Jag har en plan i huvudet för hur jag vill springa. Enkelt uttryckt handlar det om att springa 3-4 ggr i veckan varav minst ett pass som är 15 km eller längre. Ofta tar jag långpasset i början av veckan. Av flera anledningar. Dels för att jag har mest energi i början av veckan, måndagar är definitivt min effektivaste dag i veckan och dels för att då känner jag att jag är på gång. Har jag sprungit 2 mil på måndagen blir jag inte lika abstinat efter att springa om det inte blir nån löpning på ett par dagar.
Jag har egentligen inte reflekterat över detta förrän nu. Förr kunde det räcka med 1 mil så var jag tillfredsställd, men nu krävs det mer.
Jag har åter igen blivit lätt förkyld. Inte så att jag är sjuk, men snorig och täppt. I övrigt mår jag bra, men det hindrar mig i min löpträning. I söndags fick jag korta ner mitt långpass, orkade helt enkelt inte mer än en mil och då sprang jag ändå i riktigt lugnt tempo. Sedan dess har jag vilat. Känns som en evighet! Men så inser jag att det bara är knappt två dagar utan löpning. Två dagar! Och jag är abstinent!
Känner verkligen för att ta en tur i morgon bitti. En lugn och kort tur kanske jag ändå fixar? Eller riskerar jag att snorigheten blir mer utdragen?
Vem vet. Den som lever får se. Får väl helt enkelt se hur det känns imorgon. Är mindre snorig idag än igår, så, kanske kanske!
Jag har nog gått och blivit beroende. Beroende av att känna att jag orkar springa långt. Beroende av känslan efter en längre tur. Beroende av att låta benen gå och tankarna flyga.
Det är mitt andningshål. När jag inte får springa blir jag lätt stressad.
Måtte jag bli helt frisk snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar