Det blir inte alltid som man tänkt sig

Idag var min plan att springa till tåget i Jönköping, för att hinna lite tidigare till jobbet så att jag kunde vara med på morgonmötet som börjar kl 07:45. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

I morse vaknade jag av att Tomas låg och fäktade och lät. Jag drämde till honom och frågade vad han höll på med och såklart drömde han. Nåja, min väckare hade ju inte ringt så jag försökte somna om. Det funkade inte.  Jag vände och vred mig. Funderade över vad klockan var och tillslut beslöt jag mig för att kolla. Då var kl 05:25! Shit! Jag hade ju ställt klockan på 05:00! Kollade väckaren och den var ställd på 05, men hade av någon märklig anledning inte ringt. Hmm.

Nu ställdes jag ju inför det svåra valet: ska jag strunta i att springa och skynda till det jättetidiga tåget? Eller skynda mig och springa fort som sjutton och ändå försöka hinna med tåget som gick 06:30 från stan?  Eller ta det lite lugnare och satsa på att ta tåget jag brukar?

Jag bestämde mig för det senare. Jag hade ställt in mig på en morgontur i ösregn (enligt smhi skulle det regna). Men ute rådde vackert morgondis utan regn så en lugn jogg till Jönköping kändes helt rätt. Sen är ju jag sån att har jag bestämt mig för nåt så ändrar jag mig ogärna.

Det blev en riktigt härlig tur. Tog vägen över Järstorp och väl framme vid stationen var det över 20 minuter kvar tills mitt tåg skulle gå, så jag tog ett extra varv i stan. Att springa i innerstan på morgonen är faktiskt ganska mysigt!  Nästan folktomt, en och annan människa på väg till jobbet. Det råder lite lugnet före stormen.

Nu sitter jag på tåget och den härliga postspring känslan råder i kroppen.

Det blir en bra dag!