Jag har någon slags. Illusion om att jag är en person som springer på morgonen. Att jag ofta har dagens springpass avklarat redan före frukost. Men ska jag vara ärlig så är det inte riktigt så. För, hur kommer man upp kl 5 när ett kompakt mörker och slask råder utanför?
Många är de kvällar när jag lagt fram springkläder, pulsband och klocka så det bara är att dra på. Ställt väckaren på 5 och gått och lagt mig. Bara för att (varje gång! ) vakna vid 4 och känna ångest över att klockan är 4, jag borde sova och jag borde verkligen inte ge mig ut och springa om en timme! Så då ställer jag om väckaren och sommar om och sover som en sten tills klockan ringer.
Kanske är det min kropps sätt att säga att den behöver sin skönhetssömn? En mening som ALLTID ringer i mitt huvud när jag vaknar mitt i natten och har planerat en morgontur är något jag läst nånstans nångång: Låt inte träningen ta tid ifrån din sömn. Kroppen behöver återhämtning!
Just den meningen är lätt att lyssna på kl 4 på morgonen. Och det ligger nog mycket i det. Kanske är sömnen lite viktigare nu när det är så mörkt. Kanske trots allt är bäst med en tur på eftermiddagen eller kvällen, när allt kommer omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar