tisdag 18 mars 2014

Fortsätt simma, fortsätt simma...

Med risk för att låta som en tvättäkta hurtbulle vill jag nu berätta om min morgon. Förra veckan hade jag det ju lite kämpigt på springfronten. I min mycket vetenskapliga analys av detta kom jag fram till att jag nog springer på fel tid på dygnet. Eftermiddag efter jobbet = trött och energilös. För att råda bot på detta planerade jag in ett springpass på morgonen. Morgonen = pigg och utvilad. Borde rimligen funka bättre.

Så, i dag ringde "väckarn" kl 05:25. Jag var redan vaken så det var inget offer att gå upp. Hoppade i löparkläderna som jag såklart lagt fram kvällen innan och gav mig av. Lite halvskumt var det ute när jag satte av.

Jag har börjat springa utan musik. Jag har kommit på att det är mycket lättare att komma in i rätt "lunk" när andningen och hjärtat får bestämma takten. Dessutom så är det  på morgonen faktiskt bättre för motivationen att lyssna på fågelsången, som liksom tar ny fart när solen börjar titta fram. Men ibland kommer min hjärna på egen musik. Eller manar fram ur minnet nånstans rättare sagt. Under den 3:e kilometern idag började jag nynna på: "Fortsätt simma, fortsätt simma, hur gör man då? Jo, man simmar!" Från Hitta Nemo. Ska väl kanske tilläggas att de första 3 kilometrarna på dagens runda är en enda lång uppförstbacke. Men Doris tog mig upp. Väl uppe började solen färga himlen röd och fåglarna tog i med ny fart. Låten som då poppade upp i huvudet var av en helt annan karaktär: "Morgon mellan fjällen, hör hur bäck och flod, sårlande mot mot hällen, viska Gud är god, Gud är god...." Så det där att jag springer utan musik kanske är en definitionsfråga, om jag tänker efter.

Dagens tur blev ai alla fall en runda på 10,5 km. En något backig sådan, då jag istället för att ta en sväng runt attarpsdammen (som jag brukar på min nya milrunda) tog svängen upp ur "dalen" och upp på nästa lilla kulle. Trodde i min enfald att den svängen skulle göra turen längre än en mil, men så blev det inte. Är dock ändå riktigt nöjd. En backig mil borde ju vara minst lika bra träning som en mera flack 16 km-tur (i ös-regn ska tilläggas) för min morgonrunda tog jag istället för att springa hem från jobbet i dag och nu vräker regnet ner så med facit i hand, om nu denna nya "metod" att springa på morgonen ska utvärderas, så var det ett mycket smart drag:

Positivt med morgonspring: Lugnet på morgonen är oslagbart. Att vara uppe på en kulle och blicka ner över Bankeryd i soluppgången är helt magiskt. Man får energi som räcker hela dagen vilket även påverkar både arbetsprestation och humör. Och, man slipper (i alla fall i dag) springa hem i ösregn.

Negativt: Hmm, en timmes förlorad sömn möjligen, men det var inget som påverkat dagens energi.

Så, detta verkar ju vara ett vinnande koncept. Som det känns nu tar jag nog en morgonrunda även på torsdag eller fredag och en längre tur till helgen.

Om inte detta fick dig att bli taggad att börja springa på morgonen så kanske den HÄR artikeln kan inspirera. Den såg jag faktiskt efter dagens runda. Vilket sammanträffande.

3 kommentarer:

  1. Åh så härligt det låter!!! Älskat att springa på morgonen! Har dock inte gjort det på länge...just nu skulle skidor passa bättre ;)

    SvaraRadera
  2. Jag kör mest morgnar.
    Lämnar barnen i skolan i träningskläder o springer en sväng o sen hem.
    Riktigt bra start på dagen!!
    Men ibland när jag kör kvällspass kan jag känna att jag får sånt spänst o fart i benen.
    Så lite variation kanske e grejen...? :)

    Kram J

    SvaraRadera
  3. Ja, variation är nog faktiskt grejen! Denna vecka har det blivit mer på em tid. Varit lite för trött på morgonen helt enkelt.
    Men va bra att kunna lämna barn och sen springa! Låter riktigt lyxigt i mina öron! Här är det nästan alltid jag som lämnar hemmet först, när barnen sitter i pyamas och äter frukost. ..

    SvaraRadera