måndag 29 augusti 2011

Stående ovationer

Testade i dag LCHF-pizzan i receptet från min matplanering. Vågar påstå att den blev uppskattad! Jag hann inte ens fota den innan den var slut!

Jag följde receptet för bottnen. Men gjorde en egen sås och hade salami, champinjoner och ost på. Som smaksättande ost i bottnen hade jag västerbotten ost. Barnen älskade den. Jag slurpade min bit på mindre än 5 minuter och Tomas gjorde stående ovationer.

Jag vågar påstå att vi kommer att göra denna rätt igen. Och igen. Och igen!

söndag 28 augusti 2011

Livet runt tretti...

I min header har jag ju skrivit att bloggen ska handla om livet runt 30. Kanske bra om jag skriver lite om det nångång ibland då?  I och för sig handlar ju hela bloggen om mig och mina tankar och filosoferingar och jag är ju typ 30 så....

I alla fall. Jag hörde nånstans att man ska summera varje årtionde av sitt liv. Med början när man fyller 30. Så det tänkte jag göra nu. Även om det kanske inte direkt var i går jag fyllde 30...

Mellan 20 och 30, detta är vad jag hann med:

Jag blev mamma för första gången strax innan jag skulle fylla 20, så jag antar att det räknas hit.

Jag blev även mamma för både andra och tredje gången innan jag var 25 fyllda.


Jag träffade mitt livs kärlek när jag var 21

och lovade evig trohet mig när jag var 22

Jag avancerade från att jobba heltid som städerska till att arbeta inom omsorgen på en gruppbostad för förståndshandikappade för att sedan vidare avancera genom att börja plugga till sjuksköterska.

Men dessförinnan bytte jag stad till mina nya hemstad Jönköping, staden i mitt hjärta där jag för första gången i livet verkligen känner mig hemma. I Jönköping pluggade jag och tog min examen.


 Efter examen firade hela familjen med att åka till Paris och Disneyland.


Vilket leder mig in på vilka länder jag besökt under dessa 10 år: Thailand, Norge,



och ja, Frankrike då. Blev visst inte så mycket resande. Men jag hade ju fullt upp med annat!

 Köpte villa strax utanför Jönköping och lever nu ett stillsamt familjeliv med 3 fotbollsgalningar till ungar.

Det är egentligen inte riktigt klokt vad man hinner med på 10 år!

Veckomatlista

Jag har börjat denna termin med att försöka ha lite mat planerad och inhandlad innan veckan startar. Då slipper man bry sin överhettade hjärna med matbekymmer när man kommer hem från jobbet. Man slipper också ströhandla under veckan. Det spar alltså en massa tid och säkert också pengar. Färre besök i affären torde betyda färre impulsköp. Så, här kommer min veckomatslista. Det är bara att kopiera om man vill. I dag ska vi för övrigt äta Louisiana chili. Tänkte ta det lite lugnare med chillin denna gång så kanske alla kan äta... ;-)

Måndag: LCHF-pizza (jag VET, pizza på en måndag! Hur smart är inte det? Det gäller att hålla humöret på topp hela dagen den dag i veckan som alla är lite trötta efter helgen...!)

Tisdag: ceva Pcici med paprika relish ett recept från Icas billiga veckan.

Onsdag; Kräft och Fiskpanna med dill och tomat. Även detta ett recept från billiga veckan. Ni ser, jag fuskar lite och använder mig av internet en hel del i min matplanering. vad gjorde man innan internet?!

Torsdag: Kassler med broccoligratäng barnen får även potatis till denna rätt.

Fredag: Tacogratäng med fläskfile. Detta recept är aldrig testat av mig. Men visst låter det gott? Tidigare veckor har jag inte planerat mat för fredagen för att jag tänker att man tar det man är sugen på. Men på fredagar är man ju så sjukt trött att man inte orkar tänka på mat! Då är ju risken stor att det både blir nåt mindre nyttigt och mindre prisvärt. Så, jag planerar från och med nu även fredagens mat. Fredag brukar ju ändå betyda någon form av tacos i detta hus.

lördag 27 augusti 2011

Gräsänkedag

Idag har Elias och Tomas åkt i väg till Motala för att kolla in Eric Saade och hans konsert. Kul för dem! Men vad hittar man på här hemma då? Isak var på kick off med ungdomsgruppen i kyrkan så det var bara tjejerna hemma. Vi har haft en riktig mysdag. Kvalitetstid med ett av barnen, det är icke att förakta!

