torsdag 29 maj 2014

Mot nya höjder!

Back on track, uppe i sadeln eller som fisken i vattnet som man säger.  Äntligen flyter det på med löpningen igen!  Springandet känns roligt och jag får inte ont!  Halleluja! :-)

I söndags var det ju morsdag. Döm om min överraskning när jag fick en gps-klocka av maken!  Not bad!  Och av älste sonen fick jag rosor och choklad, de yngre hade pysslat, plockat blommor och fixat frukost. Är verkligen sjukt stolt över mina härliga ungar!  They are the best!



Gps-klockan var ju såklart tvungen att testas omgående.  Så i måndags blev det en långtur på drygt 18 km. Sprang lite vilse,  lite fel och sen kom jag rätt och hem igen. 18,4 km. Med snitt fart 6.33 per km.  Känns riktigt ok!

Tisdag tog jag en välförtjänt vilodag och i går var det styrketräning som gällde. Lika nöjd med mig själv varje gång jag genomfört styrketräningen. Det är faktiskt ganska tråkigt men ack så nödvändigt.

Jag tror faktiskt att det är styrketräningen i kombination med att jag nu varvar asfalt/trail och även varvar med lite olika skor som gjort att skadan i knät/benet gått över.  Så,  styrketräning som stärker bål, ben, bäcken och vader kan jag starkt rekommendera.

Idag blev det då åter en tur,  eller egentligen två.  Var sugen på att springa i morse. Men när jag kollade igenom instagram såg jag att trailupptechlöparen lagt ut ledtrådar till en ny skatt (presentkort på naturkompaniet) uppe i spåret i Öxnehaga.  Så då åkte jag såklart dit!  Tänkte ta skatten först och sen springa 5k spåret.  Dock letade jag länge och väl utan att hitta nåt.  Klockan blev mycket och jag gav upp och åkte hem.  Såg sedan att nån hade hunnit hitta den före mig. Skit också.



Efter brunchen som vi tog när jag kom hem igen (klockan hade hunnit bli 11:30 och frukost hade jag inte fixat innan) kände jag dock fortfarande för att springa. När jag sprang runt i skogen i öxnehaga så hade jag ingen koll på hur långt jag sprang och inte heller blev jag särskilt svettig. Så en ordentlig tur var på sin plats!

Det blev samma 10 k tur som jag och Tomas tog i fredags. Den gick dessutom lite fortare idag. Kanske tackvare att jag hade musik i öronen idag?


Idag tog jag mig tid att fota lite längs vägen.  En bit gör längs vackra Vättern.  Denna mycket långa och branta trappa besteg jag. Och då blir man såhär svettig: 


Men säga vad man vill om denna vår,  sol har vi då inte saknat!  Just lovley!

tisdag 27 maj 2014

Tävling hos cuponation och jillsmat!

Jag deltar i CupoNations hälsoutmaning tillsammans med Jills mat med följande tips:

Att köpa dyra "specialprodukter" för LCHF-bak är oftast ganska onödigt (ja, jag äter lågkolhydratskost). Du kommer långt med ägg, nötter och normalfeta produkter. Inget konstigt, bara naturligt. Finns i alla matbutiker och därmed lätt att skaffa hem. Ett av mina favorit "LCHF-bröd" som förutom att det är otroligt gott och lättbakat, dessutom bara innehåller 4 ingredienser, passar även nötallergiker:

Blanda 3-4 ägg med 4 dl riven valfri ost, en msk fiberhusk (jag vet, påsen ser inte mycket ut för världen och kostar några kronor, men det behövs sällan mer än någon msk i ett recept, så fiberhusk är en ovärderlig investering. Bra för matsmältningen också!) och 1 ½ tsk bakpulver (det brukar ju finnas i var mans skafferi). Klicka ut på en plåt med bakplåtspapper och grädda i ugnen i ca 12 minuter i 200 graders värme.

Dessa kan du äta som som bröd, funkar både som lunch/mellanmål eller frukost. Lite beroende på vad man har till. Dessutom mättar de bra!

Ett annat hälsobudget tips när jag ändå är i farten är såklart att SPRINGA!! Ta på ett par joggingskor och ut och spring. Du får både motion, frisk luft och ny energi till hjärnan. Snart nog är du tokberoende! vem behöver ett dyrt gymkort när det bästa av alla gym finns i närmaste skog? Ett springpass i terräng ger bra och allsidig träning och sträker hela kroppen. Så Heja heja! När du sprungit kan du äta en "ägg-ost macka" med något gott pålägg efteråt. Gott, billigt och enkelt!

Om du vill vara med och tävla så ser du hur man gör HÄR! 

Ha det gott!

lördag 24 maj 2014

Trail och ljuvlig sommar

Igår skrev jag ju att jag planerade att ta minst en terrängtur i helgen.  Den är redan avklarad!  Tomas ville testa en ny runda i Bankeryd i går och frågade om jag skulle haka på.  Först hade jag verkligen inte tänkt det.  Vill ju inte sabba mitt ben som äntligen känns bättre.  Men samtidigt,  jag hade ju faktiskt inte ont efter 12 km turen.  Och jag sprang ju väldigt lugnt,  så ännu en tur skulle kanske inte skada ändå?

Efter en härlig grillmiddag, när vi satt och jäste i kvällssolen bestämde jag mig. Jag menar,  hur ofta har vi så här fanatiskt väder?  Så,  jag bestämde mig för att följa med.  Rundan skulle vara ungefär 50/50 asfalt och trail och ca 10 km långt.

Det blev en skön tur.  Även om det faktiskt var i varmaste laget.  Bitvis var det Verkligen trail, mycket rötter och ojämt underlag. Men omgivningen.  Så vackert.  En del av turen gick längs Vättern och att blicka ut mellan träden och höra vågskvalpet var helt lovely!

Idag känner jag inte just nåt i benet och jag tror nog det börjar gå över.  Denna vecka har jag sprungit 3 mil och benet är bättre än på länge.  Riktigt skönt!

Idag blir det lite styrketräning och imorgon vila.
Önskar er en fin helg!

Bild tagen efter springturen iför kväll.  Vår baksida i solnedgång!  

fredag 23 maj 2014

Sommarvärme och ny springglädje

Denna veckan har varit ganska späckad, vilket är anledningen till att jag inte hunnit blogga. En vecka fylld av mest trevligheter faktiskt.

I måndags sprang jag som planerat mina intervaller, eller, nåja, nästan alla mina intervaller. Planen var att springa 6 intervaller a 4 minuter, men jag sprang knappt 3. I slutet av tredje intervallen gjorde jag misstaget att fiska upp telefonen för att kolla hur lång tid det var kvar av spuretn. Att springa för allt vad tygen håller, i terräng och samtidigt kolla på telefonen är inget jag rekommenderar. En rot kom naturligtvis i vägen och min vana trogen fick jag lukta på marken. Telefonen flög iväg, jag tog emot mig med händerna och ena knät. Inga skador denna gång heller, vilket antagligen beror på att det är just terräng jag springer i. Man faller ju mjukt! Så, svettig, väldigt skitig och med ett skrubbsår modell mindre på knät sprang jag vidare. Höll dock "tempotakt" resten av passet och kände mig nöjd med det.

Ett pass med styrketräning har jag också lyckats klämma in + en timmes crosstraining och i går tog jag en av mina högt älskade långturer.

Jag hade en lång (men mycket trevlig) dag på jobbet igår. Vi hade vårmarknad på skolan där jag jobbar och jag kom hem strax efter kl 20 på kvällen. Trött, varm och springsugen bytte jag då genast om till löparkläder. Funderade lite över vilken runda jag skulle ta och beslötmig tillslut för att ta en av mina gamla asfaltsrundor (12 km). Målet var bara att springa lugnt och njuta av turen. Mitt vänstra ben/knä bråkar fortfarande med mig så jag ville inte pressa på för hårt. Körde dessutom mina gamla asics för att få lite mer dämpning i steget.

Turen var verkligen helt fantastisk! Kvällssolen var på väg ner. Vindarna var ljumma. Rapsfälten lyste gula och doften av raps kittlade näsan. Helt enkelt lovely! Under denna tur bestämde jag mig för att minst en tur i veckan ska vara såhär. Bara springa på i lugnt tempo och njuta av omgivningen. Inte pressa på eller jaga sekunder. Jag tror det är hemligheten föär att bevara löpglädjen.

Väl hemma igen kände jag faktiskt inte så mycket i benet. Däremot var jag toknöjd att jag faktiskt gett mig ut trots att jag egentligen var för trött igår när jag kom hem.
Idag känner jag av mitt vänstre ben ungefär som efter tidigare turer. Jag kan gå obehindrat men det värker i sidan av underbenet och benet liksom låser sig då och då. Men det kan jag leva med. Turen i går var lätt värt det!


I helgen ska jag försöka ge mig ut på åtminstone en terrängtur. Hur långt det blir återstår att se.

Önskar er en fin helg!

lördag 17 maj 2014

Hallby!

Idag blev det en förmiddags tur i Hallby. Har varit sugen på att testa milen där ganska länge, men det har tagit emot lite.  Jag sprang den för typ 3 år sedan och det enda jag minns från det var att jag trodde jag skulle dö. Dessutom var det efter den turen för tre år sedan som jag för första gången i livet fick besvär med benhinnorna.  Så, nu förstår kanske att jag tvekat.

Idag var dock planen att springa 10 km och Tomas föreslog Hallby.  Suget att testa vann och medan barnen var utplacerade lite varstans gav vi oss av.  Så underbart att bara dra på sig löparkjolen, linne och skorna.  Sen ge sig iväg!  Älskar enkelheten i det.

Milen gick faktiskt bra.  Tomas har skrämt upp mig innan och framställt banan som rena tortyren så lite nervös var jag allt innan.  Kanske var det bra att bli lite uppskrämd för det gjorde nog att turen kändes lättare.  Första 5 km var inte särskilt jobbiga,  bara vacker härlig skogsväg. Senare halvan var backigare men kändes ändå ok.  Solen gassade och jag kände att ÄNTLIGEN  är det sommar och jag slipper strumpor,  byxor och jacka när jag springer.

Efter turen tog vi bilen till axamo badet och la oss i solen.  Fika hade vi också med oss och Tomas överraskade med att gå och köpa glass. Årets första tip top!

Detta blev sammantaget en riktigt härlig tur som gjorde hela min dag.  Det blir definitivt fler turer i Hallby!


tisdag 13 maj 2014

Upp som en sol. ..

Taggad av gårdagens löptur kunde jag helt enkelt inte låta bli en morgontur idag också.  Blev sugen på att springa en terrängbana här i Bankeryd som min löparkompis pratade om.  Fick ihop hela 6 km på den 3 km långa banan.  Hur nu det gick till,  gissar att jag sprang lite fel för jag såg inte så många markeringar för banan längs vägen.  ;-)

Nåja,  det var väldigt skönt med en morgontur, det var x faktiskt ganska längesedan.  Tyvärr orsakade ju den turen ny smärta i mitt vänstra ben.  Vad är felet?! Ska man inte kunna springa lite lätt två dagar på taken nu?  Eller vad?  Fruktansvärt irriterande!  Jag fattar inte vad det är heller,  för det är inte benhinnorna, och inte likt nåt annat jag känt Ivan helhet.  Diffus men mycket kännbar smärta i fram för allt underbenet, men det liksom strålar lite uppåt också.  Prutt och skräp!

Tänker ignorera detta elände och köra på som vanligt.  Jag mår dåligt av att v inte springa,  så är det!  Blir sur och grinig.  Så en dag ger jag mitt ben att sluta bråka med mig,  den ska jag definitivt springa på torsdag.  Så det så!

Någon kunnig som har någon idé om vad det kan vara?

måndag 12 maj 2014

Löparkompis!

I precis hur många "kom i form-tidningar" som helst så står det alltid som ett av de första tipsen på att komma igång med löpningen är att hitta en löparkompis!  Jag har alltid snabbt hoppat över det rådet. Ingen av mina vänner vore särskilt nära så även om någon av dem faktiskt springer då och då så blir det lite ohållbart ändå.  Så jag har inte ens övervägt alternativet.  Men!  Så en dag säger en kompis som bor här i Bankeryd att hon vill bli min löparkompis!  Kul!  Nu är ju jag van att springa själv och trivs faktiskt ganska bra med det.  Men jag är även en social varelse som tokhatar intervaller! Så vad tror ni jag föreslog?  Jo,  intervaller!  En vän att springa med är nästintill oumbärligt när man springer intervaller.

Så,  idag var vi på vår första tur.  Blev lite längre intervaller 4x4 minuter där vi Pressade på.  Två minuters gång emellan. Kändes bra! Bra kändes det också att springa igen!  Inget ont i vaden!  Jippie!

Dessutom,  riktigt trevligt att småprata lite under uppvärming och nerjogg. Hoppas verkligen på fler sådana här turer!

En annan sak som ju skuggat springsolen en aning är ju blåsor på fötterna.  Kom ju tyvärr på att mina nya skor är för små. Så idag testade jag att springa barfota i mina trail glove från merell. Riktigt gött faktiskt!  Gick bra trots att jag har rester kvar av förra helgens halvmara.

Så,  nu är jag på G igen!  Med ny löparkompis och nyvunnen lycka över att känna att benen bär!

lördag 10 maj 2014

sprungit!

All denna aktiva vila har nästan gjort mig totalt uppgiven. Stundvis känns det som om jag aldrig kommer kunna springa långt och länge igen.

Det är väldigt frustrerande när kroppen sviker. Men, idag kände jag verkligen för att springa lite i alla fall. Har inte sprungit alls sedan halvmaran i lördags och vaden gör inte längre ont.  Så jag gav mig ut på en kort snabb tur,  bara för att testa hur det skulle kännas efteråt (smärtan i vaden har alltid kommit efter löpningen).

Problemen började redan när jag tog på mig skorna.  Mina relativt nya skor tryckte rakt på den blåsa som sprack i lördags (den är ju nästan läkt så jag trodde inte jag skulle känna av den). Det gjorde ont bara att gå i de skorna.  Så jag tänkte om.  Tog på mig mina gamla asics (som är väl dämpade och polstrade). Gjorde inte ont i såret.  Så, asics fick det bli.  Väl ute började jag direkt i ett för mig ganska högt tempo (hade värmt upp med utfall och knäböj med vikter innan). Sprang en kort runda på drygt 2 km.  Inga känningar i vaden!  Men att springa i mina gamla skor var en märklig upplevelse!  Det kändes som att springa i stora tunga fluffiga tofflor! Tänk vad fort ändå man vänjer sig vid en helt annan känsla!

Sammanfattningsvis var detta ändå en bra tur. Jag sprang fortare än jag brukar men blev ordentligt trött.  Formen verkar tyvärr ha tagit lite skada av allt vilande.  Men,  efteråt fick jag inget ont i vaden, så jag antar att jag är på g igen.  Härligt!

Angående att jag fick sådana blåsor på fötterna har jag funderat mycket på.  Tyvärr har jag kommit fram till att jag nog köpt för små skor. De funkade bra när det var kallt ute,  men när jag springer i varmare väder är det nog så att fötterna svullnar och jag får blåsor. Skrutt också.  Löparskor är ju inte direkt billiga så det känns verkligen irriterande... Får väl försöka springa så mycket som möjligt i mina trail skor istället. För att springa i mina asics lär jag inte göra igen!

torsdag 8 maj 2014

upp och ner

Idag startade jag dagen med intervaller på crosstrainern och lite styrka. Det gav ordentligt med energi.  Pigg och glad kom jag till jobbet och fick till en början mycket gjort. Men sånt kan tyvärr svänga snabbt.  Dagen utvecklade sig inte åt ett bra håll och jag var rätt slut och på dåligt humör när jag kom hem.  Vi har ju alla sådana dagar. När det blir så brukar jag normalt pigga upp mig med en springtur.  Det är det absolut bästa sättet att Glömma en jobbig dag och få ny energi. Men tyvärr vågar jag inte riktigt springa ännu.  Det är mycket bättre i vaden men jag vill nog att det ska vara helt bra innan jag ger mig ut igen.  Så planen är att springa på tisdag. Har hittat ett program för att bli redo för en halvmara på 12 veckor. Kör jag v programmet på i terräng så borde jag väl hinna bli redo för trailloppet i augusti?

Den som lever får se!

tisdag 6 maj 2014

Istället för löpning

Det är väl knappast någon överraskning för någon att jag åter igen måste vila lite från löpning.  Min vänstra vad gör ordentligt ont efter helgens lopp.  Både i söndags och igår fick jag koncentrera mig mycket för att försöka gå som vanligt.  Gick sådär.  Det är mest så att det känns stelt och konstigt i vaden men gör ont när jag går nerför trappor.  Nu vill säga. För idag är det faktiskt lite bättre.

Min springlängtan har dock inte mattats av ett dugg!  Jag toklängtar efter en rejäl löptur! Men i väntan på mindre smärta för jag träna på annat sätt.  Med styrketräning och crosstrainer.  Körde ett intervallpass igår och det gör en i alla fall sådär härligt tränings trött!  Förutom crosstrainer kör jag alltså även lite styrka. Fokus ligger på core och vader.  Dessutom stretchar jag vaderna lite extra,  tänker att smärtan nog mest beror på övertränad vad och förlite stretching.  Och som sagt,  det är lite bättre i vaden idag.

