Humörsvängningar

Igår var jag allt annat än en trevlig person.

Det började med att jag satt i bilkö på väg till jobbet och fick ett sms som gjorde mig mycket irriterad. Riktigt kände hur pulsen steg (inte lika trevligt när det beror på irritation och inte en härligt seg backe!).

Nåja, kom till jobbet och gjorde vad jag skulle. Gjorde mitt bästa för att vara trevlig men var arg, frusterad och extremt omotiverad. Det hände lite grejer under dagen också som spädde på mitt dåliga humör och när jag var på väg hem bestämde jag mig för att ta en springtur.

Det ska sägas att en springtur inte alls kändes lockande. Snöslask och regn. Och ganska kallt. Inte precis mitt favoritväder. Men i vanliga fall brukar inte det bekomma mig så mycket. Jag är van att springa i ur och skur.

Gav mig i alla fall ut. Mest för att jag ju så väl vet att humöret brukar bli bättre av en springtur. Jag tog med mig Frost också. Han har inte fått så mycket motion de senaste dagarna så det var minst sagt välbehövligt för honom.

Till en början var Frost inte alls intresserad av att springa. Jag fick mer eller mindre släpa honom längs gatorna. Strax fick jag håll också (vilket jag inte brukar få, kan det ha att göra med att jag ätit kolhydrater de senaste dagarna? Jag brukar annars ligga lågt i kolhydrater...). Tänkte först ta ett par varv i elljusspåret men där var det så slaskigt och halt att det var med livet som insats som jag halkade framåt där (hade valt fel skor, mina blankslitna altra fick inte just nåt fäste i den terrängen).

Så, jag tog mig upp till cykelvägen igen. Frost började lite smått att fatta att det var springa vi skulle göra. Mitt håll började ge med sig. Mot slutet av turen kom en skön sträcka med svagt utför, snö- och halkfri cykelbana och några riktigt bra låtar i luarna. Jag drog på. Det kändes bra, så jag körde lite fartlek och öste på och saktade in lite om vartannat. Frost verkade tycka detta var en mycket roligare form av löpning och hakade glatt på mina spurter. Äntligen kom flytet! Dagen med det usla humöret höll verkligen på att ta en ny vändning.

Väl hemma igen (rejält blöt men väldigt glad) skulle jag bara kolla i klockan hur långt jag sprungit och vad jag hållit för fart i slutet där jag fick sån feeling. Döm om min förvåning och irritation när klockan visar 200 meter! Fick ett smått spel på att tekniken inte ska funka JUST IDAG! Men besinnande mig efter en stund. Kollade i ett kartprogram hur lång rundan varit (11,5 km ungefär) och endorfinerna från springturen började ta över igen.

Hur snabbt jag faktiskt sprang lär jag aldrig få veta. Men jag kan ju roa mig med tanken att det antagligen var pb på 500 meter eller så. Och idag är jag mitt vanliga jag igen. Glad, pigg, effektiv och framförallt motiverad!

Det är inte klokt vad en springtur kan göra för humöret. Särskilt när det usla humöret jag led av igår antagligen bottnade i löpabstinens. Jag har vilat fler dagar den senaste veckan än jag brukar (tränar normalt nästan varje dag). Det är tydligen inte min kropp van vid,

Så, hedan efter får jag se till att inte vila för ofta. För både min och mina medmänniskors välbefinnandes skull!