löpekonomi

Att be nån filma när man springer är ett riktigt bra sätt att se över sin löpstil. När jag och Tomas är ute tillsammans filmar vi ibland när vi springer. Mest för skoj skull och för att kunna dela med oss lite ebb känslan under löppasset, men jag har börjat studera hur jag rör mig.  Jag kan snabbt konstatera att jag flaxar alldeles för mycket med armarna.  Skulle jag röra dem mer framåt, parallellt med kroppen,  skulle jag spara rätt mycket energi.  

Ska man springa långt kan sådana detaljer vara avgörande för hur länge orken räcker.  Eller vad säger ni?  Löpsteget är jag däremot nöjd med!  

Att springa

Ibland tänker jag att jag kanske springer för mycket.  Att jag nog är lite manisk och borde nöja mig med mindre.  Men så påminner något mig om känslan som infinner sig efter några km löpning och jag tänker att jag springer för lite.  Man borde nog springa lite varje dag egentligen!

Det som hindrar är ju att kroppen också behöver tid för återhämtning. Men när man springer som jag (ganska lugnt utan att pressa sig)  tror jag att man kan springa ganska mycket utan att skada sig.

Nu är jag uppe i ca 4-5 mil i veckan.  Mer blir nog svårt att komma upp i, man har ju jobb och familj också.

Dygnet borde ha fler timmar!

När denna tid på året kommer,  när det tydligt märks att det blir ljusare, solen börjar värma.  Då spritter hela min kropp av motivation och inspiration till att springa.  Drömmer om tidiga löpturer i soluppgången.  Att ge sig ur utan en massa kläder och mössa.

Snart nog är vi där.  Mycket snart!