Medan jag väntar på att mitt knä ska bli bra roar jag mig med lite alternativ träning. Det har blivit en hel del cykel (hej träningsvärk!) Och styrka för rumpa och mage (bålen, eller core som det också kallas).
Jag hittade en bok med titeln "Starka former, mage och rumpa". Eftersom det var just magen och rumpan som sjukgymnasten tyckte att jag behövde jobba med kändes det titeln klockren.
Boken i sig är kanske inte så bra skriven och hon (Olga Rönnberg) kallar löpning för "en hobby man lika gärna kan sluta med". Men om man lyckas se förbi det finns där grymma beskrivningar om hur man hittar rätt muskler och hur man sedan aktiverar dem.
Plötsligt vet jag hur jag ska spänna för att nå den inre magmuskeln och hur en korrekt hållning egentligen känns.
För att vara ärlig hade jag glatt fortsatt att springa som en anka på lina om jag inte fått problem med knät och blivit tvungen att söka hjälp.
Så, jag antar att det finns något positivt med att vara lite skadad.
Men det tar inte udden av löpsuget. Tyvärr.
Problemet med knät har jag dessutom hittat ett namn på, eller diagnos om man så vill. Sjukgymnasten sa att det var någon form av smärtsyndrom, inte löparknä, inte hopparknä. Det jag drabbats av är PFSS (patellofemoralt smärtsyndrom) som beror på överansträngning.
Det positiva i kråksången är att det inte är några strukturella skador på knät. Det negativa är att det anses vara en långdragen knäskada. Allt från 3 månader till 3 år kan det ta att rehaba. Jag siktar nog på 3 månader. Jag tänker vara nitisk i mitt vilande (bara träna alternativt) och se till att bli stark i musklerna kring höfter och mage. Då borde jag kunna komma tillrätta med problemet tycker jag.
Så, idag känns det trotsallt hoppfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar