Jag är inte gjord för att pressa mig. Jag kan bara inte pressa mig vidare när mjölksyran börjar plåga musklerna.
Hjärnan säger: SLUTA GENAST! STANNA! Du orkar ändå inte hela vägen upp!
Så stannar jag. Pustar en stund, joggar sakta ner för backen och kutar upp igen. DVS några meter, sen skriker hjärnan på mig igen. Och som en lydig hund stannar jag, pustar och joggar sakta ner igen.
Jag pratar alltså om backträning. Jag blir lika irriterad på mig själv efter varje gång, för efter passet är jag sällan särskilt slut. Då känner jag att jag ju definitivt hade orkat pressa mig lite mer. Varje tempoökning.
Jag vill gärna tro att dessa backträningar ändå gör lite skillnad. För jag springer ju faktiskt uppför, fortare än jag brukar. Så någon slags nytta borde det väl göra? Men igår körde jag ett backpass med Tomas och idag har jag ingen extra träningsvärk. Jag hade hoppats att Tomas skulle pusha mig att pressa mig lite extra, men han var så fokuserad på sin egen träning att han inte märkte att jag stannade. Hade nog behövt ha honom bakom mig så att han kunde peppa lite.
Jag är nog inte gjord för den typen av träning. Jag tycker ju bäst om att springa i mitt bekväma tempo, bli bättre så till vida att jag orkar springa längre och längre. Det var ju faktiskt lite intressant att jag tidigare i veckan höll nästan samma tempo på sträckan på 21 km som jag vanligtvis håller på 10 km.
För hälsans skull borde väl den typen av träning egentligen vara nog? Fast det är klart. Genom intervaller och backträning ökar ju både muskelstyrkan och hjärtats kapacitet, och det i sin tur borde ju förbättra hälsan ytterligare.
Så, backpass är nog trots allt ett nödvändigt ont. Men vad kan jag göra för att vinna när hjärnan skriker stanna? Någon som har ett tips? För visst hjälper säkert även mina intervaller till att göra lite förbättringar i formen, men med tanke på att jag ogillar den typen av löpning så vill jag ju att det jag faktsiskt gör ska vara effektivt och ge resultat. Kanske måste jag helt enkelt bestämma mig innan. Bestämma mig för att kuta på tills jag stupar eller klockan piper att jag kutat den förbestämda tiden. Jag kan vara envis. Får försöka ta fram lite envishet i löpningen också-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar