Igår hade jag planerat att springa hem från jobbet. Eftersom det gått lite si sådär de senaste gångerna jag sprungit hem så tänkte jag förnya turen. Jag tog istället för "raka vägen" en liten omväg upp på berget med en fantastisk utsikt och åkrar som liksom böljar längs vägen. Den bilden höll mig igång hela backen upp. Väl uppe så var det ju faktiskt precis så härligt som jag föreställt mig, så då gick ju några km av bara farten! Lite längre hem, men mycket enklare rent psykiskt. När jag kom till Bankeryd så kände jag faktiskt att jag hade lite krafter kvar, gps:en sa 16 km. Då tänkte jag, bara 4 km till så har jag ju sprängt 2 mils gränsen! Tänkt och gjort. Turen slutade på 20,2 km. Och jag är sjukt nöjd! 2 mil utan att gå en enda gång! Jag behövde inte ens stanna vid något övergångställe!
Nu blir det ett par dagars vila från löpning innan det är påt igen. Turen igår fick mig verkligen att komma i håg varför jag v älskat löpningen så mycket! Känslan att nå nya mål är helt enkelt värt alla långa pass där motivationen och orken ibland tryter.
Undrar just vad nästa milstolpe blir?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar