Livet går i gungiga vågor ibland. Är inne i en period där jag liksom på något sätt kastas mellan hopp och förtvivlan.
Men ändå.
Jag har en ro och en frid i hjärtat ändå. Jag har någon som är större, klokare och som bär mig. När det gungar är det väldigt skönt att ha en övertygelse om att allting verkligen kommer att ordna sig. Jag gör vad jag kan, sen skjuter Gud till resten.
Det blir inte så mycket bloggat nu tydligen, men det beror dels på det klena gensvaret (och ja, jag fattar att det inte blir så mycket gensvar när jag inte lägger ner så mycket energi på bloggen) och dels på att jag har fullt upp med annat. Jobbar heltid, joggar och tränar och har mig, tar hand om barn och familj. Hänger i kyrkan. Sen är det ju vår också mina vänner!!!!!!
Jag har alltid sagt att jag inte har någon favoritårstid men jo, våren älskar jag verkligen! Ljuset som kommer, värmen som åter sveper mot min vinterkalla näsa. När träd och blommor knoppas och SOLEN skiner på oss. Jag fylls med en sådan lycka och tacksamhet så jag blir alldeles yr! Jag får plötsligt energi till att öka på träningen, att ge mig ut och springa likt en gasell över alla grusiga vägar.
Plötsligt är det inte alls jobbigt att ställa klockan tidigt, tidigt. Vårens gryningar är helt enkelt oslagbara och jag vill inte missa en sekund.
Kalla mig gärna galen. Kalla mig fanatisk. Det gör mig inget. Jag är älskad, jag har en far i himlen som bär mig och ser just lilla mig i myllret av människor på jorden. Jag har en inre frid och det ger mig styrka. Och, kära vänner, det är VÅR!!
