Socialist

Förra veckan kände jag en viss rastlöshet och frustration över att sommaren är så lång. Det är sån jag blir när jag inte träffar tillräckligt med folk. Jag är en social person. Jag kan försöka intyga mig själv flera gånger om att jag tycker att det så så mysigt att vara hemma själv, ensam och alena. Men sanningen är att det rätt snabbt börjar krypa i kroppen på mig. Till en viss gräns fungerar barnen bra som sällskap. Men de leker ju med varandra och med kompisar och, ja, det är ju i ärlighetens namn inte så att barnen är till för att vara MITT sällskap. När maken jobbar och jag inte träffar några av mina vänner. Det är då rastlösheten kommer. Det är då jag blir sressad av att behöva hitta på roliga utflykter och laga en massa mat. Vänner ger mig oumbärlig energi.

Vi har haft en fantastisk helg hos våra vänner i Gullbranna. Vi gjorde väl egentligen inte något särskilt. Vi mest umgicks, pratade och liksom bara hängde. Men vilken energi jag fick av det! Rastlösheten försvann. Stressen försvann. Plötsligt vaknar jag på måndag morgon och känner ren och skär inspiration till att packa en rejäl matsäck och ge mig i väg till det närliggande badet. På badet träffade jag två andra goa vänner och det blev en jättetrevlig dag med bad, picknick, fika och en massa prat. Just the way I like it!

Det är tydligen så jag tankar ny energi. Inte genom att (nödvändigtvis) sitta ensam med en bok eller nåt pyssel eller ensam vandra genom en tät skog. Jag får ny fräsch energi genom kontakten med andra männsiskor, med vänner. Andra kanske behöver vara ensam för att koppla av. För mig är det tvärtom.

Detta är något av en ny insikt för mig. Men när jag ser tillbaka så ser jag att det är precis så det är. I perioder när jag har haft vänner omkring mig, det är då jag har mått bra. I peroioder när jag av olika skäl har försakat mina vänner, det är då jag blivit stressad och rastlös och i ärlighetens namn inte mått så bra. Jag har nog haft bilden av mig själv att jag är stark och klarar mig själv. Men det är inte sant. Jag är ingenting utan mina vänner. Jag är ingenting utan kontakt med andra människor. Och då menar jag IRL kontakt. Facebook i all ära, men det kan aldrig ersätta mötet mellan människor.

TACK alla goa vänner jag har där ute, för att ni finns. Utan er vore jag väldigt väldigt ensam.