LCHF. Igen.

Jag har inte skrivit så mycket om LCHF den sista tiden. Det betyder inte att jag gett upp det. Däremot betyder det att jag har vant mig vid att äta så, så det känns inte alls särskilt konstigt eller annorlunda längre.

Däremot upphör man ju aldrig att förvånas över vad man får läsa om kost, på tillsynes seriösa sidor. Läs HÄR till exempel, läs även gärna kommentarerna till det hela. Då börjar man undra. Varför i hela världen är detta ett så fantastiskt känsligt ämne? Är det så att sockermonstren i oss skirker rakt ut vid tanken på att äta färre kolhydrater?! Eller vad handlar det om? En ovilja till förändring? En ovilja till att inse att vi kanske inte har alla svar och det vi hela tiden trott är rätt faktsikt kan (hemska tanke!) vara ganska så fel?

Vill man prata vetenskap så finns det vetenskapliga undersökningar som styrker LCHF-tänket.

Men åter igen. vad är det som är så provoserande? Jag ska ärligt säga att jag trots detta skönjer en smått ändrad uppfattning. Allt fler konstaterar att jo, det kanske kan ligga nåt i det där med LCHF och GI, men är det hela sanningen? Nånstans där ligger jag själv. Jag tror att det ligger mycket i tänket med LCHF. Men tror jag att det är hela sanningen? Nej, det tror jag faktsikt inte. Jag tror att vi ständigt kommer lära oss mer, miljön och tillgången på mat runt omkring oss förändras och därmed blir man tvungen att ibland kanske omdefiniera vad som är det bästa.

Tills dess fortsätter jag att äta och leva ungefär som jag gör nu. Med yoghurtfrukost med nötter och bär, ägg och kaffe. Mat lagad på full feta produkter och grönsaker till lunch och middag (hoppar över kolhydratdelen). Någon frukt till mellanmål under dagen. Till helgen unnar jag mig godis eftersom jag är fullt och fast övertygad om att man KAN äta sånt som inte är så nyttigt ibland. Det handlar bara om att inte låta något få makt över en. Om jag styrs av mitt sötsug, då är jag ju inte fri. Men om jag själv, utan sug, kan välja att äta godis eller en kaka, då är jag fri och har nog hamnat ganska nära vad som är sunt. Frukt är kanske inte helt och hållet LCHF, men jag började märka att både mitt hår och mina naglar blev sämre utan frukt. jag äter massor med grönsaker men tydligen så räcker inte det. En eller ett par frukter om dagen kirrade det problemet. Blev jag då mer sötsugen av att börja äta frukt igen? Nej, faktiskt inte. Frukten smakar gott och är nyttig. Men som med allting annat så ska man ju inte överdriva.

En sund själ i en sund kropp. Det är vad jag eftersträvar! Sen kanske man kan ösnka sig att man var lite smalare, men jag är normalviktig och har hållit vikten sedan i våras, utan större ansträngning. Så som "metod" sett så verkar ju detta fungera mycket bra!

Over and out