Att löpning är en drog som det är mycket lätt att bli beroende av är vi nog många som erfarit. De flesta av oss är inte elitsatsande löpare som kan prioritera löpningen över allt annat utan har vanliga jobb, familj och sociala åtaganden som också måste och bör prioriteras. Hur gör man då för att det inte ska gå över styr? Att löpning skapar ett visst mått av beroende tror jag bara är bra. Det blir ju lite som en garanti för fortsatt motionerande och därmed fortsatt god hälsa. Men som den "altt-eller-inget" människa jag är så behöver jag en plan för exakt HUR det inte ska bli för mycket. Inte bara för att min familj behöver mig. Utan också för att risken för skador ökar avsevärt med för snabb ökning av träningsmängden.
Min plan är att ha ett mål för hur många km jag ska springa varje vecka. Just nu ligger det på 40-50 km. Det gör att jag kan ta färre men längre pass om det blir svårt att få till många löpturer, andra veckor blir det flera pass men lite kortare distanser. Detta upplägg tror jag också skapar en bra variation i träningen.
Den här veckan har jag inte nått det målet. Men det har varit ett medvetet val att ta det lite lugnare så här veckan efter två av mitt livs hittills största utmaningar i löpar sammanhang. Under vättervyernas ultramarathon låg pulsen på en för mig allt för hög nivå vilket blev lite av en tankeställare. Jag tog ett par dagars vila och körde sedan ett lugnt "känna-efter-pass". Det passet kändes fint och därför sprang jag en morgonmil i låg intensitet för att se om pulsen betedde sig som vanligt igen. Det gjorde den och då vågade jag köra lite tempoträning i helgen. Lyckades sätta pb på 1 km (4:40 fart i en hel km!) Utan att pulsen drog i väg allt för mycket.
Jag är fortfarande så pass ny på detta med löpning och pulsträning att jag lär mig nåt nytt om hur min kropp fungerar nästan varje vecka. Det är oerhört inspirerande och är en stark motor i min vilja att fortsätta utvecklas.
Den senaste veckans lärdom är att efter ett 24-timmars pass med ultraintervaller behöver min kropp mer än en veckas återhämtning innan jag testar gränserna igen. Det kan ju verka logiskt, men om man aldrig testar får man aldrig veta!
Hittills har det fungerat bra att testa sig fram. När det blivit lite för mycket vilar jag ett par dagar och gör sedan lättare pass tills jag känner igen mig själv igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar