onsdag 29 maj 2019

Runstreak

Det här med runstreak är väl ändå rätt så underbart? Sedan länge springer jag varje dag. Det gör att man ibland får vara lite extra kreativ för att få in lite löpning bland heltidsjobb på annan ort, hundar och tonåringar. Men, det GÅR!


Det gäller att vara lite påhittig. Tex, igår efter jobbet hade jag prioriterat sömn på morgonen och därför inte sprungit innan jobbet som jag ofta gör.


Så, efter jobbet behövde jag handla, hundarna behövde komma ut och dessutom hade jag ett paket att hämta på DHL:s utlämningsställe. Bara att svida om till löparkläder, ta på löparryggan och koppla hundarna och ge sig ut på dagens löprunda. En timme senare var paketet hämtat, maten handlad och hundar och matte rastade. Perfekt!


Det är inspirerande med alla nya ställen jag kommer på att man kan springa på också. Det här med transportlöpning är ju riktigt smart. Vem var det som kom på den briljanta iden egentligen? Jag har långt till jobbet och pendlar med tåg, men man kan hoppa av och på, på lite olika stationer. Då får man en liten eller lite längre tur åtminstone en del av sträckan som man ändå måste transportera sig.


Jag tröttnar lätt om jag springer på samma ställe för många gånger. Och springer man varje dag krävs det därför lite kreativitet. Det gäller att hitta nya ställen att springa på, vilket inte alltid är helt enkelt. Men vänder man på den vanliga rundan kan den kännas helt annorlunda, eller så viker man helt enkelt av från stigen och testar en ny. problemet är väl bara att jag också är extremt duktig på att springa vilse. Kan bli några bonuskilometrar på det viset...
Runstreak och att inte vilja springa på samma ställe hela tiden har också gjort mig modigare. För några år sedan skulle jag aldrig kommit på tanken att ge mig ut ensam i en mörk skog för att springa, men numera gör jag det allt som oftast (åtminstone på vintern) utan att ens reflektera över det.


Minns en gång i vintras när jag efter jobbet stuckit ut och tagit en runda i skogen. Det var mörkt, inga elljusspår, lyssnade på deckare i lurarna. Jag berättade det för en kollega, mest för att jag tyckt att det var en så mysig runda, och hon höll på sätta kaffet i halsen, Ute? Själv? I kyla och mörker? Med hörlurar? Och dessutom en deckare...?


Hörde ju själv när hon la fram det så att man kanske kunde uppfatta det som något annat än mysigt...


Runstreak FTW!







tisdag 28 maj 2019

Med skräckblandad förtjusning

Nu börjar det dra ihop sig. Till de där loppen som jag känt att "äsch, det är länge kvar, jag kommer hinna bli bra i både flås och fötter långt innan dess". Inte väldigt långt kvar längre. Inte heller helt hel ännu.
Eller är jag det? Jag börjar tro att mina fot bekymmer är ren hypokondri.


Ena dagen känns det riktigt bra, inget ont alls och allt rullar på. Sen vaknar jag en morgon och får halta till badrummet igen. Det går oftast över och även om det ofta gör ont när jag börjar springa så brukar det släppa.


Det känns som att jag provat allt. I en månad nu har jag dagligen kört styrkeövningar för rumpa och core. Även en hel del stretch och rörlighet för fotlederna. Varit hos en naprapat som egentligen inte hittade något fel.


Jag har provat massage och stötvågor. Kanske får jag leva med eländet. Det gör ju inte så ont att jag inte kan springa och det blir egentligen inte värre av löpning heller, bara inte bättre.


Varken naprapaten eller fysioterapeuten jag träffat tror att det är plantarfacit. Men ingen vet väl egentligen vad det är heller.


Då återstår bara att köra ändå och hoppas att foten håller! Närmast ligger Ragnar Relay Mälaren, ultraklassen. För min del kommer det innebära 6 intervaller om totalt drygt 5 mil. Jag har lovat försöka hålla ett tempo på ca 6 min/km. I normala fall borde det inte vara ett problem alls, om bara foten inte väljer att strejka den dagen. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Staffett blir en ny erfarenhet för mig och jag tror att vi kommer ha hur kul som helst!


Sen väntar Swedish Alpine Ultra i juli. Tänker att Ragnar får fungera som ett sista långt långpass inför det och så får jag väl nöta lite trailiga backar mellan loppen. Det borde funka. I teorin i alla fall. För i ärlighetens namn är jag mer än lovligt orolig för hur SAU ska gå. Drygt 10 mil, i fjällen. Utan energistationer. Och faktiskt också utan ett par bra skor. Jag planerar att springa i mina Altra Superior, men är lite rädd att de kommer kännas för tunna och ostabila efter några timmar i ojämn terräng. Skotips mottages tacksamt.


Därefter, om jag överlever med hälsan i behåll, väntar Bydalens fjällmaraton 50 k i slutet av augusti. Peace of cake efter SAU? Eller kommer jag inte vara tillräckligt återställd? Kan onekligen bli ett spännande lopp. Men, den dagen den sorgen tänker jag.


Som om det inte vore nog råkade jag lite impulsivt anmäla mig till Black River Run 100 miles som går i slutet av september. Var så otroligt avundsjuk på alla som sprang TEC att jag också ville testa ett 100 miles lopp. Kändes som en väldigt bra ide när jag anmälde mig, tänkte att jag ju kommer vara sjukt bra tränad efter loppen innan! Jag hoppas att det kommer vara så. Hur som helst så känns just det loppet fortfarande som en bra ide. Kontrollerade former med energistation var 16 km, samma runda, igen och igen och igen i 10 härliga varv. Tror faktiskt att just det upplägget passar mig ganska bra.


Men först, nytt jobb om en vecka och sedan en veckas vila inför Ragnar Mälaren.




Vad kan gå fel?!