Julstress?

Jag brukar normalt inte vara stressad inför jul. I alla fall inte i november! Men i år är det som att allt gått så fruktansvärt fort! Året har bokstavligt talat rusat fram och jag har inte hunnit förbereda mig mentalt för att det snart är jul igen. Jag älskar julen. Det gör jag verkligen. Jag älskar att baka och pyssla och fixa. Men i år. Jag har ju inte tid! Hur hinner alla?

Visserligen har jag varit ganska effektiv denna vecka. Både på jobbet och hemma. Fått mycket gjort och ligger bra i fas på jobbet med allt jag tänkt hinna med. Här hemma har jag plockat fram lite julsaker, bakat lite julgodis, bakat pepparkakor och saffransbullar förra helgen och handlat adventspaket till familjen.

Kanske inte så konstigt att jag känner mig trött. Dessvärre gick det precis upp för mig att vi åker till Uppsala i morgon. Helst skulle ju allt packas i kväll och kanske hade varit bra att förbereda någon form av julklapp till pappa. Vi åker till Uppsala för att fira lite mini-jul med pappa eftersom vi inte kommer att hinna träffa honom i jul.

Hade i mitt sinne sett framför mig att Tomas skulle vara en del av detta och vi skulle hjälpas åt, men han har haft fullt upp med att renovera badrummet och i kväll är han på julbord med sitt jobb.

Egentligen skulle väl paketen till till första advent (mindre mest symboliska paket i väntan på jul) lås in också. Jag vill verkligen att julen ska bli sådär myspysig och magisk.

Men hur mysigt blir det med en sönderstressad mamma? Jag brukar som sagt inte stressa, och det är faktiskt först idag som stressen kom. Antagligen för att jag inser att min "ladda-batteriet-dag" kommer att försvinna helt denna vecka. Dvs lördag. Helgen försvinner ju till att resa tur och retur Uppsala. Sen är det bara att ladda om för en ny vecka.

Det är nog det som gör mig stressad. Jag blir rädd för att alla helger ska försvinna och jag inte kommer att ha hunnit fixa, pyssla och baka som jag vill. Att julafton kommer och jag har inte hunnit fixa alla julklappar.

Ska det verkligen vara så?

Nej, jag tror jag tar ett bad och hoppas på lite ny energi. Annars får det bli som det blir i morgon.

Hundlöpning

Så vart det då äntligen torsdag. Dagen då vi skulle testa detta med hundlöpning. Vi åkte ut till Hökens ås för att träffa en kvinna som har en väldans massa hundar. Hon driver ett företag där man kan åka hundspann, vandra med hundrana osv. Enligt överenskommelsen skulle vi få låna ett par hundar att springa med och så hade Emelie sin hund med sig (Emelie är kompis med Ellen som driver företaget. Kolla förresten gärna in hennes hemsida: Tur&natur 

Väl där spände vi på oss hundförarbälte och satte selar på hundarna. Måste säga att det var väldigt mysiga hundar. Tillgivna och gosiga, inte alls "skälliga" eller vilda. 

Sen bar det av. Från 0 till 100 på en gång.- Jag som redan innan denna tur hade tagit en snabb tur hemma (ja, jag hade mer än måttligt med springabstinens) hade börjat stelna till så det var lite kämpigt i början. Men när flåset väl var igå¨ng kändes det bättre. Hundarna matade på och jag kände att jag fick bromsa farten mest heöa tiden. Ändå gick det betydligt fortare än jag normalt springer. 

Vi sprang mest längs en skogsstig och där var både blött och geggigt. Jag hade av någon outgrundlig anledning valt mina kinvara skor (inte lämpliga för terränglöpning) så mitt fotfäste var inte det bästa. Dessutom var det mörkt. Så första provturen med hund kanske inte var under optimala förhållanden. Men åh så kul! 

Vi sprang en runda på ca 3,5 km och det tog 18 minuter. Inkl 3 pauser för att byta hundar och få instruktioner. Men jag lovar, jag var rejält svettig efter det passet. Detta gav defintivt mersmak! 

Efter löpturen bestämde vi oss för att låna hem en av hundarna, så i helgen blir det nog också en tur eller två. Känner dock av lite träninsgvärk i mag/höfttrakten efter denna tur och lite smärta i ena vaden. Så, någon långtur blir det inte. 

Ska bli intressant att se barnens min när de imorgon blir väckta av en hund. Vi har nämnligen inte talat om att vi ska vara hundvakt i helgen. :-)

Hopplöst beroende

I går var det ju midsommarafton. Av naturliga skäl var det en inplanerad vilodag. Jag hade nämligen sprungit 16 km på morgonen i torsdags och även kört styrka på kvällen (TVÅ gånger på EN vecka! Yay!) Även i dag hade jag tänkt att "vila". Men idag av den enkla anledningen att maken är ute och vandrar med sönerna och jag ville ge min dotter lite "mamma-tid" utan att lämna henne ensam för att springa.

Men. Det är här beroendet kommer in. Redan i går kom tankarna på en springrunda idag in. Jag slog bort dem och kom fram till, gång efter gång, att jag INTE skulle springa idag. Men så körde jag pojkarna till Hökensås. Åkte bil genom härliga skogar på vägen hem. Kände bara: Jag. vill. springa!

När jag kom hem slog jag åter bort den tanken. Hade nästan lyckats bestämma mig för att inte springa när jag kom på mig själv med att fråga dottern: Gör det något om jag sticker ut och springer en sväng?

Döm om min lycka när hennes svar blev: Nej, om jag får baka undertiden så gör det mig inget att vara själv en stund.

Så jag gav mig av på en både rolig och lite utmanande tur. Sprang stundvis längs slutet av Bankerydsleden (den del jag och maken inte sprang förra lördagen) och det var stigning som heter duga. Men kände mig ändå taggad eftersom jag lyckades springa hela den längsta och jobbiga backen utan att gå! När jag kom hem stannade gps:en på 8 km och jag kände mig mycket nöjd med detta. Längre än så ville jag faktiskt inte vara borta från Engla.

När jag kommer in står hon och dansar och berättar sedan glatt att hon bakat chokladbollar. En sats med havregryn och vanligt socker, och en sats till mig utan både havregryn och socker (hon hade använt sötströ och kokoschips istället). Underbara unge!

Så resten av dagen höll jag mig hemma. Vi har haft mysmiddag i kvällssolen på altanen och tittat på en "kärleksfilm". Ni vet, sånt där som man bara kan göra när pojkarna inte är hemma.

Men det är nog dags att inse. Jag är hopplöst beroende av löpning.

Hej, mitt namn är Ebba och jag är löpare.

Även vuxna är människor

I kväll var jag och hjälpte till i kyrkan på kvällen.  När jag kom hem var mannen på vift och sönerna tittade på hockey (på varsitt håll). Dotter hade väntat på att jag skulle komma hem och plockat fram mandelbiskvier till fika.  Sötnöt.

När vi sitter och tittar på TV säger hon plötsligt;  jag har kommit på en sak. En förälder kan ju också bli ledsen. Om nån är dum mot dig kan ju du också bli ledsen!  Jag säger: ja,  vuxna är ju också människor.  Engla: Ja,  så är det nog.

:-)

Sportlov

Det känns som att terminen knappt hunnit börja och redan pratar barnen inte om annat än sportlovet! Det har säkert inte så mycket med skolan i sig att göra, utan snarare att de ser fram emot ett kul sportlov. Äldsta killen drar till Trysil för att åka skidor, och DET fattar jag VERKLIGEN att han ser fram emot!

Den yngre killen ville inte åka på skidläger i år. Men han är taggad ändå! I morse utspelade sig följande konversation:

-Mamma, på sportlovet tänker jag crosstraina varje dag.
-Varför då, du tränar ju så mycket ändå?
-Ja, men vi kan väl i alla fall jogga tillsammans!
-Ja... nu är det ju lite svårt med all snö... varför vill du träna så mycket just på sportlovet?
-Ja men det hör du väl, det är ju SPORTlov!

Han har en poäng, helt klart. Så, hoppas det blir lite mer framkomligt på vägarna så vi kan ta åtminstone någon liten runda tillsammans! :-)

Annars hade ju skidor varit bra, men det är bara jag i familjen som äger ett par längdskidor så, på det får vi fundera ett varav till.

svamp och bad

I helgen som gick kom ju åter sommaren på besök. Tänka sig, att här har vi gått och trott att det är sommar i juni och blir gruvligt besvikna, så är det bara helt enkelt så att det är i augusti det är sommar! Ja ja, ska försöka komma i håg det till nästa år!

I helgen som var hade vi det i alla fall helt förträffligt. Vi badade på axamo och jag tog en längre simtur, jag riktigt njuter av att kunna simma långt utan att behöva oroa mig för barnen längre (de lovade dyrt och heligt att inte bada medan jag simmade). Det ger nästan, men bara nästan, samma tillfredställelse som att springa.

Springa ja, det har jag tagit det väldigt lugnt med på sista tiden. Min höft pajade, typ (fick foglossning som heter duga efter de senaste turerna, och nej, jag är INTE gravid)  och så har ju benhinnorna strulat mer än lovligt så en ordentlig vila från löpning har det blivit. Nu fokuserar jag på styrka och simning istället.

Men helgen bjöd inte bara på bad, den bjöd även på kantareller! Eftersom min man roar sig med att strutta runt i skog och mark lite titt som tätt så har han faktiskt hittat några kantarellställen!

Så, hemmagjord glass, kantarellpaj, sol och bad. Ja, mycket mer än så krävs inte för att lilla Ebba ska bli nöjd!

Man får passa på! Allt för snart blir det mörkt och kallt... ;-)

Favoritplatsen

Förra veckan upptäcke jag en riktig pärla, här, helt i närheten av mitt hem! 

Jag hittade platsen och har sedan återvänt två gånger till, inom loppet av en vecka. Jag Kan liksom inte se mig mätt på skönheten i denna plats.

Det blå vattnet, den härliga grönskan och solen som strilar genom löven på träden.
Promenaden på väg till denna plats är inte heller så dum. Ett och annat klätterträd går man förbi.

Denna härliga strand ligger alldeles vid en plats som heter Vidablick. Ett ställe som ägs och drivs av KFUM. I skogen runtom lägergården har de byggt olika hinderbanor och ställen för samarbetsövningar.

 Isak passade på att testa en av banorna...

Vi stannade till vid stranden och tog en fika. Nybakta halloncupcakes och kaffe i solen.

 Ja, man kan ha det sämre.

I morgon ska vi ha 10-årskalas på Vidablick. Hoppas och tror att det ska bli uppskattat. Men med ingredienser som trollstigsvandring, grillning, fotboll, fika och godis så lär ju oddsen i alla fall vara på vå sida. Nu håller vi bara tummarna för att det inte blir regn!! Men hittar där gör vi nog i alla fall. Annars finns det ju skyltar som talar om åt vilket håll man ska...

Stranden nedanför Vidablick. Ja, just nu är det min favoritplats på jorden.

På krigsstigen

Nu när jag ändå är lite lagom irriterad på företeelser i vårt avlånga land.

En annan sak som jag börjat ledsna rejält på är att folk har en förmåga att lägga sig andra människors angelägenheter och döma om vad som är bäst för andras barn. Ta bara en sådan sak som amning. Om en mamma av någon anledning inte ammar, då får hon ofta höra att hon inte gör det som är bäst för hennes barn (d flesta mammor som inte ammar har ett bra skäl till det).

 Eller ta detta som barnomsorg. Att vara hemma med barnen så länge som möjligt (tills barnet är minst 3 år) är det absolut bästa. Vem bestämmer det? Är det alltid en norm som är den bästa i alla lägen?

Vi såg detta för någon vecka sedan, att Carolas barn fått en hårförlängning och det blev till och med ett debattprogram av det. Jag frågar mig, gör verkligen inte vi alla, eller i alla fall de allra flesta, faktiskt det som man tror är bäst för sina barn? En normal förälder vill ge det bästa till sina barn, de bästa av förutsättningar. Varför kan vi inte alla bara försöka förstå varandra, att de val vi gör för den egna familjen faktiskt är det vi tror är bäst. För OSS. Det är helt ok att komma med goda råd i all välmening. Men att starta en hetsjakt på kvinnor som inte ammar, eller väljer att börja jobba när barnet är litet eller vill ge sin dotter en fin frisyr. Någonstans långt dessförinnan går gränsen för vad som är ok.

Tack gode Gud att jag inte är en "kändis"!

Fredagsmys

I går hade vi ett gäng härliga vänner över på fredagsmys! Jag lagade till e rätt fantastisk middag om jag får säga det själv. Förra veckan var vi bjudna till ett åar vänner i Sävsjö och, ja jag snodde menyn rakt av, även om jag rent tvångsmässigt måste modifiera recepten lite! ;-)

Till huvudrätt blev det grekisk kyckling (inte för att jag fattar vad som är grekiskt med detta receptet? Kanske fetaosten?)

Så här gjorde jag:

Jag smörjde en stor form med smör. Bottnade hela formen med färsk basilika. Därefter förstekte jag uppsilcad kycklingfile med lite salt, peppar och paprikakrydda. Kycklingen ska nu ner i formen. Vi var många så jag använde 2 kg kyckling.

För att smaksätta det hela lite extra hackades en burk soltorkade tomater och ströddes över. Sen tog jag en burk crème fraîche (5 dl) och ca 2-3 dl grädde. Rörde i hop det och hällde över kycklingen. Toppade med 200 g smulad fetaost.

Sen bara skjuts in i ugnen i 225 grader i ca 30-40 minuter. Till detta serverade jag kokt pasta och kokt broccoli (jag är lite lat, varför stå och skära upp en massa olika grönsaker när det går av sig självt att koka lite broccoli?!)

Till efterrätt blev det hallonglassbomb och romtårta!

och recepten kommer här!

Hallonglassbomb:

Vispa 5 dl vispgrädde
visa upp 4 äggulor
mixa 300 g hallon med ca 1 dl florsocker

Blanda i hop och häll upp i en form. Formen ska stå i frysen i minst 6 tmmar. ta fram den ca 20 minuter innan det är dags att äta.

Den blev verkligen lyckad! Lite som mjukglass med hallonsmak!

Romtårta:

250 g mörk choklad (jag tog 70% ig)
250 g ljus choklad (valfri sort) jag använde odenses ljus bakchoklad.
125 g smör
3 dl vispgrädde
2 msk rom
200 g mandelmassa

Börja med att täcka botten på en rund form med löstagbar kant med mandelmassan (tryck eller kavla). Jag klippte först ut en lagom stor rundel av smörpapper att ha i bottnen.

Smält därefter smöret på svag värme på spisen. Häll i grädden och låt koka upp. Dra grädd/smörblandningen från spisen och ha i all choklad (hackad) lite i taget och rör tills all choklad smält. Nu är det dags för att röra i romen. Jag köpte en liten flaska mörk rom, jag är inte så hemma på sånt, men det funkade med mörk. Upptäckte ju att det finns en massa olika varianter! ;-)

Häll chokladsmeten över mandelmassan och ställ kallt i minst 4 timmar. Servera med fördel tillsammans med hallonglassbomb!

Mina gäster blev mycket nöjda och efterrätten fick stående ovationer. Typ.

Och med detta önskar jag er fin lördagskväll!

Over and out.

Underbara människor!

Apropå människor. När jag gick i typ 2:an (tror jag) så hade vi vid något tillfälle stavning på schemat (det hade vi säkert en massa gånger men det är bara denna jag minns). Vi skulle lära oss att stava till människor. Minns än i denna dag hur pedagogiskt min fröken skrev på tavlan: männ-i-skor. Alltså män i skor, fast män med två n. Sedan den dagen har jag kunnat stava till människor. Och varje gång jag skriver det hör jag min fröken Ingrid säga det: " Männ-i-skor. Fast med två n".

Fast nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Utan om UNDERBARA människor som överöser en med välsignelser! Jag har i många år skänkt bort barnens urvuxna kläder och prylar till folk som har yngre barn än mig. För mig handlar inte det om "eko-tänk" eller att vara klimatsmart. Nej, det är helt enkelt gammalt sunt bondförnuft. Slänga kläder som är hela och rena finns inte på kartan. När ingen i min närhet behöver grejorna, så skänker jag till secondhand.

