Formtopp och formsvacka...?

Som ni kanske märkt har den senaste tidens löpning känts lite motig. Kanske beror det på värmen eller så är det helt enkelt en helt vanlig gammal hederlig formsvacka.

Fast, formsvacka vet jag inte, egentligen. Söndag till måndag var jag i Göteborg med dottern, vi gick på stan och var på Liseberg. När jag kom hem på måndagskvällen stack jag ut på en tur. Egentligen kände jag väl inte för det direkt men jag gav mig ut ändå. Tänkte liksom inte efter utan sa till mig själv, som jag så ofta gör: Just do it!

Det resulterade i ett nytt rekord på milen. Nu tog jag i och för sig en milrunda som är ganska flack, bara ett par mindre backar. Men ändå! 57:32 på milen är nu mitt nya rekord. Snitttiden på turen var 5:45 minuter per kilometer. En helt ok tid!

I onsdags var det då dags igen för en lite springtur. Jag och Tomas ställde klockan på tidigt och åkte till Mullsjö och sprang Stråkenleden. Det är en mycket fin tur med varierande terräng. Men ändå. Hade svårt att njuta av turen. Joggade på, försökte att inte bry mig om hur fort jag sprang. Målet med trail-turer är ju inte att det ska gå fort, det är ju att man ska njuta av turen och och naturen. Vilket denna gång resulterade i säsongens sämste snittid. Resten av dagen var jag riktigt seg och trött. Inte sådär energipåfylld som man brukar vara efter en morgontur.

Suget att springa har efter det inte alls gjort sig påmint. Jag försöker tänka att man ju inte kan vara på topp jämt. Jag har pressat kroppen ganska mycket hårdare under flera månader än vad jag tidigare gjort. Så, då är det kanske inte å konstigt att man kommer in i en period när det känns lite motigare. Kroppens sätt att säga att den vill dra ner lite och liksom vila sig i form igen.

Eller är det kanske den berömda väggen? Den vi alla kommer till förr eller senare. Den sega perioden innan nästa genombrott kommer! Och i så fall, är det nog ganska dumt att ligga på latsidan. Då borde jag ju ge mig ut och köra av bara sjutton!

Hur som helst. Idag planerar jag inte att springa, Tomas stack iväg för att springa Bankerydsleden efter frukost. Jag brukar bli sugen på att springa också när han ger sig iväg, men idag kände jag bara: Spring du! Men jag VILL INTE SPRINGA!

Detta ledde så klart till dessa funderingar som ledde till detta inlägg.

Det är lite kvar av denna vecka. Planerar att ta minst en tur till innan veckan är över i alla fall. Men för att återfå lusten att springa så blir det nog en av mina längre asfaltrundor, där jag bara kan ösa på och inte behöver tänka. Har ju utmanat mig själv med endel trail det senaste och lite asfaltlöpning som omväxling kanske piggar upp...

Och om det inte fungerar finns det hopp ändå. Det är ju nämligen Augusti nu, vilket betyder att sommaruppehållet från Team Nordic Trail är över! På onsdag kör vi igen. Som jag längtat! Då, om någon gång, borde väl springglädjen komma åter!

Och, för att summera min Juli-månad:

Distans: 176 kilometer
Medellängd på turerna: 11,7 km.
Antal pass: 15

Kan bara konstatera att jag egentligen inte legat på latsidan. Trots sommar och semester med familjen har jag sprungit nästan lika mycket som förra monaden ( då slutade distansen på 181 km).

Känner mig nöjd med detta och siktar mot nya höjder och formtoppar. Augusti har ju flera roligheter inplanerade: Bland annat Sälen Halvmaraton!

Juni

Juni månad har varit en riktig löparmånad.  Inga skador och vädret har lockat till många turer.  Hela 17 joggingturer och 181 km. Känns faktiskt bra!  Tänk att JAG faktiskt har sprungit så pass!

En anledning till motivationen är säkert Team nordic trail-löpningen. Det har varit väldigt roligt att träffa andra springgalningar varje vecka.  Nu är det uppehåll från det i juli, så det gäller att försöka hålla motivationen ändå.  Men det ska nog inte bli nå FRA problem. Har ju nya skor t ex,  och det är ju få saker som motiverar en så mycket som nya löparprylar.  Har även köpt en solskärm (25 kr på rea på stadium) så nu kan inget hindra mig!

Månadssummering

Ännu en månad har gått och jag kan inte förstå vart denna vår tagit vägen?  Hur fort går tiden egentligen?  Nu är det i alla fall officiellt sommar och såhär första dagen på första sommarmånaden har jag njutit av både en trailtur i härlig morgonluft och slappande i solen.  Helt enkelt underbart!  Får påminna mig själv om att det faktiskt inte är semester ännu.  Men it sure feels like it!

Maj månad har varit en helt ok löparmånad. Den började ju lite sådär med ont i benet och knät.  Men nu verkar det ha gått över och jag är verkligen på G igen!  119 km Har jag sprungit denna månad. Och det känner jag mig faktiskt nöjd med!

Sprang faktiskt både idag och igår trots att jag egentligen tänkt ta det lite lugnt.  Men när solen skiner och benen Bara spritter, då KAN man inte låta bli att springa! Har inte fått tillbaka smärtan i benet heller så det gick ju bra!

Idag sprang jag och maken stråkenleden ihop. Ställde klockan på 6:30 och sprang innan den värsta värmen kom och innan barnen ens hunnit vakna.  Kom hem och åt en härlig helgfrukost på altanen efteråt. Gött!

Bor du i närheten av mullsjö kan jag verkligen rekommendera stråkenleden. Det är en kuperad och varierad terräng. Både rötter,  stenar och bitvis trappor och branta utförsbackar. Man får hålla tungan rätt i mun så att säga!

Efteråt var det riktigt gott med sportdryck (osötad men med elektrolyter för att återställa vätskebalansen). Det behövdes vill jag lova!  Efter bara nån km dröp jag bokstavligen av svett!  Det brukar tyda på en bra förbränning va?

Men bansträckningen... Både min och Tomas gps-klockor sa drygt 7 km.  På skylten för leden stod det 8.7 km.  I broschyren stod det 9 km!  Tycker nog det dags för dem som sköter leden att kontrollmäta!

Hur som helst,  detta var en bra kickoff för juni.  Sommaren har bara börjat och jag har massor med spring i benen.  Det känns verkligen lovande!

Dags för sammanfattning mars!

I början av varje månad ser jag tillbaka på månaden som gått. Då är det väldigt bra med en app som sparar alla data från tidigare turer.  Jag springer med endomondo och jag tycker den funkar bra.  Kul att kunna se var det gick fortast och att kunna se höjdskillnader samtidigt som hastigheten.  Då kan man lätt se att där det saktar in,  där är det oftast också en rejäl backe.

Just nu är det ganska inspirerande att följa utvecklingen.  Jag springer längre för varje månad. Dock inte fortare,  men det är en annan sak.

I mars sprang jag i snitt 2.62 mil i veckan. 118 km totalt.  Och då var jag dessutom förkyld en vecka!  Det är jag nöjd med.  Så här ser graferna för hur mycket jag sprungit månad för månad ut:

Springer lite mer nu än tidigare kan man lätt konstatera.

Idag blev det enligt planen en morgonmil. Gick sakta,  dels för att jag ville ha en bekväm tur utan kräkningar och dels för att det vart sjukt kallt!  -5 grader!  Var är våren? !

Var på det hela taget en skön tur.  Nu laddar jag för att få in lite backträning.... Tror jag behöver det för att utvecklas.

Kylan kan vara jobbig när man springer, men den gör Vättern extra vacker:

Bilden är tagen från tåget på väg till jobbet.