Denna hetta!

Jag är egentligen inte den som klagar på värme. Älskar att hänga på stranden och bada och jag njuter verkligen även om temperaturen ligger runt 30 grader. Det vill säga så länge jag inte springer! Den senaste veckan har alla springturer varit i värme och solsken. Blir faktiskt riktigt irriterad på mig själv att jag inte orkar hålla tempot uppe. Det är verkligen hur segt som helst att springa i 28 gradig värme! Även om det är på kvällen och solen är på väg ner!

Men, envis is my middle name, så jag bangar ändå inte en springtur. Mycket för att jag blir smått abstinent också förstås, det liksom kryper i kroppen efter en hel dag på stranden där jag bara på sin höjd tagit en simtur och för övrigt suttit och läst eller pratat med vänner.

Så, visst välkomnar jag denna förunderligt fantastiskt varma sommar! Men, det är bara inte perfekt väder att springa i. ;-)

I dag var planen att springa lite längre. Jag var riktigt springsugen redan igår, samtidigt som jag inte alls var sugen på att springa i denna värme! Märklig känsla det där. Jag gav mig av runt 18:30. Tänkte att NU ska det väl ändå gå bra, bara jag håller mig till skogen så jag får lite skugga. Trodde jag ja! Uppförsbackarna är inte ens i vanliga fall mina vänner, men i denna värme var de helt enkelt mina fiender. Jag joggade (tja, eller rättare sagt lunkade) uppför backe efter backe. Svetten lackade, kroppen och musklerna hade egentligen mer att ge, men jag ORKADE inte! Det var definitivt värmens fel. Så, under turens gång funderade jag på vad jag egentligen får ut av en sådan tur. Mycket makligt joggande i outhärdlig hetta- ;-)

Kom fram till att jag i alla fall tränade på att hålla igång även fast det är varmt. Dessutom tänjde jag nog i alla fall lite på gränserna. Jag menar, min hjärna sa till mig (eller rent av skrek i högan sky) att jag inte är riktigt klok som är ute och springer i denna hetta. Men jag gjorde det. ÄNDÅ! Hela 12 km. Så, visst vann jag kanske en duell med min egen hjärna. Den som oftast är det som hindrar mig. Och det är ju inte så illa.

Nu har jag sprungit 3 mil denna vecka. Fördelat på 3 pass. Får se om det blir en kortare (mycket sen!) tur i morgon, annars är jag nöjd för denna vecka.

På söndag bär det av till Göteborg och Liseberg med dottern så det blir vilodag både söndag och måndag i vilket fall som helst. Även om "Vilodag" är en definitinsfråga i det här fallet.

På återseende!