Lycklig

Jag har fullt upp på jobbet. En massa intryck som måste sorteras och en massa saker att komma i håg. Ordna reda i kaoset. Jag är trött så jag skulle kunna somna stående när kvällen kommer. Ändå är jag så glad! Kan lite då och då under dagen känna ett glädjerus som får mig att bara vilja skrika rakt ut, likt Ronjas vårskrik.

Jobbet känns ibland ganska svårt och nästan övermäktigt. Visst skulle jag kunna oroa mig för hur det ska gå för barnen i den nya skolan. Eller för att jorden skulle gå under. Eller att jag ska misslyckas på jobbet. Men jag känner bara glädje, frid och tillförsikt. Lycka kanske det kallas.

Det är nåd att kunna känna så.

Var kommer det ifrån?