Det här med gym.

Jag följer en hel del intressanta människor på instagram.  Av de jag inte känner personligen handlar det främst om löparkonton, kostrelaterade konton eller inspirerande idrottare.

Många av de som inte springer, utan istället gymmar och kör annan typ av träning tränar ofta inne på gymmet.  I juli!  Jag blir både fascinerad och förbryllad.  Hur kan man frivilligt stänga in sig på ett svettigt gym när det är sommar?  På vintern har jag en viss förståelse för fenomenet,  men vår och sommar och höst för all del,  så är ju vårt svenska klimat så fantastiskt att ute tränande är rena lyxen. Att då betala för att vara inne på ett gym övergår mitt förstånd.  Men, men, vi är alla olika och funkar ju inte alla på samma sätt.  Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att gymmen tjänar en massa pengar på att människor tror att man måste hänga på där för att bli stark och hälsosam.

Tacka vet jag löpning!  ;-)

Den senaste veckan har det känts lite segt med springet.  Jag antar att det har med värmen att göra.  Och kanske med att jag tog ut mig ordentligt på 3mils-turen utan att vila ordentligt efteråt.
Jag har sprungit, men det har känts ganska motigt.  Benen är stela och tunga.  Jag har ont i mitt vänstra lår.  Lite överansträngning gissar jag.  Men varför är det alltid vänster ben?  Tidigare hade jag ju problem med vänster vad och vänster knä!

Problemet i benet är nog ändå inget allvarligt.  Har trots det kunnat springa två gånger denna vecka. En lite längre tur i tisdags (fruktansvärt varmt!!!). Jag hade fått för mig att jag skulle springa till axamo badet (ena vägen är 15 km och den kortare är 12 km) planen var först att ta den längre,  men jag kände snabbt att det inte skulle funka.  Det var 25 grader varmt ute och solen gassade från en klar himmel.  Efter den turen var det riktigt skönt att slänga sig i sjön!

Tog även en tur i går. Framåt kvällen kom springsuget och jag kände för lite trail. Sprang till bankerydsleden och sprang några km längs den innan jag vände och sprang hem igen. Blev väldigt taggad att springa hela leden igen efter det.  Men när jag ska få tid vet jag inte riktigt.  Mannen och sönerna är iväg till fjällen (se trailfinnarens blogg här till höger). Och dottern vill nog inte bli lämnad själv några timmar för att jag ska springa...

Nåväl.  Man kan inte alltid vara på topp. Och det är ju faktiskt semester. Så idag har jag njutit av både strandhäng med goda vänner,  god mat och en skön kvällspromenad med en glass som avslutning.

Inte så tokigt ändå.  Trots att det suger i springtarmen och kroppen säger vila...