måndag 9 januari 2012

Ljust!



Solen har lyst i dag. En längre promenad i det härliga vinterfrostiga ljuset väcker varje liten sömnig cell i min ljustörstande kropp. Det knarrar lite under fötterna när jag går. Det vita reflekterar solens strålar och skapar ljus som jag nästan glömt existerar. Vid toppen av ett berg blickar jag (och min 9 åriga son) ut över det frostiga landskapet och jag kan se på honom att även han njuter av den vidunderliga utsikten och ljusspelet som utspelas framför våra ögon.

Vi har inte mycket snö. Det är nätt och jämt vitt. Men det räcker för att väcka den barnsliga glädjen över att det är vinter och vi med stormsteg går mot både ljusare och varmare tider. Inom mig känner jag lyckan av att se vårfloden spricka fram, när det droppar från träd och takrännor. När de första knopparna på träden börjar spira.

Det är långt kvar ännu. Men ljuset väcker hoppet. Hoppet att även efter en regnig vinter kommer det en ljust grön vår.

Får man börja längta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar