Att ha ett mål

Den senaste tidens löpning har känts lite upp och ner. Många gånger har det känts motigt att ge sig ut. Känts segt rent allmänt när jag sprungit. Under rundorna har det ofta känts som om jag springer jätte sakta, men väl hemma inser jag att jag faktiskt har sprungit lika fort, eller fortare än tidigare varv på samma runda (jag springer många olika rundor så det kan ta en tid innan jag springer samma igen).

Sådana perioder är inte så bra för motivationen! Jag som analyserar sönder allt har ju såklart funderat på vad det kan bero på. Äter jag fel? Har jag tränat för hårt för länge? Utmanar jag mig själv för lite? Och så spinner tankarna på.

Men nu kände jag plötsligt den där inspirationen igen. Bara sådär, helt plötsligt. Det var när jag och Tomas satt och pratade om axa fjällmaraton. Jag går och funderar på om det verkligen är möjligt för mig att springa det loppet (43 km i mycket kuperad tuff terräng). Men medan vi pratade började vi prata träningsupplägg. Att först kanske öka på distanserna på asfalt och sedan öka distanserna i trail. DÅ blev jag plötsligt inspirerad!

Började kolla skor och prylar på nätet (jag skulle behöva ett par mer dämpade skor för långa turer på asfalt, en ryggsäck att ha när jag springer till eller från jobbet och ett bättre vätskebälte än det vi har). ja ni hör ju, det där att allt man behöver för löpning är ett par bra skor är ju bara skitsnack! För egentligen räcker inte den listan. Jag skulle behöva en ny löparjacka och en långärmad funktionströja också.

Men hur det än är så kom ju inspirationen tillbaka! För att stanna hoppas jag! Det är ju slutuppladdning för Sälen halvmaraton nu! Om två veckor går det av stapeln och vill verkligen vara laddad inför det! Blir nästan sugen på att ta en springtur till idag (trots att jag redan sprungit 15 km trail i ösregn). Men det ska jag såklart inte. Nån måtta får det vara. Men känslan. KÄNSLAN att VILJA springa långt. DEN har jag saknat! Välkommen tillbaka!

Så, att ha ett tydligt och utmanande mål med träningen kanske är precis vad jag behöver just nu?

Juni

Juni månad har varit en riktig löparmånad.  Inga skador och vädret har lockat till många turer.  Hela 17 joggingturer och 181 km. Känns faktiskt bra!  Tänk att JAG faktiskt har sprungit så pass!

En anledning till motivationen är säkert Team nordic trail-löpningen. Det har varit väldigt roligt att träffa andra springgalningar varje vecka.  Nu är det uppehåll från det i juli, så det gäller att försöka hålla motivationen ändå.  Men det ska nog inte bli nå FRA problem. Har ju nya skor t ex,  och det är ju få saker som motiverar en så mycket som nya löparprylar.  Har även köpt en solskärm (25 kr på rea på stadium) så nu kan inget hindra mig!

Salomon Fellraiser

Jag har ju varit i valet och kvalet kring vad jag ska köpa för skor. Att jag behövde nya trailskor var tydligt, eftersom jag både får blåsor på tårna av mina gamla och att de är fullständigt blankslitna undertill. Inte så mycket trail där inte!

Så jag har kollat runt på nätet, diskuterat på löparforum och till sist gått runt i affärerna i stan och provat. Tillslut föll beslutet på ett par Salomon Fellraiser. Anledningarna är många, dels har de bra mönster under sulan och lovar bra grepp även i blött och lerigt underlag. De är lätta och har ett lågt drop (skillnaden mellan häl och tår, jag är ju van vid 0 drop så jag vill inte tillvänja foten igen med för mycket drop). Men absolut viktigast av allt: De satt riktigt skönt på foten när jag testade de i butik.

Min filosofi när det gäller löparskor är att hittar man några skor som fyller kraven för det man tänker utsätta den för, så funkar det med vilken sko som helst, bara den känns bra på foten. Detta har jag lärt mig efter ett antal felköp och känt mig lurad av skoanalyser hit och dit.

Denna gång hade jag siktat in mig på Salomon Fellraiser, Salomon speedcross, inov8, icebug (kommer inte i håg vad modellen heter) och Salomon Mantra. De enda av dessa modeller som satt skönt på foten var Fellraiser och Inov8. Och då föll valet på Fellraisern eftersom jag gillar Salomons design och den mycket enkla snörningen.

Nu trodde dock jag att jag skulle få vänta med inköp av skor. Tomas tyckte inte det var läge just nu och jag får väl erkänna att jag ju faktiskt köpte nya skor för inte så längesedan (även om det blev ett felköp).

MEN! Jag fyller år snart. Och i helgen firades alla i familjen som fyller år i Juli (jag, maken och dottern Engla) av mina svärisar. De hade bett min käre make om tips på present till mig och ungefär samtidigt hade jag varit och provat ut storlek på Fellraisern. Så Tomas googlade och hittade ett par i min storlek till ett superpris (tydligen). Så, i helgen blev jag då lycklig ägare av ett par Salomon Fellraiser, en gåva från mina svärisar. Not bad!

Idag var det då dags för test. Kände mig lite halvseg så jag tänkte att jag tar 5 kilometers spåret i Habo, bara för att se hur de känns att springa i. När jag jag väl kom till vägskälet där milen och 15 km spåret fortsätter och man tar av för att följa 5 Km kändes det riktigt bra i både ben och fötter (dessutom hade jag just bestigit THE mördarbacke och var väl lite hög av det) så jag tog av mot Milen. När jag kom till nästa vägskäl kändes allt fortfarande bra och jag valde 15 km spåret. Bra val visade det sig. Skorna levde upp till alla mina förväntningar och i dag var det riktigt lerigt och dant på sina ställen, det var verkligen upp till bevis för dem!

Känslan att springa med de nya skorna var riktigt härlig. Jag kände att jag hade bra skydd för foten på de steniga partierna, på de mer flacka partierna hade jag bra stuns i steget och i leran hade jag riktigt bra fäste. Jag tänker mig att de är super för alla sorters terränglöpning, men antagligen riktigt dåliga för asfalt. Dessa är de skor jag kommer använda i skogen hedan efter. Till mina asfaltsrundor får det nog bli ett par andra... När det nu blir läge för nästa skoinköp... ;-)

Inte bara härligt

Det går riktigt bra i löpningen över lag. Kollade min springstatistik senaste veckan och den säger hela 50 km på Bara en vecka. Och det känns inte som om jag sprungit så mycket?  Kroppen vänjer sig verkligen vid den träning man utsätter den för!  

Men lite smolk i bägaren är det allt. Blåsor på fötterna! Närmare bestämt mellan tårna!  Hur kommer det sig liksom?  

Min teori är att när jag springer och det är varmt så svullnar mina fötter och skorna blir för trånga. Verkar alltså behöva nya skor.  Igen.  Och b även kanske merino ull strumpor för löpning? De sägs ju vara super för att förebygga både fukt, svamp och blåsor. 

Denna gång har jag kollat in ett par skor från salomon: salomon fellraiser. Det är ett par trailskor och jag har störst behov av just det eftersom ju sälen halvmarathon väntar!  Men denna gång ska jag prova ut skorna ordentligt innan jag köper!  

Teknikens under

I lördags gav jag mig ut på en spontan trailtur. Sprang in i skogen och följde små stigar. På något ställe försvann stigen helt och jag fick krypa under lågt hängande grenar. Förstår verkligen varför km-tider blir oväsentliga vid traillöpning. Tiderna går ju inte att jämföra på något sätt eftersom det beror helt på vilka hinder man stöter på.

Men, som den löpare och teknikfreak man blivit så vill jag ju ändå veta hur fort jag sprungit. När det kändes tungt, hur fort sprang jag då? Strax innan den där backen? Då gick det väl ändå rätt bra? Så, såklart har jag gps-klockan på mig och brukar försöka ladda över informationen från turen till datorn när jag kommer hem. Det är faktiskt ganska intressant att sitta och analysera resultatet.

Men, det där med teknik är lite knepigt. Det är fantastiskt när det fungerar, men mycket energikrävande när det strular. Efter lördagens tur laddade inte klockan över någon information. Hur jag än försökte. Irriterad kollade jag ändå de data jag kunde se direkt i klockan (inte alls så detaljerat som i datorn) och fick snällt knappa in min löptur förhand på jogg.se

Där tänkte jag att det kanske blev nåt fel när jag skulle koppla in klockan till datorn, så i dag bar det av igen. Denna gången min "Morgonmilrunda". Att springa på morgonen är en förutsättning för att det ska bli av när det är såhär varmt. Vädret var alldeles perfekt. 15 plusgrader, sol, ingen vind och den där oslagbara klara morgonluften låg kvar. Härligt!

Bitvis kändes det riktigt bra och jag hann tänka att det kanske går att snygga till tiden lite denna gång? Väl uppe för den 3 km långa backen stötte jag även på en annan löpare. Hon sprang med ryggsäck. Tänk om hon också är en TNT-löpare? Hann jag tänka, men stannade såklart inte och frågade utan sprang om henne (!) och fortsatte min väg.
I slutet av turen kände jag mig dock väldigt sliten. Trött, energilös. Orkade inte alls ge järnet i de sista backarna. Tänkte då att jag får kolla om det kanske kan vara så att jag sprungit fortare under den första delen av turen och det kanske var därför som det var slut på energi i slutet?

Tyvärr ville min klocka inte ladda över någon information denna gången heller. Och ännu mer tyvärr bad jag maken om hjälp med detta och han uppdaterade programvaran i klockan. Så, all information om turen försvann. Och jag hade inte ens hunnit kolla hur lång tid själva turen tagit totalt. FRUKTANSVÄRT irriterande.

Så, nu vet jag bara att jag sprang 10,3 km (det är ju en av mina vanliga rundor så jag vet ganska exakt hur långt det är) och att det tog runt en timme. Förmodligen lite mer än en timme.

Nu får vi verkligen hoppas att uppdateringen ändå gjorde lite nytta så att jag kan spara nästa tur. Vilket blir i morgon, för då är det nämligen dags för första riktiga träningen med TNT!

Can't wait!

Laddar!

Imorgon går årets första lopp för min del och jag är taggad! Inte för att jag inbillar mig att tiden kommer att bli super eller så. Utan för att vädret verkar bli strålande och med mig på banan kommer jag att ha både make och äldste sonen. Ser fram emot en härlig dag i solen och löparspåret. Planerar också att inte ramla, utan istället glida fram snyggt och smärtfritt.

Morgondagens outfit är planerad som ovan, vilket faktiskt gör mig lite extra glad. Tänk att det kommer vara så varmt att jag kan springa i linne och kjol!
Kjolen är förövrigt ett fynd från intersport, endast 299 kr kostade den och jag hittade den av en ren tillfällighet.  Klänningen jag skrev om för ett tag sedan kom på posten som det var tänkt,  men var tyvärr väldigt märklig i passformen (ser ut som du tagit på dig en av Englas balettklänningar! Var makens omdöme). Så den åkte tillbaka med vändande post.

Såg också att H&M har utökat sportklädessortimentet. De har en blå "tennisklänning" som jag beställt.  Återstår att se hur den passar,  men funkar den är den ett fynd!  249 kr!

Nåja,  håll tummarna för mig imorgon.  Jag lär inte slå vare sig sonen eller maken, men va sjutton; jag springer ju ändå bara för medaljen!

Löparklänning

Har ibland sett att endel tjejer springer i kjol eller klänning.  Jag har alltid tyckt att det ser både coolt och snyggt ut. Säkert väldigt bekvämt också.  För nu snackar vi korta funktionsklänningar/kjolar med insydda tajts.

Jag har länge letat efter något i den stilen men inte hittat något.  Tills idag. Googlade runt och hittade inget som verkade passa eller var i rätt storlek. Tills nu. Surfade in på Zalando och skrev klänningar i sökrutan och valde sportavdelningen. Då fanns det plötsligt massor!

Så nu är en rosa sportklänning i funktionsmaterial till halva priset på väg hem till mig.
Och vem vet,  kanske blir det så roligt att springa i klänning att backar och intervaller plötsligt går som en dans!