Idag hade jag beslutsångest angående att gå upp och ta en morgontur före frukost. Å ena sidan ville jag, å andra sidan kände jag inte alls för det. Blev lite rädd att jag liksom tvingar ut mig så att jag snart känner mig tvungen att springa. Då försvinner ju liksom glädjen med att springa!
Men till slut bestämde jag mig för att det bara var latmasken som talade och klev upp och gav mig av. Som en liten kompromiss dock valde jag att inte springa milen. Tänkte ta en 5km istället och försöka springa fortare än vanligt. Pressade mig att springa lite fortare än jag tycker är bekvämt hela vägen. Det c gick väl sådär får jag säga. Kom 4.82 km, lite snabbare för varje km, den sista snabbast. Men. Turen tog tvärstopp vid nämda sträcka. Plötsligt vände det sig liksom i magen och jag fick stanna och kräkas! Det har aldrig hänt innan. Men jag tror att jag inte tagit ut mig särskilt mycket på mina löpturer heller.
Gick sedan den sista kilometern hem. Vilket nog var ganska bra nedvarvning. Så hur gick det då? Ganska ok faktiskt. Mina körs turer brukar gå i en fast på ca 6,10-6,20 fart. Idag blev medelfarten 5,42.
Ganska nöjd ändå. Nu vill jag verkligen springa en lugn mil nån av dagarna som kommer. Men för att utvecklas måste jag kanske lägga till lite intervaller och backträning. Hur tråkigt det än är. Frågan är bara när man ska hinna med det?
Grymt vad duktig du är! Springa milen bara sådär och med så hög fart!! Ska inte tala om vad min fart brukat ligga på tidigare...har dock knyte klockat alls på länge och tyvärr inte sprungit så mkt heller. Vill skynda långsamt så benen håller. Nu kommer ju dock snart barfotalöpningårstiden åter. Då kanske!!
SvaraRadera