söndag 23 mars 2014

Trail running eller terränglöpning

Här har jag gått omkring och trott att jag är en ganska hyfsad löpare.  Jag springer ungefär 3 mil i veckan och jag brukar inte vara halvdöd efter ett milpass. Jag är väl medveten om att det inte går särskilt fort,  men målet med min löpning är inte att bli snabb. Det är att få så bra flås att jag kan springa länge länge utan att bli helt slut. Det målet tycker jag att jag uppehåller ganska bra.

Men så kom terrängpasset. Jag ska ju springa en halvmara i augusti,  i Sälen (typ upp och ner för diverse slalombackar). Så jag tänkte att det nog kan vara bra att springa lite terräng. Så,  igår tog jag med mig Tomas till Habo för att springa 15 km spåret. Var faktiskt riktigt nervös innan.  Vilket är lite märkligt egentligen eftersom jag bara skulle springa utan att fokusera på tiden och sällskap hade jag ju.  Men den känslan kanske ändå säger något om mig som löpare. Jag verkar vara lite rädd för att ta ut mig för mycket.  Vill inte bli så trött att jag kräks liksom. Lite därför mitt mål med löpningen är att hålla mig i bra form.  

I alla fall.  Turen igår visade sig vara betydligt jobbigare än jag väntat mig.  Jag tog det lugnt i första mördarbacken, ville ju hålla hela vägen.  Men det visade sig bara vara början på ett oändligt antal jobbiga backar.  Under turen fick jag stanna och gå flera gånger och dessutom vrickade jag till foten så att varje steg där jag inte landade rätt gjorde riktigt ont.  Underlaget var en blandning av skogsstig (med massor av rötter och stenar), grovsteniga vägar och träskmark. Efter ca 12 km var jag så trött att jag helst av allt bara ville lägga mig ner och gråta.  Var arg på underlaget, arg på mig själv för att jag har så dålig kondis och riktigt trött i benen.  Men jag kämpade på.  Tack vare att Tomas var med så tog jag mig ändå i mål. 15 km i oändlig terräng. Halvan i Sälen kändes då mycket långt borta.  Hur sjutton ska jag klara 2.1 mil i terräng när 15 km kändes som ren tortyr?  

Men den känslan försvann ganska snabbt.  Redan i dag är jag sugen på ett nytt terrängpass. Konstigt nog.  

Trots allt är det ju ett tag kvar till augusti och att träna terräng borde ju göra mig till en starkare löpare även på asfalt.  Så, blandad träning (asfalt och terräng) är det som gäller från och med nu!  

Heja mig!

1 kommentar:

  1. HEJA DIG!! Superbra ju!!!
    Känner igen mig i det du skriver att man blir lite nervös sådär...
    Så blir jag vid längre distsnser... Osäker på fart etc Vill ju hålla hela vägen... O helst hålla en jämn fart, bra löpsteg o förhoppningsvis få en bra tid - sådär som en bonus...! ;P

    Tror kanske det är en vanesak...
    O det är lååångt kvar till augusti!!!

    Kram på dig!

    SvaraRadera