lördag 21 juni 2014

Hopplöst beroende

I går var det ju midsommarafton. Av naturliga skäl var det en inplanerad vilodag. Jag hade nämligen sprungit 16 km på morgonen i torsdags och även kört styrka på kvällen (TVÅ gånger på EN vecka! Yay!) Även i dag hade jag tänkt att "vila". Men idag av den enkla anledningen att maken är ute och vandrar med sönerna och jag ville ge min dotter lite "mamma-tid" utan att lämna henne ensam för att springa.

Men. Det är här beroendet kommer in. Redan i går kom tankarna på en springrunda idag in. Jag slog bort dem och kom fram till, gång efter gång, att jag INTE skulle springa idag. Men så körde jag pojkarna till Hökensås. Åkte bil genom härliga skogar på vägen hem. Kände bara: Jag. vill. springa!

När jag kom hem slog jag åter bort den tanken. Hade nästan lyckats bestämma mig för att inte springa när jag kom på mig själv med att fråga dottern: Gör det något om jag sticker ut och springer en sväng?

Döm om min lycka när hennes svar blev: Nej, om jag får baka undertiden så gör det mig inget att vara själv en stund.

Så jag gav mig av på en både rolig och lite utmanande tur. Sprang stundvis längs slutet av Bankerydsleden (den del jag och maken inte sprang förra lördagen) och det var stigning som heter duga. Men kände mig ändå taggad eftersom jag lyckades springa hela den längsta och jobbiga backen utan att gå! När jag kom hem stannade gps:en på 8 km och jag kände mig mycket nöjd med detta. Längre än så ville jag faktiskt inte vara borta från Engla.



När jag kommer in står hon och dansar och berättar sedan glatt att hon bakat chokladbollar. En sats med havregryn och vanligt socker, och en sats till mig utan både havregryn och socker (hon hade använt sötströ och kokoschips istället). Underbara unge!

Så resten av dagen höll jag mig hemma. Vi har haft mysmiddag i kvällssolen på altanen och tittat på en "kärleksfilm". Ni vet, sånt där som man bara kan göra när pojkarna inte är hemma.



Men det är nog dags att inse. Jag är hopplöst beroende av löpning.

Hej, mitt namn är Ebba och jag är löpare.

1 kommentar:

  1. Haha!!
    Ett mkt positivt beroende måste vi ju då tillägga!! Eller hur?! :)
    Härlig känsla det där!

    Men sötaste dottern! Vilket mys ni fick!!

    Kram J

    SvaraRadera