringer man till vårdcentralen när recpetet har gått ut eller man har plockat ut allt man får på receptet, så ber de någon läkare att förnya recpetet. Allt för den ringa kostnaden av ett riktigt läkarbesök. Att läkaren faktiskt inte träffar patienten eller har någon som helst aning om hur patientens behov ser ut just nu verkar inte ha så stor betydelse. Jag tycker, att om man nu ska måsta (ja, måsta är ett ord, inte en felskrivning, fråga första bästa norrlänning om du inte tror mig!) förnya sina recept på regelbunden basis, så borde det vara "ett måste" att man också ska träffa en läkare för att få ett nytt. I de fall där det är befogat alltså. Ta mig till exempel. Jag har astma. Har stått på kortison och luftrörsvidgande sedan ca 12 år. Inte en enda gång har jag vart tvungen att träffa en läkare för att förnya receptet. Nån gång har jag kanske bett om ett förnyat recept i samband med något annat. Men som sagt, jag lär inte söka för min astma om jag inte måste. Även om jag förmodligen har blivit sämre. Och eftersom sjukvården inte kräver ett regelrätt läkarbesök, varför ska jag då betala 100 kr för ett nytt recept? Tror just denna typ av "läkarbesök" är ganska så kostnadseffektiv... ;)

söndag 27 mars 2011

Ny blogg!!

Egentligen har jag inget behov av en ny blogg. Jag har redan en. En rent officiell blogg. Denna skapade jag mest för att den ska vara lite mera kravlös. Lite så att jag kan blogga från tåget, för denna blogg kan man mobilblogga med! Lite kul att testa alltså. Sen kanske jag skriver saker som JAG funderar på, inte så mycket familjeliv som i den andra. Den som lever får se. Just i dag har jag beskärt mina lavendelplantor. Så därav bakgrundsbilden. Härligt vårigt och LILA inte sant? Så, i dag funderar och filosoferar jag över våren. Visst är det ganska märkligt egentligen? Så fort solen skiner så vaknar liksom hela världen (läs Sverige) till liv. Alla vill plötsligt ut och greja i trädgården, ut och promenera, eller bara sitta rejält påpälsade på altanen i solen och dricka kaffe. Människan är verkligen inte gjord för att leva i mörker. I dubbel bemärkelse. Det märks tydligare än annars just på våren. När vi är svältfödda på ljus. Och värme. Hela kroppen liksom skriker: GÅ UT samla LJUS!!!! Man vet ALDRIG när solen behagar visa sig igen! Så vi beger oss ut. Ut i solen, ut i det opålitliga vädret. Fryser om händerna njuter av att snart är äntligen den riktiga våren här: den som kommer just precis före sommaren. Den som brukar visa sig i slutet av april, eller kanske i maj. När det brister, sprakar och knoppas. Nu är det inte länge kvar!! Tror allt jag ska bylta på mig och se om solen fortfarande skiner, för i så fall tar jag mig en kopp kaffe på den soliga, om än något kyliga, altanen.