I bland har jag funderat lite på uttrycket: "what goes around, comes around". För i många år fick jag aldrig något till skänks, Vilket förmodligen handlade om att jag helt enkelt var först med att skaffa barn i min vänskapskrets. Men så händer det. För något år sedan ringer en person i min församling upp och frågar om jag är intresserad av att ärva kläder till mina pojkar. Efter det samtalet har jag fått kassvis med superfina kläder till mina söner! Helt fantastiskt och mycket finare kläder än jag själv kunnat skänka, om jag ska vara ärlig. Det är en sådan välsignelse! Som om det inte var nog med det fick jag för några veckor sedan några kassar med kläder till min dotter. Av en annan person i samma församling och i helgen kom denna person åter med flera kassar med kläder. Mycket var förståss för stort, men ungar växer ju! Vilket i praktiken betyder att både mina söner och min dotter fått ärva hela, rena och mycket fina kläder. jag har inte behövt betala en krona! Kan inte annat än le för mig själv och tänka: "Det ÄR verkligen så; what goes around, DO comes around!".

Lyckligt lottad

Alla helgons dag. Ser på Facebook att många (nästan alla?) saknar någon. Misst kanske en vän, familjemedlem eller släkting. Kanske inte nyligen men minnet finns kvar. Detta tycker jag är en fin högtid. Att minnas de som gått före.

Det slår mig samtidigt att jag är mycket lyckligt lottad. Jag är 33 år och har inte förlorat någon nära. Mina far och mor föräldrar är borta, men de gick innan jag var stor nog att lära känna dem. Jag har mina föräldrar kvar, min syster, min man och mina barn. Alla mina vänner.

Som sagt, jag är mycket lyckligt lottad. Jag låter denna högtid vara en påminnelse om vad jag faktiskt har. Ingen vet vad morgondagen har i beredskap, så låt oss vara tacksamma för de som finns hos oss och krama varandra lite extra.

Var rädda om varandra!

Men... vad gömmer sig bland löven?

Önskar er en trevlig helg!

Ebba sticker

Nu är det helg! Ja, kanske inte för alla, men för moi! Efter en intensiv vecka med två dagars läkarmottagning och två dagar med hälsosamtal och vaccinationer så känner man sig rätt så mör! Det är roligt och otroligt givande att träffa alla dessa barn och föräldrar, men man blir ganska trött! Dessutom sov jag dåligt i natt på grund av igentäppt näsa. Ja, jag antar att jag får skylla mig själv, blötte ju ner mig nåt alldeles hemskt i går. Förkylningar brukar ju gilla att bryta ut när man inte tagit så väl hand om sig.

Nåja. Nu är det i alla fall helg. Ledig dag i morgon, då väntar lite shopping på stan (det blev ju plötsligt både kallt och blött och barnen har vuxit ur fjolårets kläder) och sedan lunch med en vän. Hade kanske tänkt hinna städa lite här hemma också. Men mest av allt tänker jag njuta av att vara ledig på en helt vanlig fredag!

På återseende mina vänner!

Jogg och städ

I dag åkte jag en stund tidigare från jobbet. jag ligger typ 25 timmar på plus i flextid så, ja, jag tyckte nog att en strålande dag som denna var värd lite flexledighet. Bestämde mig snabbt för att ta veckans första joggingrunda och sen storstäda huset. I den ordningen. Man brukar ju bli rätt trött av att städa så jag tänkte att om jag joggat först så är det nog störst chans att båda blir av.

Dessvärre var jag trött som en liten trasa efter joggingrundan. Tog en annan runda än den jag brukar, en som börjar med en väldig massa uppförbacke... Det tog nog musten ur mig. Efter rundan var jag precis skakig i hela kroppen. Det brukar jag inte vara efter en runda! Skakighet betyder ju lågt blodsocker så jag slog till på ett lite rejälare mellanmål efteråt. Världens godaste kex med en rejäl skiva brieost med en liten gnutta sylt ovanpå. Mums! Världens godaste kex får ni såklart receptet på längst ner i inlägget! Efter det slog jag då till på storstäd av hela huset. Jag har jobbat heltid, min man likaså och ork, lust och tid till städning har inte riktigt infunnit sig. Så städningen som brukar ta en timme på sin höjd tog nästan tre timmar! Tur att Isak kunde hämta Engla på fritids medan jag städade. Annars hade det definitivt inte blivit klart!

Nu njuter jag tillfullo av ett nystädat hem. Massor med ljus tända och snart är det dags för mys i soffan framför idol med två av barnen.

Ett rent hem höjer mysfaktorn avsevärt!

Här kommer receptet på kexen! (helt ok enligt LCHF!) 

1 dl sesamfrön
1/2 dl hela linfrön
1 ägg
en rejäl näve riven ost (jag brukar köra stureost, blir mumsigt!)
en liten gnutta salt (efter behag!)
och om man vill ha kexen lite sprödare kan man ha i en skvätt olivolja också.

Blanda i hop allt. Platta ut kladdet på ett bakplåtspapper och ställ in i ugnen på 175 grader. Efter 15 minuter stänger du av ugnen och skär kexen i lagom stora bitar och låter dem sen torka på eftervärmen i ugnen.

Ät och njuuuut! Är som sagt mycket gott med brieost på! ;-)

Trevlig helg på er!

Höstliv

När man är mitt i småbarnstiden. Då livet mest går ut på att passa barn, byta blöjor, dra barnvagnar, mata strejkande barn, ständigt få sin nattsömn störd osv, då är det lätt att tänka att livet blir sig aldrig mera likt. Kommer man någonsin att kunna sticka i väg på en joggingtur helt oplanerat igen? Kommer man någonsin att kunna spendera en hel dag på stan utan gällande barn igen? Svaret är JA. Livet blir sig kanske inte helt likt, men ganska likt men ändå förändrat. På ett bra sätt. För när  de värsta småbarnsåren är över och man kommer ut som skolbarnsförälder på andra sidan. Då kan man göra allt det där igen! Man blir inte helt låst av att den andra föräldern inte är hemma. För barnen klarar sig själva en stund då och då. dessutom är barnen själva ett alldeles utomordentligt sällskap.




I går var jag och dottern på stan hela dagen (männen i mitt liv har denna helg lämnat oss för diverse andra aktiviteter!). Från tidig förmiddag till kvällen. Vi gick i affärer, provade kläder, kollade på prylar, handlade lite (mest Engla som fått pengar av farmor), fikade, åt lunch och gick på bio. En hel dag med shopping på stan. Helt utan gnäll. Vi hade väldigt mysigt får jag lov att erkänna! Och på något sätt gör sådana här dagar att man kommer sitt barn lite närmre. Det är faktiskt riktigt underhållande att lyssna på hennes tankar och funderingar.

Vädret var det bästa tänkbara för ändamålet att hänga på stan. Uppehåll, lite solglimtar och inte för varmt. Härligt klar höstluft.

Vad kollade vi då efter på stan? Jo framförallt letade vi efter onepiece i barnstorlekar. Men se det finns typ inte! Vi hittade visserligen på intersport, i stl 120, (Engla provade den och den satt så bra och hon var hur söt som helst i den!) för 800 kr. Lite för dyrt för min smak. Har kollat runt på nätet också men hittar inget som är sådär klockrent. Anledningen till letandet är att Engla har börjat fila på sin önskelista inför den kommande julen. Högst uppe på önskelistan står det ONEPIECE eller ZIPPERALL med stora bokstäver, detta har hon skrivit alldeles själv. För övrigt står det dator på rummet, TV på rummet, alla Barbie prinsesorna, Hello Kitty godis och läsk. (Ps. detta med onepiece ska jag erkänna att även JAG önskar mig. Gärna en cerisrosa eller lila, så nu vet ni!! ;-))

Vi väl se vad av allt det hon kan tänkas få av Tomten. Vi har ju lite tid på oss...

Filmen då? Jo det var ju såklart Smurfarna i 3D vi såg. Englade gillade filmen mycket. Jag var väl måttligt imponerad. Men visst, den var helt ok med tanke på att den är en barnfilm.

Söndagen har vi ägnat och idel lugna aktiviteter. Jag har tagit veckans tredje joggingtur (målet att springa en mil i veckan har gått över förväntan, denna vecka har det blivit 18 km totalt!) och Engla har kollat på film, lekt med lego och pysslat.

En mycket skön tjejhelg må jag säga!!

Tjejhelg 2.0

Männen i mitt liv har dragit norrut för att liksom göra annat än att umgås med tjejer. Så jag och Engla får roa oss på egen hand. I kväll har vi planerat fredagsmys med godis och idol. I morgon blir det Smurfarna i 3D på bio. Ja, ni märker ju. Det går ingen nöd på oss!

Fick dessutom oväntat besök så här på kvällskvisten! En god vän var i närheten och kom och knackade på. Älskar sånt! Spontanträffar är liksom så trevliga i all sin enkelhelt! Så nu vet ni. Jag tar inte illa upp om man oanmäld kommer och knackar på dörren. Bara eventuella gäster tar det som det är. Lite rörigt, kanske mitt i middan. Det gör inte mig något!

Så det blev helt oplanerat en kopp kaffe med en vän vid matbordet.

Mycket bra början på en helg som föregåtts av en rolig men intensiv vecka. :-)

Trevlig helg Y'all!

Liseberg

Hade tänkt skriva ett sprudlande inlägg om vår dag på Liseberg igår. Men huvudvärk och trötthet sätter lite käppar i hjulet. Hittar liksom inte nån inspiration till att skriva ett glatt och piggt inlägg. Men vi hade kul!
Dessvärre har ju min iphone stilla somnat in (den drabbades av den mycket fruktade åkomman: White screen of death, visserligen befinner den sig på intensiven nu, men med mina erfarenheter av tekniska prylar så är väl inte hoppet jättestort) så det blev inte så mycket bilder tagna. Men maken var i alla fall lite på hugget med SIN Iphone:

Önskar er alla en fin kväll. Det som är kvar av den. ;-)

Dagbok

En blogg ska ju vara en slags dagbok. Nu på senare tid har det kanske inte vart just ett inlägg per dag. Men här kommer i alla fall en uppdatering.

I dag är det lördag (chocking!) och maken är på kickoff med jobbet. jag däremot hade planerat att spela fotboll med Elias lag det är sista träningen: föräldrarna mot barnen) men jag vaknade dunderförkyld. Sen var det tänkt att jag skulle träna body balance med en vän, men samma förkylning sätter nog käppar i hjulet för det med. Känns som det blir en lugn hemma dag. Barnen ska leka med kompisar och jag får väl läsa, eller nåt!

I morgon bär det av till Liseberg! Ska bli så kul, sist vi var där så var Engla ett år, så det blir lite av en förstagångs upplevelse för både Elias och Engla. :-)

Att pausa vardagen för en stund.

I dag har jag pausat. Söndagen är en vilodag. Då ska man vila. Det har jag gjort i dag. Mitt sätt att vila är att strunta i att ställa någon väckare. Inte planera att göra någonting alls och sen bara ta dagen som den kommer. Det enda vettiga jag gjort i dag är att ha vikt och sorterat ett gigantiskt berg med nytvättad tvätt. Annars har jag mest suttit i soffan och läst. Boken börjar blir spännande nu. Så jag tror jag pausar lite till.

Det är dessutom härligt vilväder ute. Regn och rusk.

Det är nog meningen att jag ska vila i dag. :-)

Stiltje

Önskar det fanns nåt roligare att säga än att det är jobb och nekad åtkomst till familjens dator som vore orsak till bloggpausen. Men nu är det ju så. Vi har en ny Mac som maken har mycket svårt att slita sig ifrån, vilket resulterar i att jag inte kan sitta vid den. Jag är heller inte särskilt intresserad ska väl tilläggas. Efter intensiva jobbdagar med mycken datatid är kanske inte just datorn den plats jag längtar till när jag kommer hem. Så... Jag lever. Jag andas. Jag jobbar och skjutsar barn hit och dit. Packar gympapåsar, påminner om läxor och lagar mat. Nån liten stund där emellan läser jag lite, tar ett bad eller virkar, joggar, promenerar eller sover. Nej. Datorn har inte någon hög prioritet just nu.

Är fullt upptagen med livet.

And I just wouldn't have it any other way!!

På återseende. Kanske är jag tllbaka. Förr än du anar! I kväll, imorgon., nästa vecka eller.... Ja, ni fattar va?