Skör

Stress är livsfarligt. För första gången i livet känner jag mig en aning skör. Blir jag för stressad så knyter det sig liksom i magen. Pulsen rusar och jag kan inte tänka.

Min vilja är att göra bra i från mig, att göra bästa möjliga i allt jag gör. Dessvärre ska allt bli bra på kortast möjliga tid. En ganska omöjlig ekvation. Men i en värld där tid och pengar ständigt är en bristvara, där allt ska effektiviseras in absurdum, är det lätt att fastna i ett effektivitetstänk som bara leder till negativ stress. Jag brukar jobba bra under press. För lite stress gör mig passiv, medan lite press tar fram det bästa.

Trodde jag i alla fall. Jag inser nu att klyschan att "man måste prioritera" faktiskt stämmer. Det går inte att göra allt perfekt. Tiden kommer alltid att vara en bristvara. Det är nog dags att inse det. För att inte lura sig själv. Ibland är det helt ok att det blir "good enough".

Jag skulle behöva balsamera själen. Vandra i Norges vackra fjäll utan tid att passa. Andas in den klara luften och tappa andan av utsikten. Jag, bergen och mina tankar. Jag skulle förmodligen få fullständig panik av att bara vara med mig själv för länge. Men en dag eller så.

Att det är Norge och bergen som lockar beror delvis på bakgrundsbilden på vår dator. Delar med mig av några Norge-bilder så kanske du förstår:

Fjällsemester nästa?