Trail i prattempo i mitt hjärta!

Genom Team Nordic Trail har jag lärt känna en tjej som också tycker om att springa. Hon bjöd in mig till en grupp på facebook som heter B.A.B.Y running team. Egentligen är det meningen att man ska träffas regelbundet en gång i veckan och springa intervaller osv. Men för mig fungerar denna grupp mer som ett forum där man kan träffa likasinnade och stämma träff för lite sociallöpning. Intervallträning får jag ju via Team Nordic Trail.

Så, nu har jag och två tjejer till från den gruppen (min vän från TNT och en till) sprungit 10 km trail de senaste två söndagarna. Vi har bestämt att bara springa i lugn takt (runt 7-tempo) vilket passar mig utmärkt. De här rundorna har varit rena motivationsinjektionen för min löpning! När jag springer själv har jag bara ett tempo. Och det är antagligen för fort för att kallas återhämtning och för sakta för att kallas tempoträning. Så detta är perfekt träning för att vänja mig vid att hålla ett lågt tempo så jag håller längre. Mycket användbart om jag i framtiden ska klara maror och ultramaror!

Dessutom är det riktigt trevligt att springa och småprata lite. Att jogga fram i njutfart, prata lite om ditten och datten för att sedan spurta sista km ger mig otroligt mycket springglädje!

Jag kan verkligen rekommendera att försöka hitta något socialt "nätverk" för att behålla motivationen i löpningen. För mig tillför TNT och denna springgrupp lite olika saker, det sociala är viktigt i båda fallen. I TNT får jag min ack så nödvändiga intervallträning och naturligtvis en stor portion motivation när man springer och peppar och peppas av andra löpare. Att vi alla är på lite olika nivåer är faktiskt riktigt berikande!

Att springa med de båda tjejerna i B.A.B.Y running team ger istället en ny dimension till längre trailturer. I söndags t ex, sprang vi milen i Habo. Där har jag sprungit själv ganska många gånger men tillsammans med dessa tjejer såg jag plötsligt Habo-spåeret med nya ögon. Insåg hur "bortskämd" jag är med ett så fint spår så nära där jag bor. Det var lite som att se spåret igen för första gången. Nu när jag inte sprang för allt vad tygen höll för att få en bra tid! ;-)

De flesta härliga upplevelser blir ju så mycket bättre när man delar dem med andra. Delad glädje är verkligen dubbel glädje.

Sen uppskattar jag att springa själv också. Men denna typ av variation gör nog att jag inte kommer att ledsna! :-)

Så, tackvare den riktigt härliga milen i Habo i söndags tvekade jag inte mer än ett par sekunder innan jag beslöt mig för att haka på en milrunda i morgon också. Emelie, som var en av dem som var med i Söndags, föreslog på Facebook en 10 km tur i pratfart i Öxnehaga kl 17. Perfekt ju! Då hinner jag precis innan Team Nordic Trail träningen börjar kl 18:30! :-)

Man lever bara en gång. Bäst att göra det ordentligt och fylla det med sådant som gör en glad!