Träningsplanen fler resten av veckan är att crosstraina lite varje dag,  och om jag känner mig bra i vaden på torsdag tänkte jag ta en kort intervall tur då.  Styrka kör jag varje dag men olika delar av kroppen.  Vill verkligen bli mer uthållig i löpningen och då krävs både envishet och starka muskler!

So, let's keep moving folks!

lördag 3 maj 2014

Inte riktigt nöjd

Idag gick halvmaran i Jönköping av stapeln. Som ni vet har jag oroat mig för mitt vänstra ben inför detta. Det kom dock att visa sig att benet var det minsta bekymret.

Låt oss ta det från början.  Jag sprang ju ett lopp i söndags, som tyvärr (troligtvis pga värmen) orsakade diverse blåsor på fötterna.  För att DET inte skulle påverka mig idag lydde jag ett av alla råd på nätet om detta.  Nämligen att tejpa fötterna.  Note to self: Gör aldrig om det!

När starten gick var jag taggad men tog det ändå rätt lugnt i början. Fokuserade på att hitta ett bekvämt tempo för att hålla hela vägen.  Det gick bra första milen. Inget ont i benet och inget ont i fötterna.  Dock höll min dumma hjärna på och terrorisera mig större delen av vägen.  Den sa saker som: Usch vad trött du är.  Snart har du förtjänat att gå!  Osv.

Men jag kämpade på. Hade både familj och en vän som hejade på längs vägen,  vilket verkligen gav ny energi!


Efter ca 10 km började jag känna av blåsor på fötterna.  Tyvärr var det ungefär då det började gå nedför igen efter alla uppförsbackar. Smärtan i fötterna gjorde att jag inte kunde ösa på utför som jag planerat att göra.  Hjärnan började skrika för full hals.

Hur som helst kom jag i mål. På ca 2 timmar och 20 minuter (tror jag,  resultatet har inte kommit upp på hemsidan ännu). Inget lysande resultat direkt.


En sak som störde mig en aning var att en person med betydligt sämre förutsättningar än mig dr
og ifrån mig efter ungefär halva loppet.  Var fick h*n energi från liksom?  Började fundera på om det inte är så att jag har lite dålig teknik. Tomas sa att han tyckte det såg ut som att jag hoppade lite upp och ner när jag sprang.  Kanske använder jag för mycket energi till upphopp när energin borde riktas framåt?
Nåväl. Har ju drygt 3 månader att träna styrka och teknik till nästa halvmara; halvmaran i Sälen!

Så summa summarum: jag sprang hela loppet, benet gjorde inte det minsta ont,  blåsor och hjärna sinkade mig ordentligt.

Så varför ska jag inte tejpa fötterna innan löpning då? Jo, det blev blåsor under tejpen ändå och blåsorna fastnade i tejpen när jag skulle dra bort den...

fredag 2 maj 2014

Beethoven, Vivaldi och jag!

Här om dagen hittade jag en hög med gamla nummer av tidningen iform. De är så gamla att jag hunnit glömma innehållet i samtliga så nu har jag ju en hel hög med träningsinspirerande artiklar att djupdyka i.

Hittade ett nummer med en stor löpspecial och satte genast tänderna i den.  En artikel handlade om att springa till musik. För hade jag alltid någon spellista i lurarna när jag sprang,  men har allt mer övergått till att springa helt utan musik.  Det är väldigt skönt att höra skogens ljud och försvinna in i sina egna tankar när man springer så.  Dessutom slipper man skav i öronen efter hörlurarna.

Men så kom ovan nämnda artikel att handla om att springa till klassisk musik.  Jag har aldrig varit något direkt fan av det,  men ju mer jag läste desto mer intresserad blev jag.

Började även googla runt lite kring ämnet och inser att många älskar att springa till just klassisk musik. Enligt vissa ger det ett skönt flow på långpass och är avstressande i såg självt.

Så,  jag knappade in Beethoven och Vivaldi på Spotify och började lyssna.  Kände nästan direkt att det är ju detta jag ska ha i lurarna under morgondagens halvmara! Blev genast väldigt inspirerad och glömde nästan bort mitt onda ben. Men vid närmare eftertanke tänker jag inte låta det stoppa mig,  jag tejpar helt enkelt vaden och kör ändå.  Det kommer gå så bra!

Så,  nu har den rätta inspirationen infunnit sig.

Bring it on!