Råda ultra, mitt första 6-timmars lopp

 I helgen sprang jag mitt första 6-timmars lopp. Det handlar alltså om att springa runt runt på en bana i 6 timmar. Den som hinner längst/flest varv vinner.

Jag har tidigare hört talas om dessa x-timmars lopp. Det finns allt från 1-timmes till 48-timmars lopp. Jag har väl då tänkt att man måste ju vara galen om man springer runt på en och samma bana i flera timmar! Men, dels har jag läst diskussioner om dessa lopp på både facebook och på jogg.se och fått känslan av att dessa lopp kan vara riktigt trevliga och dels läste jag i Rune Larssons bok "Löparglädje" att just ett 6-timmars lopp är perfekt träning inför t ex Ultravasan.

Därför började jag leta efter ett lämpligt 6-timmarslopp att ställa upp i. Jag tyckte mig minnas att jag hört talas om ett lopp som inte går på asfalt, utan i ett elljusspår. Det lät i alla fall mer lockande än runt runt på en bana med asfalt. Efter lite googlande hittade jag då detta lopp: Råda Ultra. Lyckligtvis visade det sig att Råda ligger strax utanför Lidköping, vilket inte är allt för långt ifrån där jag bor. Så, bara att anmäla sig!

Inför loppet hade jag lite bryderi kring vad jag skulle ha på mig. SMHI sa ca 18-20 grader varmt och sol. Lätt vind. Var lite i valet och kvalet om jag skulle våga mig på att springa i sporttop och hotpants, men bestämde mig tillslut för att springa i min nya sportBH från Panos Empario (den sitter verkligen jätteskönt!) ett par hotpants och min blå löparklänning. På fötterna hade jag mina löparstrumpor från Kari Traa pch mina Hoka one one. Solskärmen kändes också självklar med tanke på solen. Denna klädsel visade sig vara helt perfekt. Lagom varmt och inget skav! Förövrigt kan jag verkligen rekommendera att springa i just klänning. Den hänger ju lite löst ner över benen och när den fladdrar i vinden kommer svalare luft in underifrån. Väldigt skönt när det är varmt! Har man t ex kjol med inbyggda tajts och ett linne blir det inte riktigt den effekten. Eftersom det var soligt var solkräm också en nödvändighet. Jag fick tipset av en vän att prova Evy Solskydds mousse. Den funkade fantastiskt bra! Jag använde faktor 30 och moussen gick snabbt in i huden, kändes inte det minsta kladdig och skyddade bra hela dagen trots en hel del svettande! Rekommenderas varmt! Och nej, jag är INTE sponsrad att skriva detta. ;-)

Så var det då dags för start. Innan start hade jag och Tomas gått ett varv runt banan för att liksom kolla in den. Ett riktigt mysigt spår med både löv och barrträd runtom. Träden gav i viss mån skön skugga. I startfållan blev jag i vanlig ordning lite pirrig. Det är verkligen något speciellt med att alla gör sig redo, står beredda med sina GPS-klockor och man riktigt känner adrenalinet pumpa! Så gick då startskottet och vi var iväg! Mycket snart upptäckte jag dock att jag lyckats klicka igång fel program i klockan, ett som inte visar farten utan bara distans! Panik! Under lopp är det viktigt för mig att ha koll på farten så att jag håller ett jämt tempo. Skulle jag nu bli tvungen atts pringa i 6 timmar på känn?! Bestämde mig snabbt för att det går ju inte, stoppade klockan och startade om den och denna gången fick jag i gång rätt program. Skönt.

Jag föll snabbt in i ett skönt tempo. Joggade på och funderade på vad man nu ska fundera på i hela 6 timmar. Kom inte på nåt bra så ganska snart sysselsatte jag mig med att fundera över hur jag skulle lägga upp vätske- och energiintag. Jag hade innan tänkt att dricka och äta något varje 30 minuter. Men jag började tycka att det kändes meckigt. Och dessutom var jag rejält törstig redan i början. Så jag bestämde mig för att dricka eller äta något vart annat varv. I början drack jag alltså vatten efter två varv. Tog lite saltgurka efter ytterligare två varv, sedan vatten igen efter två varv och så höll jag på. Vid varvningen fanns ett bord med diverse saker att äta och dricka. Jag hade bestämt mig för att detta skulle vara ett sätt att testa vad min mage tål under längre lopp så jag hade inte med mig något eget. Körde uteslutande med det som bjöds. Under loppets gång testade jag både vattenmelon, gelehallon, saltgurka, chips, vatten och coca-cola.

Att dricka läsk tog däremot emot en aning. Jag har inte druckit ett enda glas läsk på flera år. Men när jag började närma mig 30 km i distans "mutade" jag mig själv med att när jag passerat 30 km får jag fira med ett glas cocacola. Colan var ljummen och ganska avslagen, men jag kände nästan direkt vilken enorm energikick jag fick. Då bestämde jag mig för att jag fick ta ett glas cola var 5.e kilometer.

Som ni märker la jag mycket av min tankeverksamhet på att fundera över mat och dryck. Förövrigt försökte jag hålla koll på min "konkurrent". Vi var som sagt 3 kvinnor som ställde upp i 6-timmars loppet. En av dessa kvinnor gick hela loppet och var därmed inget hot. Den andra kvinnan såg väldigt vältränad och stark ut och jag tänkte direkt att henne har jag ingen chans emot. Så, jag släppte tanken på att eventuellt kunna vinna kvinnokampen. MEN! Efter kanske 2-3 timmar kommer jag ikapp henne. Hon går och masserar sin höft. När jag springer förbi henne ropar hon: "Nu har du nog varvat mig!" Va?! nej, det tror jag inte! Ropar jag tillbaka och springer vidare. Får inte ihop hur hon kunde tro att jag varvat henne?! Nåja, jag pinnar på lite till, för om hon tror att jag varvat så kanske hon ger upp lite och då kanske jag faktiskt kan varva henne!

Jag springer på. Börjar känna mig sliten, men tanken att kanske, kanske kunna vinna damklassen upptar nu mina tankar. Ganska snart hinner jag ifatt den andra kvinnan igen och nu är ju även jag säker på att jag varvat henne minst en gång. Men det är ca 3 timmar kvar och jag vågar inte hoppas för mycket. Varven tickar på, i nästan varje varvning ropar speakern upp mitt startnummer och namn och säger "Här kommer Elisabeth Ankarcrona, etta just nu i damklassen" Mycket märklig känsla!

Veckorna innan loppet har jag kollat in på deltagarlistan och med skräckblandad förtjusning sett att det var väldigt få kvinnor anmälda. Bara jag och två till! Jag skojade med Tomas och sa, som det ser ut nu så blir det ju pallplats hur det än går!

Det faktum att jag ligger etta gör att jag även när jag börjar känna mig trött inte slår av på farten. Jag är livrädd för att den andra kvinnan ska ha fått nya krafter och komma som en blixt bakifrån! Snart varvar jag henne igen. Men inte ens då kan jag slappna av. När jag springer om henne är jag väldigt trött och har nog saktat in en aning, då börjar hon ta upp kampen och springa om! "Aldrig i livet!" Tänker jag och pressar på igen. Jag behöver inte pressa särskilt länge innan jag är om igen och förbi.

Denna lilla kamp i tävlingen är nog förklaringen till att jag lyckades hålla en så pass bra fart i hela 6 timmar! Tomas, som också sprang det här loppet, men var sliten efter att ha sprungit BUM förra helgen och därför tog det lugnt, peppade mig när jag sprang förbi honom. "Det ser lätt ut!!" och "Detta är verkligen din dag!" sa han när jag sprang förbi. Det gav enorm energi och jag sprang vidare. Löjligt förtjust över att det var "min dag".

När det var bara 10 minuter kvar av alla dessa 6 timmar slog jag följe med Tomas. Jag var trött och han fick peppa mig sista biten. Tomas hade koll på klockan och klockan 18:00 stannade alla runt omkring oss. Så var loppet då äntligen över! Jag stoppade klockan som visade på 60,7 km. Tog av mig nummerlappen och la den på marken. helt enligt de instruktioner vi fått före start. Så började vi då gå tillbaka till starten. På mycket vingliga ben ska väl tilläggas!

Tillbaka vid starten fick alla varsin medalj och en påse rotfruktsbröd. Och efter dusch kunde man köpa nygrillade hamburgare med potatissallad och dryck. Jättetrevligt att sitta där i gräset i kvällssolen och njuta av en hamburgare och tillsammans med Tomas summera dagen. Därefter var det prisutdelning. Som kvinnlig vinnare av damklassens 6-timmarslopp fick jag välja pris först. Det fanns ganska mycket att välja på som kokböcker, en väska från friskis och svettis,  badhanddukar och löparsolglasögon. Som den smålänning jag är valde jag såklart solglasögonen.

Glada och en aning möra gav vi oss sedan av hemåt igen. Mycket nöjda med dagen.


Detta var mitt första 6-timmarslopp. Men med all sannolikhet inte det sista!