onsdag 19 oktober 2011

Water finds me



I dag hade jag bestämt mig för att cykla till jobbet. Ok, jag tvekade in i det sista och Tomas erbjöd sig faktisk att köra mig. Men jag är funtad så att om jag har fått en tanke i huvudet, då kan jag inte bortse från den. Lite som den gången när jag klippte av håret. Jag visste ju egentligen att jag skulle ångra mig bittert. Men jag fick inte tanken ur huvudet förrän jag faktiskt gjorde det! Och SOM jag ångrade mig! Men då behövde jag ju sen inte fundera på hur jag skulle se ut i kort hår...

Så i dag hade jag bestämt mig för att cykla till jobbet. Jag har ca 1 mil till jobbet. Optimist som jag är så tänkte jag ungefär så här i morse: Jag är klar, kl är 07:00, det regnar nog inte, och det är nog rätt så flackt ändå, vägen till mitt jobb. Jo, jag cyklar! Vad kan gå fel?

Till att börja med, jag hade som sagt inte tänkt in regn i min lilla cykeltur. Så efter ca 500 m tänker jag som så, att det hade ju varit käckt med regnbyxor, eller i alla fall vantar och mössa. Men, vem orkar vända? Nej, bättre att köra på.

Nästa tanke som slår mig: Det hade kanske varit käckt med en cykel som inte själv bestämmer när det är bäst att växla. Jag har en treväxlad cykel men det lättaste läget hoppar bara i gång i nerförsbacke, av någon märklig anledning. Ytterligare en bit på min lilla cykeltur så inser jag det uppenbara: Det är verkligen inte flackt på vägen till mitt jobb. Det är i stort sett bara uppför! Kom i håg att det var mörkt, det tokregnade, jag cyklar på en väg som inte har någon väggren och dessutom är det idel uppförsbacke! Jag lovade mig själv att aldrig ALDRIG ge mig på detta igen, i alla fall inte i ösregn. Sista biten till jobbet funderade jag på hur jag skulle ta mig hem, kanske kunde maken hämta mig. Trots allt.

Men efter en dag full med hälsosamtal och vaccinationer kändes det trots allt inte å hemskt att cykla. Den lilla detaljen att det regnade ännu mer intensivt än i morse brydde jag mig inte så mycket om. Så jag trampade hemåt. Det var väldigt mycket lättare att cykla hem! Bara en lite halvtuff uppförsbacke, resten utför! Problemet var bara att det ju regnat hela dagen och nu stod det som spön i backen. Ja, ni fattar själva. Jag var inte direkt torr när jag kom hem. Men härligt glad faktiskt. Regn och rusk har inte riktigt den effekten på mig att jag blir sur. Inte när det gäller en sån här sak, där jag själv valt att t ex cykla, för att känna på hur det funkar att cykla till jobbet.

Ett varmt bad efter denna tur, medan maken fixade middag. Jo, jag var rätt trött efter detta och är fortfarande rätt sliten. Men jag har uträttat något i dag.  Bestigit ett Mount Everest! Typ.

Nu funderar jag bara på varför det alltid är löjligt regnigt just de dagar jag får för mig att cykla en längre runda? Tål att fundera på....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar