fredag 23 maj 2014

Sommarvärme och ny springglädje

Denna veckan har varit ganska späckad, vilket är anledningen till att jag inte hunnit blogga. En vecka fylld av mest trevligheter faktiskt.

I måndags sprang jag som planerat mina intervaller, eller, nåja, nästan alla mina intervaller. Planen var att springa 6 intervaller a 4 minuter, men jag sprang knappt 3. I slutet av tredje intervallen gjorde jag misstaget att fiska upp telefonen för att kolla hur lång tid det var kvar av spuretn. Att springa för allt vad tygen håller, i terräng och samtidigt kolla på telefonen är inget jag rekommenderar. En rot kom naturligtvis i vägen och min vana trogen fick jag lukta på marken. Telefonen flög iväg, jag tog emot mig med händerna och ena knät. Inga skador denna gång heller, vilket antagligen beror på att det är just terräng jag springer i. Man faller ju mjukt! Så, svettig, väldigt skitig och med ett skrubbsår modell mindre på knät sprang jag vidare. Höll dock "tempotakt" resten av passet och kände mig nöjd med det.

Ett pass med styrketräning har jag också lyckats klämma in + en timmes crosstraining och i går tog jag en av mina högt älskade långturer.

Jag hade en lång (men mycket trevlig) dag på jobbet igår. Vi hade vårmarknad på skolan där jag jobbar och jag kom hem strax efter kl 20 på kvällen. Trött, varm och springsugen bytte jag då genast om till löparkläder. Funderade lite över vilken runda jag skulle ta och beslötmig tillslut för att ta en av mina gamla asfaltsrundor (12 km). Målet var bara att springa lugnt och njuta av turen. Mitt vänstra ben/knä bråkar fortfarande med mig så jag ville inte pressa på för hårt. Körde dessutom mina gamla asics för att få lite mer dämpning i steget.

Turen var verkligen helt fantastisk! Kvällssolen var på väg ner. Vindarna var ljumma. Rapsfälten lyste gula och doften av raps kittlade näsan. Helt enkelt lovely! Under denna tur bestämde jag mig för att minst en tur i veckan ska vara såhär. Bara springa på i lugnt tempo och njuta av omgivningen. Inte pressa på eller jaga sekunder. Jag tror det är hemligheten föär att bevara löpglädjen.

Väl hemma igen kände jag faktiskt inte så mycket i benet. Däremot var jag toknöjd att jag faktiskt gett mig ut trots att jag egentligen var för trött igår när jag kom hem.
Idag känner jag av mitt vänstre ben ungefär som efter tidigare turer. Jag kan gå obehindrat men det värker i sidan av underbenet och benet liksom låser sig då och då. Men det kan jag leva med. Turen i går var lätt värt det!


I helgen ska jag försöka ge mig ut på åtminstone en terrängtur. Hur långt det blir återstår att se.

Önskar er en fin helg!

1 kommentar:

  1. Härligt att läsa om dina löprundor.
    Själv e man ju inte frisk än så det är lite benstyrka hemma på altanen som gäller här!
    Men snart hoppas jag få till en sån där härlig kvällstur som du hade...!!

    Kram J

    SvaraRadera