I går kom vi upp till Sälen för att på lördag springa en halvmara i fjälltrail. Jag har varit ganska nervös för detta. Någon sa att jag behöver ju inte vara nervös, eftersom jag inte slarvat med träningen. Men det är ju precis just därför som jag blir nervös!
Jag har tränat och planerat och just därför blir det viktigare att loppet går bra!
En annan orsak till att jag varit nervös är att jag aldrig sprungit i fjällen innan. Dessutom är ju banan helt ny för mig och en viktig mental grej för mig när jag springer långt är att jag kan dela upp banan i mindre delar och medan jag springer förbereda mig för det som ligger framför.
Men, den observante ser att jag skrev varit nervös. Nu är jag inte det längre. Bara sådär lite tävlingspirrig. Orsaken är att vi idag har rekat större delen av banan. Vi har gått känns ca 12 km av banan och åkt bil längs en annan del. Under promenaden (eller vandringen rättare sagt) provsprang jag också i terrängen.
Detta gjorde mig mycket mer taggad än jag vågat föreställa mig! Nu kan jag knappt vänta tills jag får testa hela banan "på riktigt".
Men en sak är säker: det är ganska backigt, rejält blött på sina ställen och mycket stenigt. Terrängen känns roligt utmanande!
Hur det går? Det får ni veta imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar