I dag kände jag egentligen inte alls för att springa. Samtidigt hade det kanske varit bra med en vilodag, blev ju rätt mycket löpning förra veckan. Men så är det en sånär dag då solen skiner. Temperaturen ligger runt 0 och det är ju mer eller mindre kriminellt att inte ge sig ut då! Efter en kort tur med dottern (hon verkar taggad!) runt dammen beslöt jag mig ändå för att ta en back-tur. Planen var att springa lugnt till Bankerydsleden, springa de två första jobbigare backarna, ner igen och upp igen och sen hem. men efter de båda backarna kände jag mig fortfarande inte riktigt i form, så jag beslöt mig för att njuta lite av löpningen uppe i skogen istället, nu när jag ändå sprungit upp dit. Följde en för mig ny stig en bit och tänkte att jag nog hittar tillbaka om jag bara försöker lägga på minnet hur jag sprang. Men på väg tillbaka upptäckte jag plötsligt att jag inte var där jag trodde. Hade gröna spåret (Habo) åt ena hållet (men kunde inte riktigt placera mig var på det gröna spåret jag var) och 3 andra valmöjligheter. Valde en stig som kändes ok, men jag kände inte alls igen mig. Till slut kom jag i alla fall till en höjd med lite bättre utsikt. Då såg jag att bankeryd ligger ju där nere, såg även vättern. Då kan det ju inte bli helt fel att springa åt det hållet, tänkte jag, och mycket riktigt, snart kom jag ut i Ebbarp och där har jag sprungit en hel del så därifrån hittade jag lätt hem. Dock gick min planerade väg ner mot Bankeryd bland annat genom en hage med taggtråd runt. Blev till att åla både in och ut ur hagen. Men sånt är ju faktiskt lite kul. Lite äkta trailkänsla!
Konstaterade också att det finns hur mycket fina stigar dum helst för uppe i skogen. Dessa stigar måste jag se till att utforska närmare, men kanske bäst att ta med maken. Han har betydligt bättre lokalsinne än mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar