Salomon Fellraiser

Jag har ju varit i valet och kvalet kring vad jag ska köpa för skor. Att jag behövde nya trailskor var tydligt, eftersom jag både får blåsor på tårna av mina gamla och att de är fullständigt blankslitna undertill. Inte så mycket trail där inte!

Så jag har kollat runt på nätet, diskuterat på löparforum och till sist gått runt i affärerna i stan och provat. Tillslut föll beslutet på ett par Salomon Fellraiser. Anledningarna är många, dels har de bra mönster under sulan och lovar bra grepp även i blött och lerigt underlag. De är lätta och har ett lågt drop (skillnaden mellan häl och tår, jag är ju van vid 0 drop så jag vill inte tillvänja foten igen med för mycket drop). Men absolut viktigast av allt: De satt riktigt skönt på foten när jag testade de i butik.

Min filosofi när det gäller löparskor är att hittar man några skor som fyller kraven för det man tänker utsätta den för, så funkar det med vilken sko som helst, bara den känns bra på foten. Detta har jag lärt mig efter ett antal felköp och känt mig lurad av skoanalyser hit och dit.

Denna gång hade jag siktat in mig på Salomon Fellraiser, Salomon speedcross, inov8, icebug (kommer inte i håg vad modellen heter) och Salomon Mantra. De enda av dessa modeller som satt skönt på foten var Fellraiser och Inov8. Och då föll valet på Fellraisern eftersom jag gillar Salomons design och den mycket enkla snörningen.

Nu trodde dock jag att jag skulle få vänta med inköp av skor. Tomas tyckte inte det var läge just nu och jag får väl erkänna att jag ju faktiskt köpte nya skor för inte så längesedan (även om det blev ett felköp).

MEN! Jag fyller år snart. Och i helgen firades alla i familjen som fyller år i Juli (jag, maken och dottern Engla) av mina svärisar. De hade bett min käre make om tips på present till mig och ungefär samtidigt hade jag varit och provat ut storlek på Fellraisern. Så Tomas googlade och hittade ett par i min storlek till ett superpris (tydligen). Så, i helgen blev jag då lycklig ägare av ett par Salomon Fellraiser, en gåva från mina svärisar. Not bad!

Idag var det då dags för test. Kände mig lite halvseg så jag tänkte att jag tar 5 kilometers spåret i Habo, bara för att se hur de känns att springa i. När jag jag väl kom till vägskälet där milen och 15 km spåret fortsätter och man tar av för att följa 5 Km kändes det riktigt bra i både ben och fötter (dessutom hade jag just bestigit THE mördarbacke och var väl lite hög av det) så jag tog av mot Milen. När jag kom till nästa vägskäl kändes allt fortfarande bra och jag valde 15 km spåret. Bra val visade det sig. Skorna levde upp till alla mina förväntningar och i dag var det riktigt lerigt och dant på sina ställen, det var verkligen upp till bevis för dem!

Känslan att springa med de nya skorna var riktigt härlig. Jag kände att jag hade bra skydd för foten på de steniga partierna, på de mer flacka partierna hade jag bra stuns i steget och i leran hade jag riktigt bra fäste. Jag tänker mig att de är super för alla sorters terränglöpning, men antagligen riktigt dåliga för asfalt. Dessa är de skor jag kommer använda i skogen hedan efter. Till mina asfaltsrundor får det nog bli ett par andra... När det nu blir läge för nästa skoinköp... ;-)