Dagen började med att vi åkte till Bymarksvallen där Engla skulle sela sitt livs första poolspel i fotboll. Med matchdräkter och allt! Det var ett härligt gäng tjejer med föräldrar och det hela var riktigt trevligt. Ena BSK-laget vann samtliga matcher, det andra förlorade alla, så det jämnar väl ut sig... ;-)





Engla sa på vägen dit att det bara var viktigt att vinna. För kul har man ju inte när man spelar fotboll! jag frågade då varför hon spelar fotboll om det nu inte är roligt: "För att DU vill att jag ska spela!"




Som väl var så sken hon som en sol efter matcherna (hon var i det förlorande laget) och sa att fotboll är hur kul som helst och det ska hon absolut inte sluta med! Blev ju lite rädd där ett tag att jag tvingat in henne i nåt hon inte riktigt vill själv!!

Efter ett par timmars fotbollsspelande traskade vi då ner till stan.


Det blev MCDonalds, vem har förresten sagt att det inte går att äta LCHF där? Det är ju bara att beställa t ex en big tasty utan bröd och med en side salad. Gott och mättande och inte särskilt onyttigt. Att jag inte kommit på det tidigare?!


Efter lite shopping plockade vi upp en fullständigt utsliten 13-åring i kyrkan och så släpade vi på shoppingkassar och väskor till bussen (ja, maken har bilen...).


Väl hemma dumpade Isak bigtime efter att ha ätit lite pannkakor. Han la sig och somnade och sover fortfarande. Gissar att han sover för natten?

Jag och Engla däremot fick lite ny energi efter middagen och cyklade till Domsand för ett kvällsdopp. Årets sista? Hur härligt som helst var det i alla fall i Vätterns klara vatten.


Nu blir det soffhäng, tända ljus och godis resten av kvällen.

Och det blev morgon och det blev afton även denna gräsänkedag.

måndag 22 augusti 2011

Dagens outfit

Klart man ska göra intryck på barnen så här första dagen på läsåret! Speciellt eftersom skolan där jag jobbar firar 120 år i år.

Så, vad tycks om dagens outfit?


Nu är bara frågan, ska man vara en snäll skolsyster, eller ska barnen lära sig veta hut...?


Nää, allt var nog inte bättre förr. Men visst var man som sjuksköterska betydligt cooolare klädd då...


Även om det tog ca 20 minuter att få på sig stassen och det dessutom krävdes lite assistans...

Hela lärarkåren var förövrigt klädda i tidsenliga kläder och alla barn bjöds på kringlor. Men höjdpunkten var nog när rektorn för skolan kom uthoppandes ur skolans tidsmaskin!!

söndag 21 augusti 2011

En människa

I dag i pingstkykan predikade Peter Bernardsson. En mycket bra predikan! Satt och filurade på ett blogginlägg om det under predikans gång, för det var så bra det han sa!

Kontentan av dagens gudstjänst var att nå ut till EN människa. En människa kan göra stor skillnad. Berätta för en människa, hjälp en människa. Det visades även ett avsnitt ut filmen "Schindlers list" där Mr Schinldler i slutet blir helt förtvivlad över att han kanske kunde räddat en människa till... Han räddade 1100 människor från gaskamrarna under andra världskriget, men blev ändå förtvivlad över att han t ex behöll bilen, som kunde köpt ut kanske 10 människor till.

Man kan ibland bli frustrerad över hur många människor i världen som lider, eller som inte hört om frälsningsbudskapet. Men om man tänker en i taget. Då blir det genast mer överskådligt. Lite som talesättet: "Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon."

I början av gudstjänsten sjöngs även en sång som jag blev smått nostalgisk av att höra, de var ett tag sen:

Jesus han är svaret, för vår värld i dag.
Han har makt att göra under än i dag.
Jesus han är svaret, för vår värld i dag
och han har makt att göra under än i dag.

Så går refrängen. Och det är faktiskt sant (läs här om ett under i dagens Sverige). Trots att det är 2000 år sedan Jesus vandrade på jorden så är han i allra högsta grad levande och verksam nu också. Medan han vandrade på jorden gick han till de utstötta, till de prostituerade, till skatteindrivarna (de var av förklarliga skäl inte särskilt populära). Han hjälpte och botade de som var sjuka. Skänkte hopp till de som inget hopp hade kvar. Till slut dog han på korset. För vår skull. För mänsklighetens skull. För att öppna vägen till Gud. När vi tar emot hans död och uppståndelse (ja, han uppstod igen, det tror jag verkligen på av hela mitt hjärta) så blir kanske inte omständigheterna annorlunda direkt. Men man får en inre frid. En vetskap om att någon är med mig. Någon är på min sida och lämnar mig aldrig. Han kan, även i dag, hela och göra allting bra.

Jag skriver om detta för att det är detta som så ofta har hjälpt mig. När jag är ledsen, orolig eller inte vet vilken väg jag ska gå. Då vänder jag mig till Gud och hittills har han alltid visat på en utväg. Det är inte alltid den lätta vägen eller det jag först tänkt. Men det blir alltid bra. Det är detta som ger mig min inre frid och en mening med livet. Därför vill jag dela med mig av det till dig. Jag hoppas och ber att detta ska vara till hjälp för åtminstone en människa. För då var det ju definitivt värt ett blogginlägg. :-)

Om du är nyfiken på den kristna tron  och vill veta mer, då kan du antingen kontakta mig, någon du känner som är kristen eller närmsta kyrka. Många kyrkor har "Alfa kurser" där man får lära sig mer om vad kristen tro är och vad det innebär. Ofta följs ett litet undervismningspass med en diskussion med ledaren och deltagarna.

Jag hoppas att du som läser ska bli åtminstne lite nyfiken på vad det innbär att vara kristen.

Var välsignad!

lördag 20 augusti 2011

Att bli med tonåring

Plötsligt är man där. Sonen, den förstfödde, har fyllt tonåring. 13 år. Känns inte alls särskilt längesen jag var i den åldern. Minns det som igår! Kanske är det en av fördelarna med att vara ung förälder. Man kommer i håg känslan av hur skämmiga föräldrar kan vara, hur gärna man ville vara ute med kompisar osv. Men det tonåringar inte vet är att som förälder känner man sig inte helt bekväm med att man inte alltid riktigt vet vart barnen är eller vad de gör.

Missförstå mig inte. Jag vill såklart inte att han ska sitta hemma med mig och maken och bli nåt slags mammagrismiffo. Men allt detta är lite nytt för mig. Hans mobil krånglar så han är för det mesta mobillös. Vilket gör det svårt att ringa och kolla var han är. Ni vet, liksom bara kolla. Det är ju lite intressant att veta när han tänkt komma hem, till exempel. Eller om han ska ha middag...?

Återigen. Missförstå mig inte. Jag är inte särskilt orolig, egentligen. Jag litar fullständigt på honom och vet att han inte gör nåt dumt, jag vet också att att han litar på mig och att OM han trotsallt skulle göra nåt dumt så kommer han att berätta för mig. Så, därför är jag inte särskilt orolig. Men det är lite nytt. Han är ju tonåring, för första gången i sitt liv. En ålder där det hör till att man klantar till det ibland. Och jag är mamma till en tonåring för första gången i mitt liv.

Jag går in i detta med en klar och tydlig plan. Som jag jobbat hela hans liv med, faktiskt: Att se till att alltid lyssna på mina barn när de berättar något. Att finnas där även när de babblar på om högst banala saker (det är målet alltså, men som den operfekta människa jag är så lyckas jag inte alltid). Att visa dem att jag alltid står på deras sida, no matter what. Jag tänker att det är en bra grund för att fortsatt ha en hyffsad kommunikation, även när de är tonåringar. Att man sen inte alltid hänger med i deras språk (speciellt inte på facebook!) det är en annan sak... ;-)

fredag 19 augusti 2011

Världsgod chokladssås!

Varm chokladsås

Ingredienser
2 dl vatten
2 1/2 dl socker
1 dl kakao
100 g smör
100 g blockchoklad
1/2 dl kaffegrädde (jag tog vispgrädde)

Gör så här
Koka upp vatten och socker och låt det sjuda några minuter. Visp ner kakaopulvret och låt blandningen sjuda upp igen.

