Inte bara härligt

Det går riktigt bra i löpningen över lag. Kollade min springstatistik senaste veckan och den säger hela 50 km på Bara en vecka. Och det känns inte som om jag sprungit så mycket?  Kroppen vänjer sig verkligen vid den träning man utsätter den för!  

Men lite smolk i bägaren är det allt. Blåsor på fötterna! Närmare bestämt mellan tårna!  Hur kommer det sig liksom?  

Min teori är att när jag springer och det är varmt så svullnar mina fötter och skorna blir för trånga. Verkar alltså behöva nya skor.  Igen.  Och b även kanske merino ull strumpor för löpning? De sägs ju vara super för att förebygga både fukt, svamp och blåsor. 

Denna gång har jag kollat in ett par skor från salomon: salomon fellraiser. Det är ett par trailskor och jag har störst behov av just det eftersom ju sälen halvmarathon väntar!  Men denna gång ska jag prova ut skorna ordentligt innan jag köper!  

Men håll dig på bena männska!

Idag blev det som planerat en lite kortare tur i terräng.  Inte Hallby, det blev axamo istället. Flack bana men med lite lagom terräng. Tomas övertalade mig att ta ett säkert kort istället för hallby som ju kan ta knäcken på en alldeles. Landsjön runt är ju på söndag och c det skulle vara minst sagt retligt om man gick och skadade sig såhär ett par dagar innan.  Men säkert och säkert.... Jag vet inte jag.  För (min vana trogen tydligen) stöp jag ju i backen efter nån kilometer. Dessa eländiga små rötter!  Utan publik Tack och lov,  men ändå. Så snopet att plötsligt ligga med näsan i backen!  Kände att det sved till på höger smalben (vårens första tur i trekvartstajts!) Men valde att varken titta eller känna efter.  Så jag var snabbt på fötter igen och sprang vidare.

Benen kändes lätta och pigga,  men jag bestämde mig innan för att köra ett tempopass (vilket innebär att man pressar sig utanför bekvämlighetszonen hela turen) så jag fick upp flåset ganska ordentligt ändå.

Ska nog byta ut ett av mina milpass i veckan till ett tempopass hedan efter.  Det borde väl göra att jag vässar formen lite extra!

Men nu blir det två dagars vila från löpning innan loppet på söndag!

När själen är villig men kroppen svag

Efter min "trail-tur" i söndags blev jag väldigt taggad att springa mera i skogen. Krukset är ju bara det att jag inte bor mitt i vildmarken. Själva idén med trail running är ju att springa i naturen där det inte är allt för tillrätta lagt och man möts av naturliga hinder längs vägen.  Vilket både ger tuff träning samtidigt som det är skonsamt för kroppen.

Jag funderade faktiskt på fullt allvar på om jag inte skulle ta bilen till Hallbystugan tidigt i morse för att ta en ordentlig trailtur innan jobbet.  Men jag kom till mina sinnen. Det skulle såklart ta alldeles för lång tid! Så,  jag tänkte om och tog min "vanliga" milrunda i morse istället.  Inte så där jätte bra visade det sig.

Sedan min 21 km tur i tisdags har jag haft nån mystisk känning i vänster knä/ben. Smärtan är diffus och lite svår att lokalisera. Då det inte gjort sådär förfärligt ont har jag ignorerat den och kört på ändå. Idag blev det dock tydligt det så många löpare säger: asfaltlöpning är inte särskilt skonsamt mot leder och knän.  Jag kände av smärtan mycket mera i dag,  när jag sprang på asfalt, än i söndags när jag sprang i skogen.

Det rör sig säkert bara om en helt vanlig överansträngning. Men jag vill ju inte bli hindrad i min träning!  Inte nu när jag är så på g! Så det blir nog till att tänka till lite här. Två av årets inbokade lopp står för dörren (landsjön runt den 27 april och halvmara i Jönköping den 3 maj) så en värre skada nu skulle definitivt komma olägligt.

Kanske svaret ändå är att dra ner lite på distansen och försöka köra trail/skogsstigar så mycket som möjligt.

Skogar finns det ju i och för sig gott om här. Ska bara lära mig hitta där också.

Dags att börja studera kartor!