tisdag 18 december 2012

Så olika det kan vara

Jag älskar jul och allt som hör till. Jag älskar att pyssla, baka och pynta. Julen stressar mig inte.
Eller jo, lite kanske, om hela december gått och jag inte hunnit mysa med glögg och julmusik en enda gång, då skulle jag bli stressad, men det har ännu inte inträffat.

Jag inspireras enormt av pyssel och bakprogram på TV, och nu åker skämskudden fram, men jag blev till och med inspirerad av Jul med Ernst i söndags. Kanske jag inte just vill göra det han gör, men själva grejen, bak och fix, det inspirerar mig!


I dag på jobbet satt vi och diskuterade julen, jag och några kollegor. Någon sa att sådana program är ju bara till för att ge folk dåligt samvete. Vem hinner fixa med sånt?

Så olika man kan uppfatta saker! Fast det är klart, om man inte gillar att baka och pyssla, då blir man säkert bara stressad om det är det man förväntas göra hela december.

Men vem har sagt att man MÅSTE pyssla? Man kan ju faktiskt strunta i pyssel och bakprogrammen och göra precis det man själv vill, om det så är att shoppa kläder, sitta under en filt och lyssna på musik eller något helt annat!

Mer jul åt folket! Se till att göra det DU inspireras av!

tisdag 4 december 2012

Vintervärld

Så började jag ett nytt jobb. Fick huvudet fullt av hälsosamtal, vaccinationer och fullt upp med att lära mig en massa nya namn.



Detta med att börja ett nytt jobb är ju egentligen inte särskilt nytt för mig. Jag menar, jag har ju de senaste åren jobbat inom alla specialiteter man kan som barnsjuksköterska. Typ.

Jag har arbetat på barnkliniken, både barnakuten, neonatalen och barnvårdenheten.

Sen blev det en sväng på BVC.

Tätt följt av det blev det skolsköterska i Mullsjö, som jag strax bytte till skolsköterska i Jönköping.

Sen kom turen till barnmottagningen.

Och nu är jag då skolsköterska igen.

Betänk nu att jag var färdig sjuksköterska 2008.

Färdig barnsjuksköterska 2010.

Det är 2012 nu va...?

Hursomhelst. Allt detta jobb-bytande har nog tagit lite på krafterna. Ork, inspiration och tid till att blogga har helt enkelt inte infunnit sig.

Men tro inte att jag har löpt någon brist på idéer! Det är ju såklart så att tankarna snurrar på i vanlig ordning. Jag får en ide till ett inlägg, men när tiden äntligen finns, när jag faktiskt har någon minut över. Då har jag glömt vad jag skulle skriva.

Utan inspiration går det liksom inte och när inspirationen dyker upp när jag är mitt i något på jobbet, ja, då får ju skrivandet faktiskt vänta.




Men nu! Äntligen! kanske är det på grund av julen? All snön? Det har fullkomligt vräkt ner snö de senaste dagarna och jag ÄLSKAR detta väder! jag blir lycklig i hela magen och mitt norrlandshjärta tar ett extra litet skutt. Mina arbetskamrater tror antagligen att jag är en smula galen, vilket förmodligen stämmer. I dag när någon sa att SMHI spår att kylan ska stanna kvar över jul och nyår, då kunde inte jag låta bli att ta ett lutet gädjeskutt!


En VIT jul!

Med snön som ligger vit som ett täcke.
En julpromenad i snölandskap.


Aldrig förr har jag varit så inspirerad till att baka, pyssla och handla julklappar. De formligen sjuder av inspiration i varenda fiber i min kropp!


Snö är ju så vackert. När det får vara några minusgrader- dag efter dag. Det är då vintern blir som vackrast.



 Nu hoppas jag bara att kylan VERKLIGEN håller i sig. För, en gång sedan vi flyttade till Jönköping har Vättern lagt sig. Det är något magiskt i det. Tjock kristallklar is. När man går på sjön känns det som att gå på tunn is som snart ska spricka. Vattnet är så klart att man kan se bottnen.



Magiskt.

tisdag 21 augusti 2012

svamp och bad

I helgen som gick kom ju åter sommaren på besök. Tänka sig, att här har vi gått och trott att det är sommar i juni och blir gruvligt besvikna, så är det bara helt enkelt så att det är i augusti det är sommar! Ja ja, ska försöka komma i håg det till nästa år!

I helgen som var hade vi det i alla fall helt förträffligt. Vi badade på axamo och jag tog en längre simtur, jag riktigt njuter av att kunna simma långt utan att behöva oroa mig för barnen längre (de lovade dyrt och heligt att inte bada medan jag simmade). Det ger nästan, men bara nästan, samma tillfredställelse som att springa.


Springa ja, det har jag tagit det väldigt lugnt med på sista tiden. Min höft pajade, typ (fick foglossning som heter duga efter de senaste turerna, och nej, jag är INTE gravid)  och så har ju benhinnorna strulat mer än lovligt så en ordentlig vila från löpning har det blivit. Nu fokuserar jag på styrka och simning istället.

Men helgen bjöd inte bara på bad, den bjöd även på kantareller! Eftersom min man roar sig med att strutta runt i skog och mark lite titt som tätt så har han faktiskt hittat några kantarellställen!



Så, hemmagjord glass, kantarellpaj, sol och bad. Ja, mycket mer än så krävs inte för att lilla Ebba ska bli nöjd!


Man får passa på! Allt för snart blir det mörkt och kallt... ;-)








Galen, jag är galen i glass!

När jag fyllde år i sommras fick jag en mycket användbar present: En glassmaskin!
Den har gått varm här hemma vill jag lova. jag har provat och mixtrat med en massa recept och inspirerats lite här och var. Men i går tror jag nog att jag snudd på lyckades göra den ultimata glassen! Jag är inte så kinkig, så jag delar gärna med mig av receptet. Grunden hittade jag nånstans på nnätet men jag har ändrat lite så jag vågar nog påstå att receptet nästan i alla fall är mitt! ;-)

Ingredienser:
4 äggulor
1 och 1/4 dl strösocker
2 dl vispgrädde
2 dl mjölk
2 tsk vaniljsocker
(lite smält choklad av valfri kakaohalt)

Vispa i hop äggulorna med sockret (och vaniljsockret) till det blir vitt och pösigt. Rör sedan i övriga ingredienser.

Sätt på glassmaskinen och häll i smeten däri. När glassen kört ett tag kan man ringla i lite smältchoklad. Det blir lite som choklabitar i glassen då. Alternativt kan man ju hacka choklad (det testade jag tidigare i veckan och i så fall är 100 g lagom mycket) innan och blanda i redan från början.

Detta är ju som sagt ett grundrecept och möjligheterna är ju oändliga! Man kan nog t ex testa att ringla i lite sylt i smeten, eller smaksätta med bär eller varför inte lite krossad dajm?

Jag är oerhört facinerad över att det är så lätt att göra hemmagjord glass och att det blir så vansinnigt gott!!


Och tänk också vad enkelt det blivit att göra sin alldeles hemmagjorda glasstårta! ;-)

lördag 18 augusti 2012

Konsumtionssamhället

Denna sommar har inneburit en del del funderande från min sida. I juli var vi på Senoren (en ö strax utanför Karlskrona) på ett kristet familjeläger. En helt fantastisk vecka med all mat ordnad av andra, lite bibelundervisning på förmiddagen roliga aktiviteter och barnen hade ständigt fullt upp med alla kompisar.

Det är egentligen lite lustigt vad som kan få en att börja tänka. I mitt fall denna sommar var det en liten bisats av Mikael Klingberg (som höll i bibelundervisningen på Senoren): När vi vill köpa något är det bra att ställa sig frågan: Har jag råd? och kanske lite svårare: behöver jag detta?

Det är ofta som vi får för oss att vi vill ha saker. Lite som godissug. När man blir sugen på choklad så kan man inte tänka på något annat. Antingen köper man lite choklad och så är man nöjd, eller så härdar man ut och kommer på att den där chokladen är ju allt bra onödig egentligen.

Jag har börjat tänka lite på hur sjukt mycket vi tror oss behöva! Ofta handlar det mest om att höja sig själv. Höja din status, se snyggare ut, få ett bekvämare liv. Ganska själviskt egentligen, eller hur? Är det  verkligen det som gör oss lyckliga? Att se bättre ut? Att ha status i andras ögon? Att ha det coolaste hemmet eller att ha de mest välklädda barnen?

Jag menar inte att man inte ska ha snygga kläder eller att man inte kan unna sig att ha ett inredningsintresse. Men när jakten på att hela tiden ha det senaste tar upp all vår tid och vi glömmer bort våra medmänniskor, då tror jag det har gått för långt! En annan person på lägret sa så här: När jag köper någon ny pryl brukar jag tänka: Behöver jag denna? Om svaret är ja, brukar jag fortsätta: Kan någon annan också ha glädje av detta? Om svaret är ja så är chansen stor att jag slår till. Det tänket går ju såklart inte att praktisera på varenda liten skitsak, men större inköp.

Allt vi har, ALLT har vi fått av Gud. Livet, vårt förstånd och våra färdigheter. Vem är då jag att bara använda det för att tillfredsställa mig själv?

Att ha en generös attityd tror jag är en stor hemlighet till lycka. Att hjälpa till när någon behöver det. Att låna ut bilen när någon ska flytta. Att ge urväxta kläder vidare till någon som har användning för dem. Det gör dig inte bara glad och nöjd. Det är dessutom ett fantastiskt sätt att spara på jordens resurser. Om alla känner att de själva måste köpa allt nytt. För att man inte kan låna av någon annan, eller ärva, det är då vi får detta konsumtionssamhälle där alla jobbar och sliter för att kunna köpa alla de där statusprylarna och vi hinner inte träffa våra vänner, hjälpa någon som har det svårt eller sitta och filosofera med våra barn.

Jag kanske gör detta onödigt enkelt eller onödigt svårt, men kan detta vara en av orsakerna till att människor mår mer dåligt än någonsin, trots att vi har det bättre, rent ekonomiskt, än någonsin tidigare?

Jag tror att vi alla skulle må lite bättre om vi lyfter blicken från de egna problemen och ser om det finns något vi kan göra för någon annan. När man ser andras problem och försöker hitta ett sätt att hjälp till brukar de egna problemen ha en tendens att bli lite mindre.

Jag vet att jag kan bli mycket bättre på detta.
Min önskan inför denna höst är att jag ska få göra åtminstone en annan människa lite gladare.

onsdag 27 juni 2012

Bokläsningstid

På sommaren läser jag gärna lite extra mycket. Fungerar ju bra både regniga och soliga dagar!

Min senaste utlästa bok är "Någonstans inom oss" av Kajsa Ingemarsson.



Jag gillade denna bok mycket! Den var både sorglig och fin. Den var oerhört lättläst. Med ett språk som flöt på bra och intressanta förvecklingar som gjorde att man inte gärna ville lägga den ifrån sig. Jag gillar att läsa om människoöden, om vad so får människor att agera som de gör och om relationer. denna bok har allt detta.

Så den får faktiskt en 4: av 5 möjliga av mig.

Trots att jag inte tror på spöken i den bemärkelse som boken beskriver. ;-)

tisdag 26 juni 2012

Midsommar!

Det var ju midsommar i helgen som gick, om nu någon lyckats missa det! Härligt högtid om det bara inte ösregnar!


(När jag bakar en finare kaka använder jag alltid mitt fina fat från Jellybean.)

På midsommar ska man ju äta jordgubbar i någon form, jag gjorde en jordgubbstårta! Den fick med beröm godkänt från alla! Utom möjligen Engla som tyckte bottnen var lite mastig.

Den vr fantastiskt enkel att göra också, men krver lite planering. Jag snodde receptet rakt av från tidningen buffe.  Här nedan har du också receptet:


Ingredienser

  • 1 burk sötad kondenserad mjölk (à ca 400 g)
  • 150 g smör
  • 300 g digestovekex
  • 1 l jordgubbar
  • 1 1/2 dubbeldaim (à 56 g)
  • 3 dl vispgrädde

Gör så här

  1. Kolakräm: Lägg burken med sötad kondenserad mjölk oöppnad i en stor kastrull. Häll på vatten så att det täcker och lite till. Låt småkoka ca 2 1/2 timme utan lock, se till att vattnet täcker hela tiden. Fyll annars på efter hand.
  2. Ta upp den heta burken och skölj i kallt vatten. Låt svalna helt och öppna därefter burken. Den kondenserade mjölken har nu blivit till en kolakräm.
  3. Klä insidan av en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter (för 8 bitar), med plastfolie.
  4. Smält smöret. Mixa digestivekexen i en matberedare. Häll i smöret och mixa lite till. Tryck ut blandningen på bottnen av formen. Ställ i kylen 1 timme.
  5. Rensa och dela jordgubbarna. Finhacka daimen. Vispa grädden fast och blanda med 2/3 av daimkrosset.
  6. Lossa kanten från bottnen. Lyft upp den, dra försiktigt bort plasten och lägg bottnen på ett fat. Bred på kolakrämen. Spritsa eller bred daimgrädden över. Ställ kallt fram till servering.
  7. Vid servering: Toppa med jordgubbar och resterande daimkross. 

En lagom fin bit serverad på mitt finproslin: Rosenthal. :-)

måndag 25 juni 2012

Back on track!

Äntligen äntligen ÄNTLIGEN!!! I går gav jag mig ut på en joggingtur. Hade verkligen inga förväntningar alls men tänkte i alla fall att jag skulle göra ett försök. Började jogga lite lätt och fortsatte så och var hela tiden ganska säker på att jag skulle börja hosta. men icke. Inte ett enda host under den 5 km långa rundan! Inte heller kände jag av benhinnorna någon nämnvärt, vilket bara det i sig är inget mindre än helt fantastiskt!

Fort gick det dock definitivt inte. Fick en snitttid på 6:21 minuter per km. Men som sagt, jag grämer mig inte för det. jag kom ut, jag sprang och jag höll hela vägen.

Nu ska jag bara se till att inte förta mig och springa för mycket innan jag är helt i form igen. Så i dag vilar jag (tämligen lätt i detta ihållande ösregn) och i morgon får jag se om det kanske blir en kortare tur, alternativt en lång promenad. :-)

onsdag 13 juni 2012

Som normala människor

I Bland önskar jag att man kunde få bli sjuk som vanliga människor. Lite förkyld i februari. Inte akut bronkit i Juni. Suck pust host och stön. Hatar verkligen bronkit! Varför får jämt JAG det?! Nån kanske säger att det beror på min astma, nån att jag klär mig för kallt, nån annan att jag har otur och drabbas just av det viruset Grr!

Det värsta nuförtiden när jag får bronkit är att jag vet vad de är. jag vet vad det innebär. Nu är jag bara inne på vecka nummer 2 med ständiga hostattacker. Bronkit brukar ge hosta i ca 3-5 veckor. Suck.

Just nu funderar jag på om man kanske kan jogga lite lätt ändå? Jag har ju ingen feber och känner mig inte särskilt sjuk. Det är bara hostan och andningen som besvärar. till andningen finns det ju luftrörsvidgande så rent teoretiskt borde jag väl inte blir sämre???

Jag crosstrainade i alla fall i måndags. 50 minuter i lugnt tempo. Gick ganska bra bortsett från en och annan hostattack. Men jag blev inte sämre efter det.

Nåja, jag ska nog ta det lilla lugna med joggingen trotsallt. Jag vet ju att man egentligen inte ska... Men det suger i benen och nu är jag riktigt trött på alla hinder som kommer i vägen för min löpning. Är det inte benhinnorna så är det lungorna. Tydligen.

Typiskt.

tisdag 12 juni 2012

What to do?

Kan någon ge mig facit? Beslut blir mycket lättare att fatta då. Kan någon spå om framtiden? Så jag slipper chansa. Kan någon skriva boken om mitt liv? Så jag kan läsa sista sidan. Kan någon annan välja? Så jag inte väljer fel. Kan någon sätta upp skyltar? Så jag jag vet vart vägen bär. Kan någon?

söndag 13 maj 2012

Favoritplatsen

Förra veckan upptäcke jag en riktig pärla, här, helt i närheten av mitt hem! 


Jag hittade platsen och har sedan återvänt två gånger till, inom loppet av en vecka. Jag Kan liksom inte se mig mätt på skönheten i denna plats.


Det blå vattnet, den härliga grönskan och solen som strilar genom löven på träden.
Promenaden på väg till denna plats är inte heller så dum. Ett och annat klätterträd går man förbi.


Denna härliga strand ligger alldeles vid en plats som heter Vidablick. Ett ställe som ägs och drivs av KFUM. I skogen runtom lägergården har de byggt olika hinderbanor och ställen för samarbetsövningar.


 Isak passade på att testa en av banorna...


Vi stannade till vid stranden och tog en fika. Nybakta halloncupcakes och kaffe i solen.


 Ja, man kan ha det sämre.



I morgon ska vi ha 10-årskalas på Vidablick. Hoppas och tror att det ska bli uppskattat. Men med ingredienser som trollstigsvandring, grillning, fotboll, fika och godis så lär ju oddsen i alla fall vara på vå sida. Nu håller vi bara tummarna för att det inte blir regn!! Men hittar där gör vi nog i alla fall. Annars finns det ju skyltar som talar om åt vilket håll man ska...

Stranden nedanför Vidablick. Ja, just nu är det min favoritplats på jorden.

tisdag 8 maj 2012

Härlig är jorden


I morse tog jag en morgonpromenad. Det är inget mindre än ren lyx att Vättern, Sveriges vackraste sjö, alldeles inpå knuten. 






Ett par kilometers promenad så öppnar sig denna vackra vy. 




Vårblommor, blå Himmel och nästan magiskt blått vatten.




Kristallklart. Vättern är känd för sitt klara rena vatten. Säkert det som gör den så vackert blå.




Solen stänker glitter i sjön. Visst blåser det lite kallt. Visst känns det ännu att våren knappt har börjat.




Vättern är vacker oavsett årstid. Fattar inte att jag inte går hit oftare. Fattar inte att mina barn och min man föredrar andra badplatser på sommaren. Vad kan vara bättre än klart, rent vatten och en solig strand? Det kanske skulle vara värme i vattnet då, men Vätterns vatten må vara svalt, men det är fantastiskt uppfriskande att ta sig en simtur vid varmt väder!

måndag 7 maj 2012

På krigsstigen

Nu när jag ändå är lite lagom irriterad på företeelser i vårt avlånga land.

En annan sak som jag börjat ledsna rejält på är att folk har en förmåga att lägga sig andra människors angelägenheter och döma om vad som är bäst för andras barn. Ta bara en sådan sak som amning. Om en mamma av någon anledning inte ammar, då får hon ofta höra att hon inte gör det som är bäst för hennes barn (d flesta mammor som inte ammar har ett bra skäl till det).

 Eller ta detta som barnomsorg. Att vara hemma med barnen så länge som möjligt (tills barnet är minst 3 år) är det absolut bästa. Vem bestämmer det? Är det alltid en norm som är den bästa i alla lägen?

Vi såg detta för någon vecka sedan, att Carolas barn fått en hårförlängning och det blev till och med ett debattprogram av det. Jag frågar mig, gör verkligen inte vi alla, eller i alla fall de allra flesta, faktiskt det som man tror är bäst för sina barn? En normal förälder vill ge det bästa till sina barn, de bästa av förutsättningar. Varför kan vi inte alla bara försöka förstå varandra, att de val vi gör för den egna familjen faktiskt är det vi tror är bäst. För OSS. Det är helt ok att komma med goda råd i all välmening. Men att starta en hetsjakt på kvinnor som inte ammar, eller väljer att börja jobba när barnet är litet eller vill ge sin dotter en fin frisyr. Någonstans långt dessförinnan går gränsen för vad som är ok.

Tack gode Gud att jag inte är en "kändis"!

söndag 6 maj 2012

När Jante tog sitt pick och pack och försvann

Det finns saker och företeelser som gör mig upprörd. Ja, krig och världssvält upprör mig ju såklart, men det finns saker att bli upprörd över på betydligt närmare håll.

I Sverige finns det något som heter Jantelagen: Du ska inte tro att du är något, du ska absolut inte tro att du kan något, och kan du något ska du inte inbilla dig att du är bättre än någon annan.

DET är något att bli upprörd över.

Man hör på lite olika håll folk som gör sig roliga över att det finns folk på, t ex facebook, som visar upp det de har bakat, berömmer sina fina barn och berättar för världen att de målat ännu en tavla. Precis som om det vore något fel med det? Jag frågar mig. Är det något fel på att tycka att något man själv har gjort är så bra att det tål att berättas om och visa upp? Är det fel att vara stolt som en tupp över sina barn?

För en tid sedan hörde jag en kvinna, ja, det är ofta kvinnor, sitta och fullständigt göra ner en av sina vänner: "Om man ska tro på hennes facebook-inlägg, bakar hon cupcakes dagarna i ända, hon verkar inte ha något viktigt att göra,. Inte nog med det, sen lägger hon upp bilder på dessa cupcakes på facebook. Perfekta små bakverk, jag menar, KAN man ens göra sådana utan att vara proffs? Hon fotar säkert direkt ur kokböckerna hon har hemma." 

Och så höll det på. Jag borde kanske lagt mig i, och jag gjorde ett lamt försök men fick inget genvar.

Denna kvinna är på intet sätt unik. Många har svårt med att det finns kreativa och duktiga människor som inte bara är just det, duktiga och kreativa. Nej, de har även mage att vilja visa hela världen att de är det. När någon pratar på det viset som i citatet ovan kan jag inte låta bli att tänka att det säkerligen handlar om låg självkänsla och avundsjuka.

Jag visar gärna upp när jag gjort något jag är nöjd med. Jag är ingen konditor, men ibland bakar jag och ibland blir jag riktigt nöjd, då tycker jag att det är roligt att visa upp det och kanske få en och annan positiv kommentar om det. Det handlar inte om skryt. Att kunna se på det man själv har gjort och känna sig nöjd. Det är inte skryt. För mig handlar det om inspiration. Jag blir inspirerad av människor som är kreativa och tror på sig själva. Som vågar säga att: detta gjorde jag ju riktigt bra. Som gärna delar med sig med bilder och berättelser om sådant som de tycker att de lyckats med.

När jag visar upp en bild på ett smycke jag gjort, eller en tårta jag bakat, då är tanken att det kanske också kan inspirera någon annan. Men ska jag vara helt och hållet ärlig så är det ju också för att få veta vad andra tycker om det jag gjort.

De flesta barn vill gärna visa upp och få feed back på när de till exempel målat en teckning. "Titta mamma, vad jag har målat!" Det vill säga, alla barn gör så, tills de märker att det betecknas som skryt och att de minsann inte ska tro att deras teckning är finare än någon annans.

För mig är det helt naturligt att visa upp det man tycker om hos sig själv. Att jag sen inte lägger upp bilder på mitt ostädade hem och det enorma berget med otvättad tvätt. Det är väl ändå inte så konstigt? Även om det kanske skulle sätta saker och ting i sitt rätta perspektiv. Ingen är perfekt. Ingen kan både ha ett toppjobb, mycket kvalitetstid med sina barn, en rolig hobby och ett perfekt städat hem. Något blir alltid lidande. För allt handlar ju om prioriteringar.

Att visa upp det man tycker att man har gjort bra, det innebär verkligen inte att man tycker att man är bättre än någon annan. Det handlar mer om att sätta ett rimligt värde på sig själv och att inte tycka att man är sämre än någon annan.

Nej låt oss köra Jante på porten och sätta ett värde på oss själva och varandra. Berätta när du gjort något bra och peppa andra när de gjort något som de är nöjda med. Beröm och lyft dina vänner, men glöm inte att DU också är värd uppmuntran och beröm. Alla är vi bra på något. Det är dags att vi också vågar visa det!


lördag 5 maj 2012

Ny bryggare.

Jag fortsätter väl på kaffetemat. Nu när det enda jag kan tänka på är en nybryggd kopp kaffe.

Att ens kaffebryggare går sönder öppnar ju ett hav av möjligheter. En ny kaffebryggare köper man ju inte varje dag direkt. Så nu har jag ju chansen att skaffa mig en snygg och bra kaffebryggare. Efter lite letande, diskuterande med vänner och faktiskt lite provsmakande har jag kommit fram till vad jag vill ha.



Jag vill ha en moccamaster. I rött allra helst. Den finns i silver, svart, guld och vitt också. Men rött, ja det är min färg det.

Den finns även med termoskanna.



Vilket ju förståss kan vara praktiskt. Men den har jag inte hittat i rött.




Eller rosa för all del. En rosa hade jag väldigt gärna velat ha om det inte var för en enda saks skull. Jag misstänker att min man inte vill ha rosa i köket. Men visst vore det coolt? Och ju mer man tänker på det, visst skulle en rosa kaffebryggare verkligen piffa upp vårt kök som går i svart, grått och vitt? Jo... Det skulle det verkligen. 

Hej, jag heter Ebba och jag vill ha en rosa moccamaster. 

Beroende

I morse vaknade jag med en outhärdlig huvudvärk. Klockan 7 en solig lördagsmorgon. Jag är inte sjuk. Så vad kan då denna huvudvärk bero på? Jag behövde inte tänka efter särkilt länge.



Vår kaffebryggare har lagt av. Plötsligt drar den inte upp vattnet. Den bara står och leverom och inget kaffe blir bryggt. Detta har såklart fått några mindre roliga följder.



Inget kaffe till mig.

På jobbet i går fastnade jag i en arbetsuppgift på eftermiddagen och när jag, en halvtimme efter alla andra kom till fikarummet för en eftermiddagstår. Då är kaffet slut. Trött, som man ju kan få vara en fredags eftermiddag, orkade jag inte brygga nytt och sen gick hela senare delen av fredagen utan kaffe till lilla Ebba.

Att fixa en cappuccino eller en latte tar ju lite tid, och det är den enda sorten som går att fixa hemma hos oss för tillfället. Vilket gjorde att jag inget kaffe fick heller på kvällen.





En latte i morse, gjord på en dubbel espresso, återställde omgående balansen i kroppen och huvudvärken försvann.

Hej, Jag heter Ebba, och jag är koffeinberoende.

tisdag 17 april 2012

Sjukstugesysselsättning

Det finns i alla fall nåt positivt med att vara förkyld (men det är det enda!) och det är att man hinner läsa lite mer än annars. Under dessa dagar har jag läst ut boken "Vecka 36" av Sofie Sarenbrant. 



Vad tyckte jag då om denna bok? Jo, jag gillar ju kriminalromaner och detta är inget undantag. Jag gillar hur man inte bara följer polisens eller journalisternas sida av historien utan även får del av alla inblandades tankar och känslor. 

Hon beskriver sorgen, rädslan och saknaden på ett mycket trovärdigt sätt. Dock tycker jag nog att intrigen kanske var lite för banal. Eller, jag vet inte, jag tycker inte att det blev sådär jätte spännande någon gång, dessutom var det givet vem "The bad guy" var ganska tidigt i storyn. Kanske därför den inte kändes så spännande. Men, den var ändå helt klart läsvärd och stundvis riktigt underhållande. Men den kommer inte i närheten av samma klass som Camilla Läckberg. 

Vilket så klart leder mig in på nästa bok jag hunnit läsa. Nämligen Änglamakerskan av Camilla Läckberg.

 

Denna bok gillade jag verkligen. Gillar att man redan känner många av karaktärerna (vilket ju är styrkan med en kriminalserie). Men jag tycker också om hennes sätt att berätta en historia ifrån två håll. Både nutid och dåtid. Tills dåtid och nutid möts. Det gör historien mer intressant och klurig. Även här hann jag lista ut ganska snart vem som var skurken men eftersom denna historia hade flera "mysterier" så blev den ändå riktigt spännande och intressant hela vägen. Så, har du läst något av Camilla tidigare och gillat det lär du inte bli besviken denna gång heller. 

Förkylt!

Det här med att tänka sig frisk, som många förespråkar. Det fungerar inte. Jag blir faktiskt uppriktigt förvånad när jag själv blir sjuk. För jag har någon slags övertro på mitt eget immunförsvar och jag blir aldrig sjuk. Tror jag. Så om detta med att tänka sig frisk skulle fungera, då skulle ju jag aldrig bli sjuk. 

Nu har jag då haft årets förkylning. Med facit i hand brukar jag ju åka på nån släng med förkylning på våren, så jag borde ju inte bli så förvånad. Men likväl blir jag fruktansvärt irriterad! Jag har inte tid eller lust att vara sjuk, kanske därför som jag så intensivt förnekar för mig själv att jag kan bli sjuk. 

Nu har jag varit ordentligt förkyld i ett par dagar, och jag ska väl inte gnälla, för jag mår redan bättre. Men två dagar med feber får en verkligen ur gängorna. Mest frustrerande är det ju att det slår till precis när man kommit i gång med träning och sund kost. Men kanske beror det på att jag i vanlig ordning tar i så det spricker. Jag blir så hög på träningsendorfiner att jag liksom inte vet när jag ska låta kroppen vila. 

Kanske därför som kroppen reagerar med fökylning och feber så jag blir TVUNGEN att vila. 

Nu återstår bara att fundera ut hur jag ska komma igång igen. Tänkte börja med en lättare promenad till ICA i dag. Sonen fyller 10 år i morgon och han förväntar sig nog en tårta, eller så. Sen får jag se lite. Egentligen vill jag köra lite styrka imorgon, borde väl gå bra om jag tar de lite försiktigt? Alternativt kan jag kanske köra lite yoga. På torsdag får det bli promenad igen och på fredag borde jag ju definitivt kunna köra lite redig styrka. Ja, så vilar jag i helgen. 

Så, det är planen för nu. I väntan på nya inlägg bjuder jag här på ett par härliga vårbilder som jag tog under enlångpromenad i helgen. På återseende!




måndag 2 april 2012

Frustration!



Jag har kommit in i ett stim. I en känsla där kroppen riktigt skriker om att få ge sig ut och springa. Svala vindar mot kinden. Svetten som rinner. Den sköna känslan i kroppen efter ett härligt joggingpass. Piggheten och energin som det ger. Känslan av fräsch-het. (Finns inget bra ord på svenska för freshness).

Men. Ja, det finns ett aber.

Mina benhinnor. Som de bråkar med mig!!

Det började med mina nya skor. Som jag envist fortsatte tro på. Trots massiv smärta efter varje runda. Tillslut fick jag ge upp och inse att nej. Skorna var verkligen inte mina löparkompisar. De var sanden i sängen när man vill sova. De var hemorojderna i rumpan på min löpning.

De gav mig benhinneinflammation.

Så, jag byter skor. Säga vad man vill om Löplabbet, men de har en nöjd-kund-garanti som heter duga, så ja fick byta skorna, trots att jag sprungit med dem ute vid flera tillfällen!

Så nu har jag ett par skor som jag tror fungerar mycket bra. Mina besvär förvärras i alla fall inte i dem. Dessvärre heter ju boten mot benhinneinflammation; vila från löpning.

Addera detta med det första stycket i det här inlägget.

Vad får man då?

Frustration!

torsdag 29 mars 2012

Long time, no see!

Livet går i gungiga vågor ibland. Är inne i en period där jag liksom på något sätt kastas mellan hopp och förtvivlan.

Men ändå.

Jag har en ro och en frid i hjärtat ändå. Jag har någon som är större, klokare och som bär mig.  När det gungar är det väldigt skönt att ha en övertygelse om att allting verkligen kommer att ordna sig. Jag gör vad jag kan, sen skjuter Gud till resten.

Det blir inte så mycket bloggat nu tydligen, men det beror dels på det klena gensvaret (och ja, jag fattar att det inte blir så mycket gensvar när jag inte lägger ner så mycket energi på bloggen) och dels på att jag har fullt upp med annat. Jobbar heltid, joggar och tränar och har mig, tar hand om barn och familj. Hänger i kyrkan. Sen är det ju vår också mina vänner!!!!!!

Jag har alltid sagt att jag inte har någon favoritårstid men jo, våren älskar jag verkligen! Ljuset som kommer, värmen som åter sveper mot min vinterkalla näsa. När träd och blommor knoppas och SOLEN skiner på oss. Jag fylls med en sådan lycka och tacksamhet så jag blir alldeles yr! Jag får plötsligt energi till att öka på träningen, att ge mig ut och springa likt en gasell över alla grusiga vägar.

Plötsligt är det inte alls jobbigt att ställa klockan tidigt, tidigt. Vårens gryningar är helt enkelt oslagbara och jag vill inte missa en sekund.

Kalla mig gärna galen. Kalla mig fanatisk. Det gör mig inget. Jag är älskad, jag har en far i himlen som bär mig och ser just lilla mig i myllret av människor på jorden. Jag har en inre frid och det ger mig styrka. Och, kära vänner, det är VÅR!!

lördag 25 februari 2012

Nostalgi!



I april ska jag gå på konsert. Och inte vilken konsert som helst, utan Steven Curtis Chapman kommer till Jönköping!

I unga år var hans skivor de mest flitigt spelade hemma hos mig. Jag sitter nu och lyssnar på gamla klassiker på spotify. Låtarna är precis så bra som jag minns dem och kryddar man dessutom med lite nostalgi så fattar ni ungefär var jag befinner mig. Dessvärre lär han väl inte köra en massa gamla låtar på konserten. Ser ju att han släppt en hel massa skivor efter den senaste som jag kan alla låtar på....

Hur som helst, låtar som "For the sake of the call", "Dive" och "Busy man" håller definitivt fortfarande! Leta fram honom på spotify så förstår ni vad jag menar!

Så länge får ni hålla tillgodo med denna:

http://www.youtube.com/watch?v=nrWMBC6yoME&ob=av2e

Det är en av hans nyare låtar. Inte dålig den heller!

torsdag 23 februari 2012

Motion

Få saker ger en sådan energi som att röra på sig. Det kan kännas oändligt och fasansfullt motigt, men när man väl ger sig ut och springer då kommer energin och glädjen svepande igen. Man fylls av endorfiner som sprider sig som ett rus i kroppen. Plötsligt känns allt lite roligare, lite härligare och lite bättre. Lägg där till att solens oändligt värmande strålar har smekt Jönköpings numera bara gator så förstår ni min lycka. Solen skiner, fåglarna kvittrar, det är vår i luften och jag kan springa utan att stanna eller få ont i mina benhinnor.

Nej, livet blir inte mycket bättre än just så. Lite vardagslycka när den är som bäst. Lycka och glädje blandad med förväntan inför våren och sommaren och vetskapen om att Vår Herre har lovat oss att årstidernas växlingar kommer att fortsätta, så länge jorden består.



Det är ett härligt löfte.
ta hand om varandra och njut av våren.
för snart är den här!


fredag 10 februari 2012

Lycka är...

att ha önskat sig något som man inte tror man kommer att få eller ha råd med och så ger någon det till en. Bara sådär, en helt vanlig fredag. tack käre make för min Iphone 4 S!


Ganska så sjukt egentligen, att man kan bli så glad för en simpel pryl!

Men snart, så fort mitt nya simkort kommit, så kommer jag att kunna ta mycket snyggare bilder. till exempel. Bara en sån sak!

Tjingeling!

söndag 22 januari 2012

Räkna timmar

Läste i ett inlägg på facebook om hur kvinnor är. Bland mycket annat (som skrämmande nog var ganska så sant!) stod det att en kvinna vid sänggående räknar ut hur många timma hon får sova. Precis det gör jag varje kväll. Av vilken anledning? Ingen aning!

Eller är det kanske för att jag har nån fixide om att jag måste sova 8 timmar för att vara utvilad och om det visar sig att det är 8 timmar kvar tills klockan ringer så  somnar jag gott i trygg förvissning om att jag kommer att vara en pigg, glad och utvilad mamma/kvinna nästa dag.

Eller så surnar jag till för att jag inser att jag kommer att få alldeles för lite sömn. Då somnar man inte lika tryggt och gott.

Eller kanske är det en kontrollgrej? Att allt inasburdum måste planeras? Jag menar, som att man när man vaknar funderar ut vad man ska ta på sig, innan man hunnit kliva upp, funderar ut vad man ska äta, medan man klär på sig, tänker ut den snabbaste vägen genom trafiken när man äter frukost och planerar arbetsdagen medan man sitter i bilen, på vägen hem redan har klart för sig vad som ska ätas till middag och om något måste handlas osv osv. Inabsurdum. Riktigt så illa ställt är det inte med mig. Jag är inte riktigt så planerande. Men nära nog.

Eller, kanske man helt enkelt räknar timmarna tills man ska vakna för att det är så otroligt roligt med lite hjärngympa före läggdags.

Vilket som, jag trodde jag var ensam om detta!

Tydligen hade jag fel.

söndag 15 januari 2012

Arbetskläder

Detta trodde jag aldrig att jag skulle komma mig för att säga, men en sak som jag ser fram emot med mitt nya jobb är (faktiskt) arbetskläderna! Just kläderna var en av de saker jag verkligen inte trodde att jag skulle sakna, men att klä sig i sina egna kläder varje dag och dessutom behöva se något sånär ok ut började faktiskt bli en aning betungande! Det är inte helt lätt att hitta snygga, sköna och praktiska kläder som man kan ha på jobbet. Så det slipper jag nu bry mitt lilla huvud med. På barnmottagningen har man ju landstingets arbetskläder. De kanske inte är så snygga, men de är faktiskt både sköna och praktiska, så ja sätt ett kryss i taket någon, för jag detta trodde jag aldrig skulle ske! :-)

lördag 14 januari 2012

Fredagsmys

I går hade vi ett gäng härliga vänner över på fredagsmys! Jag lagade till e rätt fantastisk middag om jag får säga det själv. Förra veckan var vi bjudna till ett åar vänner i Sävsjö och, ja jag snodde menyn rakt av, även om jag rent tvångsmässigt måste modifiera recepten lite! ;-)

Till huvudrätt blev det grekisk kyckling (inte för att jag fattar vad som är grekiskt med detta receptet? Kanske fetaosten?)

Så här gjorde jag:

Jag smörjde en stor form med smör. Bottnade hela formen med färsk basilika. Därefter förstekte jag uppsilcad kycklingfile med lite salt, peppar och paprikakrydda. Kycklingen ska nu ner i formen. Vi var många så jag använde 2 kg kyckling.

För att smaksätta det hela lite extra hackades en burk soltorkade tomater och ströddes över. Sen tog jag en burk crème fraîche (5 dl) och ca 2-3 dl grädde. Rörde i hop det och hällde över kycklingen. Toppade med 200 g smulad fetaost.

Sen bara skjuts in i ugnen i 225 grader i ca 30-40 minuter. Till detta serverade jag kokt pasta och kokt broccoli (jag är lite lat, varför stå och skära upp en massa olika grönsaker när det går av sig självt att koka lite broccoli?!)

Till efterrätt blev det hallonglassbomb och romtårta!





och recepten kommer här!

Hallonglassbomb:

Vispa 5 dl vispgrädde
visa upp 4 äggulor
mixa 300 g hallon med ca 1 dl florsocker

Blanda i hop och häll upp i en form. Formen ska stå i frysen i minst 6 tmmar. ta fram den ca 20 minuter innan det är dags att äta.

Den blev verkligen lyckad! Lite som mjukglass med hallonsmak!

Romtårta:

250 g mörk choklad (jag tog 70% ig)
250 g ljus choklad (valfri sort) jag använde odenses ljus bakchoklad.
125 g smör
3 dl vispgrädde
2 msk rom
200 g mandelmassa

Börja med att täcka botten på en rund form med löstagbar kant med mandelmassan (tryck eller kavla). Jag klippte först ut en lagom stor rundel av smörpapper att ha i bottnen.

Smält därefter smöret på svag värme på spisen. Häll i grädden och låt koka upp. Dra grädd/smörblandningen från spisen och ha i all choklad (hackad) lite i taget och rör tills all choklad smält. Nu är det dags för att röra i romen. Jag köpte en liten flaska mörk rom, jag är inte så hemma på sånt, men det funkade med mörk. Upptäckte ju att det finns en massa olika varianter! ;-)

Häll chokladsmeten över mandelmassan och ställ kallt i minst 4 timmar. Servera med fördel tillsammans med hallonglassbomb!

Mina gäster blev mycket nöjda och efterrätten fick stående ovationer. Typ.

Och med detta önskar jag er fin lördagskväll!

Over and out.

onsdag 11 januari 2012

Det vädergnällande folket


När man bor i ett land som Sverige. Där vädret kan vara så otroligt fantastiskt som det bara kan vara här. Ni vet några minusgrader, klarblå himmel, sol och gnistrande vit snö som tynger ner träden. Eller på våren. När snön smälter, det spirar krokusar bland fjolårets vissna löv och snöfläckar. Eller på sommaren, när det är sådär behagligt varmt. Ljumma vindar, vackert landskap och glittrande blått hav (eller sjö). Eller på hösten. Gult, grönt och oranget blandas till en sprakande färgexplosion, klar och hög luft. Och sol. Sol. Ja, den ja, det är väl kanske den som är problemet? Vi saknar den en stor del av året och när den helst gör sig påmind blommar vi upp, får ny energi och vågar åter sticka ut våra näsor. Jag tror att vi blir så väderfixerade här just för att vädret KAN och ganska så ofta är helt fantastiskt. Men allt för sällan lika hemskt som det kan vara härligt. Regn, blåst, och kallt. Det gör ju att man de där regniga hemska dagarna vet allt för väl hur härligt det skulle kunna vara. Det är det som skapar den där stressen att när det äntligen är lite sol, då MÅSTE man ut, fort som sjutton, för man vet ju inte när solen behagar visa sig igen.

Det är detta mina vänner, tror jag, som skapar vårt vädergnäll, vår fixering vid väderappar och den lyriska glädjen när solen äntligen skiner.

I dag skiner faktiskt solen. Men det är 6 plusgrader och av snön som föll igår finns inget kvar. Så det är inte heller bra. För det är januari. I Januari vill jag ha den där vita gnistrande kalla luften. Detta väder vill jag ha i mars. Typ.

Så var visst inte heller detta bra...

Blir man någonsin nöjd?  ;-)

måndag 9 januari 2012

Inspiration

Jag har ibland haft svårt för att följa min inspiration. Det kan tyckas att jag är pysslig. Att jag gärna skapar med händerna, syr, stickar, virkar, gör egna smycken osv. Men en sak har jag länge längtat efter. Nämligen att måla. Ni vet, måla, som i att måla tavlor. När någon har berättat att de brukar måla lite tavlor på fritiden, har jag känt ett stygn av avund. Men jag har ändå inte föresatt mig just det för att jag nånstans känt att, nej, jag är ju ingen konstnär. Vem är jag att tro att jag skulle kunna måla? Men i dag slog det mig. Helt plötsligt, bara sådär. Jag kan visst måla! Jag har flera tavlor här hemma som jag målade i tonåren. De kanske inte kvalar in på något galleri, men än sen då? Jag tycker de är fina och det räcker väl? 

Så kanske, kanske tar jag en dag mod till mig och går och köper mig lite oljefärger, en palett, lite penslar och en duk. Inte för att kunna visa upp. Utan för att få utlopp för min kreativitet. 

Den senaste tiden har jag haft ett enormt pysselsug (kalla det gärna inspiration) men det har inte känts som att något duger. Jag sätter mig och virkar, men ledsnar väldigt snart. Försöker pärla lite, men inspirationen rinner mellan fingrarna på mig. Så plötsligt satte jag mig och ritade. Ni vet, sådär som man gjorde när man var lite yngre, bara tog ett papper och en blyertspenna och ritade. DÅ kom inspirationen! Så kanske är det just det jag ska göra? Att jag sedan tänker olja är för att resultatet då blir så användbart. Olja har en fantastisk förmåga att skapa djup i en bild. Det blir mer levande. Och jag älskar färg. Med oljefärger kan man göra riktiga färgexplosioner. 

Kanske ...

Ljust!



Solen har lyst i dag. En längre promenad i det härliga vinterfrostiga ljuset väcker varje liten sömnig cell i min ljustörstande kropp. Det knarrar lite under fötterna när jag går. Det vita reflekterar solens strålar och skapar ljus som jag nästan glömt existerar. Vid toppen av ett berg blickar jag (och min 9 åriga son) ut över det frostiga landskapet och jag kan se på honom att även han njuter av den vidunderliga utsikten och ljusspelet som utspelas framför våra ögon.

Vi har inte mycket snö. Det är nätt och jämt vitt. Men det räcker för att väcka den barnsliga glädjen över att det är vinter och vi med stormsteg går mot både ljusare och varmare tider. Inom mig känner jag lyckan av att se vårfloden spricka fram, när det droppar från träd och takrännor. När de första knopparna på träden börjar spira.

Det är långt kvar ännu. Men ljuset väcker hoppet. Hoppet att även efter en regnig vinter kommer det en ljust grön vår.

Får man börja längta?

onsdag 4 januari 2012

Angående jobb

Jag skrev ett inlägg om lycka strax innan jul. Lyckan då berodde på att det hade ordnat sig på ett alldeles fantastiskt sätt med jobb för mig.

Jag blev faktiskt i denna jobbsökarsväng erbjuden inte mindre än 2 olika jobb. Det första jag erbjöds kändes inte alls perfekt. Det var ett helt ok jobb, jobbet som sådant var det verkligen inget fel på. Men. Det var på långt avstånd ifrån hemmet (och inte särskilt bra kommunikationer dit, bil var ett absolut måste, på slingriga vägar). Det var bara ett graviditetsvikariat och ja, endel andra orsaker gjorde att jag faktiskt, med handen på hjärtat, inte var själaglad. Men, precis då jag var tvungen att lämna ett definitivt besked om hur jag skulle göra. Så dyker ett annat erbjudande upp. Ett fantastiskt erbjudande. Jag har fått jobb på barnmottagningen som barnsjuksköterska. Ett yrke som är perfekt för mig, eftersom det är ungefär exakt vad jag är utbildad till. Dessutom ligger det bra till i förhållande till där jag bor och jag vet att det är en mycket trevlig arbetsplats eftersom jag redan känner några som jobbar där. Inte en fast tjänst förvisso, men ändå. Har tidigare knappt vågat drömma om att få jobb DÄR.



Så nu är jag "riktig" sjuksköterska igen. Till min sons stora glädje. Kanske är det inte så coolt att ha en skolsköterska till mamma när man är 9 år? Tja, vad vet jag om vad som rör sig i barnens huvud. :-)

tisdag 3 januari 2012

Paulun goes LCHF?

I vanlig ordning så mailbombas man av hälsoråd, tips på dieter och viktminskningsmetoder så här i början av året. Det är verkligen inget nytt under solen. Att reklam efter reklam skriker ut att vi ska bli smala är heller inget nytt.

Det som däremot är nytt, det är att de flesta mail jag fått handlar om LCHF och tips på kokböcker i ämnet! Intressant eftersom LCHF har varit så kritiserat (trots att det finns många moderna studier som visar på stora hälsovinster med LCHF-kost). En av dess största kritiker har varit Fredrik Paulun (landets egen GI-guru) som jag personligen tror mest har velat behålla sina kunder till sina GI-produkter. Men nu gör han en ko-vändning! Han lanserar en LCHQ (ja, såklart måste han hitta på ett eget namn, när han nu ska rida på LCHF-vågen) kokbok. Det nya uppdaterade LCHF, typ.



Nu låter jag ganska kritisk i min bedömning, men det är jag egentligen inte. Det är väl underbart att även kända hälsoprofiler kan medge när de haft fel (och här vill jag inte på något sätt påstå att LCHF är hela sanningen heller, vi lär oss ju ständigt mer om våra kroppar och vad som påverkar hälsan)! Detta LCHQ-tänk ((Low crab, high quality) ligger faktiskt ganska nära mitt eget LCHF-tänk. Lite LCHF, men en lightare variant som accepterar frukt, bulgur och qinoua i lite större utsträckning. Faktiskt ganska precis så känner jag. Jag ser till att äta någon eller ett par frukter varje dag för att det är ett fantastiskt sätt att få i sig vitaminer! Mina naglar blev helt bedrövliga med en kost helt utan frukt. Så, numera har jag återinfört frukten i mitt liv. Vilket ju egentligen är ganska logiskt. Varför skulle vår skapare har skapat all denna fantastiska frukt om inte för att vi ska äta den?

Summa sumarum så verkar LCHQ vara lite av ett mellanting mellan strikt LCHF och GI. Funderar starkt på att köpa boken, för att ta mig en närmare titt...

Är du intresserad att läsa mer om boken kan du läsa HÄR där finns också en länk till gratis tjuvläsning av boken.

måndag 2 januari 2012

Nytt år!

Ja, det hann till och med bli ett nytt år innan jag tar bladet från munnen och skriver ett blogginlägg.

Tänkte börja året med en bokrecension. I julklapp fick jag (bland annat) boken jag önskat mig:



"Två gånger är en vana" av Denise Rudberg.

Det ska sägas att jag läst de flesta av henne böcker. Gillar verkligen hennes skildringar av den svenska överklassen. Jag gillar också hur hon knyter i hop nya böcker (och även helt nya serier) med de tidigare böckerna. Lite subtilt med några eller något gemensamt namn. En huvudperson i en äldre bok blir en liten parentes i en nyare. Me like. På nåt sätt ökar det trovärdigheten och igenkänningsfaktorn. Så har ni inte läst hennes tidigare böcker, så måste man såklart inte göra det, men det höjer läsvärdet lite grann om man har gjort det.

Just denna bok är den andra i hennes serie om Marianne Jidhoff som är en nybliven änka (överklass såklart, vad annars?!) som återgår till sitt arbete som åklagarsekreterare efter en mycket lång tids frånvaro från arbetslivet. Böckerna har tilldelats epitetet: "Elegante crime", vilket innebär att det är mord och hemskheter som utförs i och drabbar de fina salongerna.

Jag läste den första boken i denna serie för ganska precis ett år sedan. Blev absolut inte besviken. Känslan är den samma som i tidigare böcker och morden inte så hemska att man inte törs läsa. Denna andra bok var möjligen aningen sämre än den första. Men missförstå mig inte. Jag gillar den och ser fram emot nästa bok... Dock känns den inte riktigt lika genomarbetad som den första. Det är en del direkta felskrivningar (tryckfel?) som irriterar lite (nån av karaktärerna i boken får plötsligt namnet Harry istället för Hans, och i slutet byter en av personerna efternamn med en annan karaktär...). Slutet känns lite snöpligt. Jag hade gärna sett ett lite mer invecklat slut... Inte fullt så ojdå, nu måste boken bli klar och så nu avslutar vi snabbt att lösa trådar. Det irriterar en aning att det första brottet i storyn, som är upptakten till allt, liksom blir löst med en parentes.


Annars var den underhållande och absolut läsvärd! Riktigt mysig läsning såhär i mellandagarna då livet går lite mera långsamt än annars.

Betyg: 3 av 5 möjliga.