Klicka ner smöret och låt det smälta tillsammans med blockchokladen. Tillsätt grädden. Rör om och låt såsen kallna.

Jag hade i lite vanlijsocker också och en nypa salt. Enjoy!!


torsdag 18 augusti 2011

Frustration VS trötthet



Förra veckan var jag utvilad men frustrerad och rastlös. Denna vecka är jag trött och laddad till tänderna. Visst känner jag av att jag plötsligt går upp kl 06:00 varje morgon. Visst känner jag av att det är en massa nya intryck och en massa nya människor och att lära känna.

Men det är SÅ värt det. Trötthet slår rastlöshet med hästlängder! Dessutom kan man med gott samvete krypa upp i soffan med en mysig film en helt vanlig vardagskväll. För det har man liksom gjort sig förtjänt av. Har man suttit i solstolen hela dagen och endast tagit pauser för att göra sig nåt att äta, då är det inte alls lika mysigt att grotta ner sig i soffan. Då känner man sig ju bara seg och, ja, hmm vad var det nu. Just det. Rastlös.

Over and out.

tisdag 16 augusti 2011

Kräsen!

Efter 2 (2!) dagar på mitt nya jobb måste jag säga att jag verkligen tror att detta kommer bli bra. Jag var faktiskt lite fundersam ett tag (ungefär förra veckan när jag höll på att dö av tristess) på om jag egentligen var riktigt klok i huvudet som säger upp mig från en fast tjänst där jag stortrivs. För nån minut eller så snuddade tanken att "tänk om jag inte kommer trivas lika bra på det nya stället?" vid mitt sinne. Men jag är nog lite av en optimist och resonerade som så: Jag brukar ju trivas på mina jobb och hittills har mina byten bara varit till det bättre. Så jag intalade mig att när jag väl är i gång, så kommer det att bli kanoners. Och det blev det. Ja, ja, jag vet, jag har bara varit en dag på respektive skola, men ändå! Jag känner i hela kroppen att jag kommer trivas!

Känner mig fylld på energi! Jag har en hel del att sätta tänderna i, det är massor att sätta sig in i och fixa. Men jag ÄLSKAR att fixa! Jag ÄLSKAR att ha mycket att göra (till en viss gräns förståss)!

För mig har det alltid varit helt otänkbart att ha ett jobb som jag inte trivs med. Jag vägrar gå år ut och år in till ett jobb som inte gör att jag utvecklas, där jag inte trivs och som tar mer energi än det ger. Det var det som fick mig att börja läsa till sjuksköterska. Det var det som fick mig att söka mig till barnkliniken redan innan jag egentligen var tillräckligt kompetent för att jobba där. Det var också det som fick mig att skaffa ett annat jobb när nätterna på barnkliniken tog all min energi. Det är det som lett mig dit jag är nu. Jag villl ha ett jobb med  roliga och stimulerande arbetsuppgifter, varierat och kreativt, trevliga arbetskamrater och inte minst skälig lön. Jag nöjer mig inte med mindre. Visst, jag kanske är kräsen, men var man är sin egen lyckas smed, som man säger. Ingen annan lär se till att jag trivs på mitt jobb om jag inte gör något själv. Så då skaffar jag mig rätt kompetens för det jobb jag vill ha. Att jag sen inte hade en aning om att skolsköterska var min grej förrän jag trillade in på det för ett halv år sen, DET är en annan femma... ;-)

Det jobb jag nu har är allt som jag kan önska (nåja, jag lär väl inte bli miljonär direkt). Visst kommer det att komma hysteriska dagar, jobbiga livsöden och svåra frågor på min väg, men det är precis det som gör att man utvecklas. Så jag skulle för mitt liv inte vilja vara utan det! Utmaningar får dig att växa!

Ge aldrig upp din dröm! Ge dig inte med mindre än att du åtminstone ibland längtar till jobbet när du är ledig. Ditt liv är för kort och för värdefullt för något annat!

lördag 13 augusti 2011

Lingon och kantareller

Tänk vad lite (vuxet) sällskap kan göra.  Idag är det lördag och äntligen känns lördagen som just LÖRDAG. Det är ledigt, det är sol, maken är hemma och man ska jobba på måndag. Precis som det ska vara!

I dag kläckte Tomas iden att vi skulle ta med oss grillgrejer, korv och sånt och ge oss ut i skogen och leta kantareller. Barnen var i vanlig ordning inte alls förtjusta i det förslaget. Men med enad front fick jag och maken med oss barnen ut. Ibland vet de ju inte sitt eget bästa! ;-)


Vi letade, gick runt i cirklar tittade högt och tittade lågt. Efter två timmar hade Tomas och Elias hittat 2 kantareller. Jag hade sedan länge gett upp och istället roat mig med att plocka lingon. Fick väl ihop nån liter i alla fall. Hyfsat snabbt. Fanns massor!


Så efter två timmar grillade vi. Fyllde på med energi men snart stack Tomas iväg igen. Med svamphinken i högsta hugg. Vi andra satt vid vattnet och chillade. Hade väl inte just något hopp alls om att hitta mera kantareller. Men plötsligt ringer min telefon. Tomas har hittat kantareller! Barnen och jag ger oss iväg med förnyat hopp mot dungen där Tomas säger att det finns. Vi kommer dit, letar och hittar massa kantareller!! (sanningen med modifikation, kom i håg att vi på 2 timmar totalt hittat 2 kantareller). Med fönyad styrka och förnyad glädje hjälps vi alla åt att leta. Vi fick i hop totalt en halv hink. Definitivt tillräckligt för att göra några smarriga kantarellsmörgåsar.



När vi kommer till bilen är vi alla ganska möra. Några timmars letande och plockande i en solig skog tar på krafterna. Men vi är alla överrens om att detta var definitivt ett bättre sätt att spendera dagen på än att bara stanna hemma.

torsdag 11 augusti 2011

Dör av tristess

När ideerna är slut. När man gjort allt det där som man ska när man är ledig. Då sommaren tog slut och vind och regn piskar mot rutan. När alla vänner lyser med sin frånvaro, både mina och barnens (det är såklart jobb och semester som gäller för mina bekanta så vi har inte blivit övergivna!) Då utbryter en enorm tristess i mig. Jag blir mer och mer säker på att mitt beslut att byta jobb var det rätta. Jag varken vill eller har råd med att vara ledig så här länge på sommaren! Ja, jag är ärlig på denna punkt. Trots att det inte är helt PK. Man ska ju vara tacksam för all den tid man får tillsammans med barnen, de får ett långt härligt obrutet sommarlov. Men vet ni? Det läge som nu råder är inte roligt för nån. Barnens alla kompisar är bortresta eller på fritids. Regnet öser ner. Mamman är mer än lovligt less. Jag vågar påstå att både mor och barn i detta läge skulle må bättre av att träffa lite folk på jobbet respektive fritids.

När det har gått såhär långt, då har jag till och med ledsnat på att läsa. Har plöjt 5 böcker. Baka är inte roligt när jag kör LCHF. Pyssla skulle jag mer än gärna göra, men jag har inte rätta grejerna hemma. Lönen var halv denna månad, därför finns heller inte utrymme till shopping och utflykter.

Sitter och drömmer mig bort. Jag kräver inte mycket. Bara att något händer! Skulle så gärna vilja gå och se Svansjön till exempel.  Jag har aldrig varit på Kungliga operan och skulle verkligen vilja se en riktig livslevande balett! Varför inte då baletternas balett?! Så en weekend resa till Stockholm med besök på Kungliga operan? Ja, det vore något det!


Eller en restresa till något varmt land. Det vore inte heller fel!

Dessbättre vet jag att allt kommer att kännas bättre när jag är i gång med jobbet. Får lite utmaningar och saker att fixa och fundera på. Då blir jag mitt glada jag igen.

Tills dess får ni nog stå ut med ett och annat frustrerat inlägg!

onsdag 10 augusti 2011

Semesterlycka, eller, vart tog sommarn vägen?

I dag är det riktigt höstigt ute. Det ligger redan endel gula löv på marken. Regnet piskar mot uterumsfönstren. det är kallt, med sommarmått mätt.

Vad passar då bättre än att krypa upp i soffan med en filt och en mysig tidning. Sova middag en timme efter lunch och helt enkelt strunta för en stund i att barnen sitter vid datorn, spelar X-box och inte alls är sådär kreativa som barn borde vara.

Sommaren känns plötsligt som en svunnen tid. Det är min sista semestervecka och jag tänker i mitt stilla sinne att nog är väl sommarlovet alldeles förlångt ändå? Barn och föräldrar längtar just nu efter rutiner och att få sätta tänder i jobb och skolarbete. Jag drömmer om att koka mustiga långkok och svepa in mig i stickade tröjor.

Men som vi alla vet. Nästa vecka, eller ännu nästa. Då kommer sommaren tillbaka för en kort stund. Vi tittar oss förvirrat omkring och undrar varför vädret ständigt spelar oss svenskar ett spratt såhär i brytet mellan två årstider. Vi kastar oss alla ut för att få den där sista grillkvällen och sista stunden med en bok i soltolen.

Vädrets växlingar här i norr, som vi älskar att hata och hatar att älska.

Happy autum everyone!

tisdag 9 augusti 2011

LCHF mat!

I dag åt jag en så fantastiskt god lunch! En fantastisk smaksensation i all sin enkelhet.
Jag gjorde en sallad på några körsbärstomater, en bit gurka, en rejäl näve ruccola, tre skivor knaperstekt bacon, ett par tärningar flödeost (vitlök), lite prickig korv och så en klick äkta majonäs. MUMS!




Ett annat LCHF tips kan kanske vara LCHF-glass. Hittade i går på Ica en glass (Alvesta glass9 som utgav sig för att vara LCHF och GI vänlig. Definitivt ett måste att testa! Det verkade lovande ända tills jag såg att den var sötad med sötningsmedel. Men jag gav den ändå en chans.


Dock måste jag nog ge den en 2.a i betyg (på en 5 gradig skala). Glassen, som var av smaken gammaldags gräddglass med äkta vanilj, smakade först nästan ingenting. Sen kom en inte alls angenäm bismak (förmodligen från sötningsmedlet) fram och tog över smaken helt. Det var faktiskt inte särskilt gott ens till jordgubbar. Den får ändå en 2:a för att barnen gillade den. Isak, Elias ch en kompis till Elias åt glatt av den. Men Engla och jag gjorde inte vågen. Kanske är det en speciell sorts bismak som bara tjejer känner? ;)


Dock kanske den kan funka som smakförhöjare i en milkshake tillsammans med grädde eller mjölk  och bär? Kanske värt att testa... Nu när man ändå har den hemma.

Hälsa och mat

Matens påverkan på hälsan (och även motionen förvisso) är ett stort intresse. Men jag måste säga att jag varken vet ut eller in längre. Rönen går brett isär. Livsmedelsverket förespråkar en variant, nyare studier en annan (eller flera andra om man ska vara petig) variant.

Så vad ska man tro?

Vad ska man råda någon som vill ha hjälp?

Jag tror, som jag så ofta har sagt, att det finns olika metoder och sätt att äta som alla fungerar bra om man följer den metodens råd. Vad som faktiskt är bäst kanske är individuellt? Så om någon frågar mig skulle jag nog presentera de två olika inriktningarna (Livsmedelsverkets variant och GI/LCHF) för att sedan låta persnen i fråga fundera över vad som kan passa just honom/henne bäst.

Jag kan ur eget perspektiv konstatera att jag nog trots allt lutar åt att LCHF är modellen, för mig. Men som Anna Hallen rekommenderar bör man hitta sin egen nivå. En del kan äta mer kolhydrater, andra mindre. Jag gissar att jag börjar närma mig MITT ultimata sätt att äta. Då syftar jag på det som känns bäst för mig ur både själslig och kroppslig synvinkel.

Jag var från början väldigt slaviskt noggrann med att äta LCHF. INGA undantag alls. Gick till en början ner i vikt men stannade sedan. Visst, jag låg då på ett BMI strax under 25 så jag var ju normalviktg. Jag hade lätt kunnat nöja mig med det och fortsatt äta som jag gjorde. Men problemet var att jag var så trött! Orkade helt enkelt ingenting på eftermiddagarna. Nåt var i alla fall inte bra.

Då blev det semester. Jag började göra fler och fler undantag. Åt kolhydrater, godis och glass. Även om måltiderna fortfarande liknade GI/LCHF mer än "normal" kost (vad nu det är...). Intaget av sötsaker var väl i och för sig inte enormt. Men mer än en gång i veckan om man säger så...

Efter en månads struntande i alla "matregler" tog jag modet till mig och ställde mig på vågen. Helt övertygad om att jag skulle ha gått upp i vikt. Kände mig ju rätt svullen... Döm då om min förvåning när jag stått still i vikt!

Det peppade mig att dra ner på sötsaker igen. Behöll dock lite mer kolhydrater än innan och överdriver inte fett intaget heller. Det var inte alls svårt. Kämpar inte nämnvärt med något sötsug. Detta var för exakt en vecka sedan. Jag har ätit en mindre påse smågodis och nån enstaka chokladbit under veckan, i övrigt följt en lightare variant av LCHF. Jag kände i dag när det var dags att väga mig att det egentligen inte spelade så stor roll vad vågen visade. Jag har mått bra i veckan. När jag känt mig hungrig har jag ätit. De kolhydrater jag ätit förutom det som kommer från grönsaker (ja jag äter nog rätt mycket grönt...) kommer ifrån frön, nötter och finncrisp. De sötsaker jag unnat mig har inte triggat igång någt svårt sötsug.

Med den känslan i kroppen ställde jag mig då på vågen. Den visade på - 0,6 kg. Helt fantastiskt ju! Jag har inte tränat särskilt mycket i veckan heller. Bara en lugn joggingrunda. Så nu är mitt BMI på 23,7. Normalt och bra och jag känner mig riktigt nöjd! Behöver ju egentligen inte gå ner mera alls. Men jag mår just nu bra av att äta som jag gör. Jag unnar mig gott ibland och ja, jag fortsätter nog så här så får vi se vart det landar, helt enkelt!

söndag 7 augusti 2011

Troende

Jag är kristen. Vad betyder det? Betyder det att man inte dricker alkohol? Är emot homosexualitet? Inte ljuger eller snackar skit? Går i kyrkan varje söndag?

Det handlar verkligen inte alls om det. Att vara kristen är att ha en troGud. Att man tagit emot Jesus i sitt hjärta. Att man finner frid och glädje i att veta att det finns någon som är större än jag. Någon jag kan vända mig till när allt stormar. Men även när allt faktiskt flyter på riktigt bra. Jag som kristen är som alla andra. Jag är en mamma, en arbetare, fru och kvinna. Jag blir arg ibland, jag ljuger ibland. Jag kan ha åsikter och funderingar. Tvivel och rädslor. Precis som alla andra.

Det finns en väldig massa fördomar om kristna. Det finns säkert många som också lever upp till dem. Men säkert ännu fler som inte gör det. Varje människa är unik. Varje kristen person är unik. Alla har vi en unik relation med Gud. Alla har vi inte kommit lika långt. Vi kanske inte alltid tycker lika, vi kanske till och med är oense ibland. Men det är inte det som är viktigt. Det viktiga är enligt mitt sätt att se det att man har en tro. En grund att stå på. Min tro bygger på Bibeln. Men jag har inte alla svar. Jag har inte förstått allting än, och gör det kanske aldrig. Jag tror att man under livets gång ständigt lär sig nya saker, hittar nya infallsvinklar, kommer vidare, tar något steg tillbaka men förhoppningsvis blir klokare med åren.

För mig är det inte viktigt att ha alla svar heller. Det viktiga för mig är att veta att Gud finns HÄR. Han har koll på läget liksom. Gud lovade aldrig att livet skulle bli lätt eller problemfritt, men när det stormar, som det ju gör för alla ibland, då har man nån att lita på. Som inte sviker. Någonsin.

Vad som är rätt eller fel för en männsiska som kallar sig kristen att göra eller inte göra. Det tycker jag är en sak mellan Gud och den enskilda personen. Vi människor vill gärna göra "syndakataloger" över vad man får och inte får göra. Det är inte Gud som skapar syndakataloger. Som kristen vill jag göra det som jag tror är rätt. Men vad man "tror är rätt" kan skilja sig väldigt mycket åt från person till person.  Och det är ju precis så det måste få vara. Jag kan inte blint följa regler som någon annan har bestämt. Jag måste ha en förståelse för varför jag gör si eller så. Det finns säkert saker i mitt liv som är åt helskotta fel. Men jag tror att om man lever sitt liv enligt vad man själv tror och känner är rätt. Då blir det i alla fall inte fel. För Gud ser till hjärtat.

Så följ Ditt hjärta och var öppen för Guds ledning. Då kan det inte bli annat än bra.

Jag var i kyrkan i dag. Under sommaren blir det lätt så att man inte kommer i väg till kyrkan lika ofta som annars. Jag kände verkligen att jag saknat detta. Att komma till kyrkan, sjunga lovsång. Det var en enkel lovsång där en kvinna i församlingen sitter ensam vid pianot och leder oss alla i några sånger. Underbart. Enkelt och ärligt.

Försöker få på pränt varför jag är troende och vad det innebär. Vet inte om jag lyckats, men nu har jag i alla fall försökt. :-)

Be blessed!

torsdag 4 augusti 2011

Syskonkärlek

Vad gör man när man är ledig, barnen är lediga, solen skiner och fåglarna kvittar. Allt är sådär som det ska vara förutom en sak. Barnen vill helt olika saker! Den ena vill bada på attarp (förvisso vill väl egentligen båda det men det vill absolut inte mamman och åtminstone det ena barnet kan tänka sig bad någon annanstans men då protesterar syskonet vilt). Mamman vill helst bada på Domsand, men inte med minst ett högst motvilligt barn.

Så vad hittar man då på?



Jo, man tar en liten loppisrunda och strosar runt där nån timme. Sen åker man hem och fixar naglarna och kör lite fotbad. Sen lägger man sig på en filt och börjar på nästa bok i "att-läsa-högen". Helt ok dag även om mitt hjärta skriker: PASSA PÅ ATT BADA I VÄTTERN INNAN DET BLIR HÖST!!!

Så imorgon blir det bad i Vättern, sanna mina ord! Om något barn vägrar åka med så får h*n väl stanna hemma då!  Om nu bara solen behagar skina. Det håller vi tummarna för nu va?

måndag 1 augusti 2011

Socialist

Förra veckan kände jag en viss rastlöshet och frustration över att sommaren är så lång. Det är sån jag blir när jag inte träffar tillräckligt med folk. Jag är en social person. Jag kan försöka intyga mig själv flera gånger om att jag tycker att det så så mysigt att vara hemma själv, ensam och alena. Men sanningen är att det rätt snabbt börjar krypa i kroppen på mig. Till en viss gräns fungerar barnen bra som sällskap. Men de leker ju med varandra och med kompisar och, ja, det är ju i ärlighetens namn inte så att barnen är till för att vara MITT sällskap. När maken jobbar och jag inte träffar några av mina vänner. Det är då rastlösheten kommer. Det är då jag blir sressad av att behöva hitta på roliga utflykter och laga en massa mat. Vänner ger mig oumbärlig energi.

Vi har haft en fantastisk helg hos våra vänner i Gullbranna. Vi gjorde väl egentligen inte något särskilt. Vi mest umgicks, pratade och liksom bara hängde. Men vilken energi jag fick av det! Rastlösheten försvann. Stressen försvann. Plötsligt vaknar jag på måndag morgon och känner ren och skär inspiration till att packa en rejäl matsäck och ge mig i väg till det närliggande badet. På badet träffade jag två andra goa vänner och det blev en jättetrevlig dag med bad, picknick, fika och en massa prat. Just the way I like it!

Det är tydligen så jag tankar ny energi. Inte genom att (nödvändigtvis) sitta ensam med en bok eller nåt pyssel eller ensam vandra genom en tät skog. Jag får ny fräsch energi genom kontakten med andra männsiskor, med vänner. Andra kanske behöver vara ensam för att koppla av. För mig är det tvärtom.

Detta är något av en ny insikt för mig. Men när jag ser tillbaka så ser jag att det är precis så det är. I perioder när jag har haft vänner omkring mig, det är då jag har mått bra. I peroioder när jag av olika skäl har försakat mina vänner, det är då jag blivit stressad och rastlös och i ärlighetens namn inte mått så bra. Jag har nog haft bilden av mig själv att jag är stark och klarar mig själv. Men det är inte sant. Jag är ingenting utan mina vänner. Jag är ingenting utan kontakt med andra människor. Och då menar jag IRL kontakt. Facebook i all ära, men det kan aldrig ersätta mötet mellan människor.

TACK alla goa vänner jag har där ute, för att ni finns. Utan er vore jag väldigt väldigt ensam.