Jag vill ut på en springtur. Helst långt, gärna hela bankerydsleden och lite till. Men just det. Jag var ju lite skadad.
Det gick bra att springa 11 km igår. Det blev både något längre än jag tänkt och något högre fart än planerat. Men det är så det brukar bli när jag springer med Tomas (min man).
Man kan fundera på vad som gjorde att det plötsligt gick att springa 11 km utan någon som helst känning i knät. Kanske är det en kombination av flera förebyggande åtgärder: Jag försökte fokusera på hur brett jag satte fötterna. För att motverka mitt smala löpsteg. Det kändes lite som om jag sprang och samtidigt skitit ner mig. Men, det funkade. Även om det var mentalt jobbigt att hela tiden tänka på hur jag sprang.
Jag har även tränat säte och mage varje dag sedan i torsdags. Och även stretchat och foamrollat höftböjaren två gånger varje dag.
Sedan har jag ju faktiskt vilat från löpning helt i 3 dagar (och på 4:e dagen blev det bara 1,5 km offtrail löpning med hunden).
Jag brukar max ha 1 vilodag på raken. Om ens det.
Så, lite svårt att säga vad som hjälpt, vilan eller mitt ändrade löpsteg? Kanske båda?
Jag är inte så naiv att jag tror att styrketräningen och stretchen redan hjälpt mig! Det är ju ett mer långsiktigt projekt.
Tyvärr får man väl säga att gårdagens tur satte fart på löpsuget! Hjärtat säger: ut och spring! Det gick ju bra igår! Medan hjärnan säger: Ta en vilodag!
Samtidigt läser jag om många som laddar för ultravasan. Många har varit ute på sitt sista långpass inför uv i helgen. Vilket gör mig lite nojig. Borde jag inte också ge mig ut? Räcker min grundträning?
Svaret är såklart att nej, jag borde inte ge mig ut. Och ja, den grundträning jag redan har för riktigt långa pass måste räcka.
Det får bära eller brista. Men jag har så länge sett fram emot ultravasan att det bara måste gå vägen!
Loppmänniskan i mig vill inte låtsas om att jag får tagga ner ambitionen inför loppet. Den vill fortfarande satsa på att få en tid att vara stolt över.
De två kommande veckorna som är kvar innan uv kommer att vara en utmaning i sig. Att våga vila och alternativ träna för att vara i så bra form som möjligt den 20 augusti.
Jag har ännu inte hunnit ta ett pass på badhuset (vattenlöpning) och helt ärligt är jag lite nervös! Har ju aldrig testat det! Inte ens sett andra göra det! Är det svårt? Jobbigt? Roligt? Det återstår att se. Imorgon efter jobbet är det jag som vattenlöpa.
Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar